I drömfabriken

"De privata jättarna skulle alltså klara av att organisera vården så mycket bättre att den inte bara blir bättre kvalitativt. Den skulle också bli billigare för upphandlaren. Och hela kalkylen skulle vara positiv för samhället om vårdjättarna bidrar med minimala skatter.Som taget ur en drömfabrik."

Jag har bejakat vårdreformen utifrån idealet att ökad konkurrens skärper sinnet hos dem som ger vården: de offentliga, de privata och de ideella (tredje sektorn).

Men jag har börjat tvivla.

Idén är ju att den offentligt finansierade vården via konkurrensen kan skapa mera och bättre vård till lägre kostnader.

Jag har till och med tänkt att en skärpning av vårdrutinerna tillåter att en del av de offentliga pengarna kan rinna ut i privata fickor – som belöning för att den privata sektorn bidragit till att drilla vårdsektorn som helhet.

Man bygger upp en ny bästa praktik. Man utvinner det bästa från alla tre sektorer via en konkurrens dem emellan.

Jag tror inte längre på det miraklet.

För det första ska medborgaren bli upphandlare, och i praktiken bli översköljd av svårbedömd marknadsföring. Hur är man kvalitetsmedveten i denna sektor?

För det andra har inte våra beslutsfattare, nationellt och i EU, fått kroppen bakom de mångåriga kraven att den aggressiva skatteplaneringen måste täppas till. Pengar rinner ur landet.

För det tredje har det visat sig att den mångfald av små och medelstora aktörer som skulle göra jobbet kanske inte uppstår. (Och om det sker borgar tidsandan för att man efter en tid cashar in och säljer till större företag.)

Vi ser trenden i äldrevården. Internationella jättar investerar i fastigheter och vårdenheter. I Raseborg har vi sett exempel på flagrant taktik/omoral (välj själv).

Man hade tre aktörer. En som ägde fastigheten där äldrevård gavs. En som drev vården. Och upphandlaren, staden.

När den välsignade konkurrensen skulle till meddelade ägaren att man inte upplåter fastigheten till andra än det privata företag som hade vunnit anbudsförfarandet gången innan.

Alltså:

När den avgörande konkurrensutsättningen skulle sättas in drogs dess förutsättningar tillbaka. Beställaren – staden – som skulle låta konkurrensen göra jobbet kunde inte längre göra det. Man var gisslan hos fastighetsägaren.

Stora privata aktörer har resurserna att på sikt per liknande mönster lägga under sig det mesta av äldrevården. En del av dem betalar minimal skatt i Finland.

Jag känner en växande förtvivlan över att borgerliga politiker inte finner detta problematiskt.

Kanske tänker de att de privata drillar vården i så hög grad att den totala avkastningen trots allt blir positiv?

Låt oss följa den tanken.

De privata jättarna skulle alltså klara av att organisera vården så mycket bättre att den inte bara blir bättre kvalitativt. Den skulle också bli billigare. Och hela kalkylen skulle vara positiv för samhället också om vårdjättarna bidrar med minimala skatter.

Som taget ur en drömfabrik.

I senaste nummer (1/2017) av den finlandssvenska tidskriften Ikaros – "en tidskrift om människan och vetenskapen" – beskriver Marta Szebehely vad som hänt i Sverige. Hon är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet och involverad i forskningsprogram om "marknadisering" inom omsorg och välfärd.

Szebehely beskriver en marknad som inte uppfyller de krav jag ovan ställde på vårdreformen.

Hon redovisar för allvarliga brister. Det mesta tyder på att konkurrensutsättningen inte har sänkt kostnaderna. Icke-vinstsyftande aktörer har visat sig ha större personaltäthet medan de privata vinstdrivande enheterna präglas av lägre utbildningsnivå – naturligt nog, man vill hålla lönerna nere. (Utbildningsnivån i sig behöver kanske inte vara ett problem – man kan gå andra vägar i den praktiska vården.)

Szebehely menar därtill att äldrevården i Sverige har blivit mer detaljstyrd eftersom man har ett behov att kontrollera företagen på marknaden.

Detaljstyrningen begränsar personalens utrymme för smarta och flexibla lösningar. Den bästa praktiken hindras. För Szebehely är det inte överraskande. Flexibiliteten bygger på tillit till personalen, men tillit och vinstmotiv är svårförenliga storheter.

I värsta fall får vi sänkt kvalitet, ett utflöde av skattepengar från landet och minskade möjligheter till lokala lösningar som ökar personalens motivation.

Vad blir kvar av de ståtliga målen? De ekonomiska vinster som leds ut ur landet för att de europeiska – och nationella – beslutsfattarna inte täpper till läckorna.

Den här analysen gäller som sagt Sverige och en sektor av vården.

För äldrevårdens del är vi redan i samma verklighet.

Svårare att få syn på är hur det problematiska mönstret kan föras över på den generella medicinska vården. Den individorienterade vårdreform där medborgaren blir "upphandlare" är fortfarande svår att överblicka ur den här synvinkeln.

Jag är rädd för att vi har skenat i väg ledda av konsult- och aningslös politikerjargong.

Något korrektiv i form av en politisk diskussion värd namnet ser vi inte, och här är oppositionen lika skyldig som regeringens driftsingenjörer.

I Sverige överväger man om man ska lägga ett procentuellt tak på vad privata jättar kan lyfta i form av vinst.

Men är inte det ett slag i luften den dag de privata jättarna rör sig bokföringsmässigt manipulativt över statsgränserna?

Och det gör de redan i dag.

Århundradets reform baxas igenom av tjänstemän som vallas minutiöst av två partier. Det ena, Centerpartiet, ser Landskapet födas. Det andra, Samlingspartiet, lovsjunger Valfriheten.

Upplägget övertygar mig inte. De stora resurserna – kommer de också att finnas hos de offentliga enheter som ska tävla med de internationella jättarna? Hur tryggar vi att det offentliga konkurrensmässigt orkar stå emot? Tillåts också de att ta initialförluster för att få in en fot? Till bilden hör att det i reformens detta skede är svårt att ställa de relevanta frågorna.

Jag blir så gärna överbevisad av drömproducenterna. Men det är taktiskt tyst i den ringhörnan nu.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00