I Dicken spelar alla på samma villkor

Anna Lindahl har vuxit upp i en jämställd handbollsvardag i Dicken Bild: Karl Vilhjálmsson

I Dicken är jämställdheten en så integrerad del i verksamheten att inte ens klubbens ordförande vet hur han ska förklara situationen. Att damer och herrar, pojkar och flickor har samma förutsättningar att bli bra handbollsspelare och att de kan göra det på lika villkor är inget som behöver diskuteras i föreningen – det är en självklarhet.

Inom finländsk idrott finns det otaliga exempel på hur herridrottare har bättre förutsättningar för att utöva sin sport än damidrottare. Det finns mängder med förbund, föreningar och klubbar som satsar betydligt mer på sina herrlag än på damlagen och det är mer regel än undantag att det är herrlaget som ses som flaggskeppet då man vill visa upp sin verksamhet och göra de betydande ekonomiska satsningarna.

Exemplen är många och välbekanta: Herrlaget får nya speldräkter varje säsong medan damerna spelar i samma kläder för fjärde året i följd. Då träningstiderna fördelas inom klubbar får herrlaget ofta de mest attraktiva turerna medan damerna får nöja sig med de som blir över. Herrarna åker ofta på längre och bättre organiserade träningsläger utomlands och då ett förbund arrangerar presskonferenser är det ofta herrarna som är i fokus medan damlagen och -spelarna får finna sig i att stå utanför rampljuset.

De flesta är överens om att en förändring borde ske och att damerna borde få bättre förutsättningar att idrotta på samma villkor som herrarna. Tyvärr handlar det ofta om en åsiktsyttring, mer sällan om konkreta gärningar.

Drumsölaget Dicken, Finlands största handbollsförening, är därför en extremt frisk fläkt i Idrottsfinland. I Dicken tävlar damer och herrar, pojkar och flickor på samma villkor och med samma resurser.

Dickenspelarna Jessika Gammals och Anna Lindahl visar att idrott på toppnivå inte bara är blodigt allvar. Bild: Karl Vilhjálmsson

Samtidigt som Dicken fostrar landslagsspelare på löpande band bidrar Drumsöklubbens starka jämställdhetsarbete också till att uppfostra individer med moderna värderingar som har en naturlig syn på jämställdhet och som ser lika villkor som en naturlig sak – inget man behöver anstränga sig för att minnas eller påminna sig själv att jobba för.

Ordförande Jan Hellman hade svårt att ge ett enkelt svar på hur man jobbar för jämställdheten inom Dicken.

– Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera det. Det är en så naturlig del av föreningen att vi inte aktivt tänker på det. Allt är jämnt fördelat mellan flickor och pojkar hela vägen från juniorerna upp till elitlaget, säger Jan Hellman.

– Då vi planerar vår verksamhet är könsfrågan aldrig en faktor. Det är en självklarhet att satsningarna är lika stora på pojk- och flicksidan och i dam- och herrlagen.

I Dickenfamiljen, det är så man själva talar då man syftar på spelare, tränare, ledare och medlemmar, lever man i en jämställd verklighet där alla får utrymme att växa och utvecklas både på och utanför planen.

Hellman räknar upp exemplen på hur jämställdheten fungerar i praktiken. Inför säsongen gästade dam- och herrlaget Bundesligaklubben Flensburg för träningsläger och för att bekanta sig med hur en toppklubb fungerar. Arrangemangen och evenemangen kring matcherna är lika för damerna och herrarna, de stora banderollerna med respektive lags spelare hänger på väggen i Britas då det är match och damspelarna sitter på läktarna och hejar fram herrarna medan herrarna ger sitt stöd åt damerna på samma sätt.

– Den gemensamma bilden på herr- och damspelarna som vi publicerat på sociala medier beskriver klubben väl, säger han.

Bilden är ett klassiskt lagfoto där samtliga spelare finns med. Det speciella med Dickens bild är att dam- och herrspelarna står och sitter sida vid sida, en del tittar på varandra, andra håller om varandra – och alla är på gott humör.

Både dam- och herrlaget är framgångsrikt och kämpar om medaljer också i vår.

– Båda lagen har topptränare som diskuterar mycket med varandra, lagens säsonger ser lika ut och vi vill vara bäst i Finland på handbollskvalitet. Vi vill utveckla bra handbollsspelare "från liten till eliten" som vi brukar säga, säger Hellman.

Hellman ser Dickens olika uppgifter som mycket viktiga. Att handbollen och den personliga utvecklingen stöder varandra är förstås en stor bonus. Den individuella spelarutvecklingen är klubbens viktigaste uppgift men samtidigt är man medvetna om den roll man har i barnens uppfostran.

– Vi kan lära dem om långsiktig utveckling och om målsättning och hur man uppnår sina mål. Jämställdheten blir en naturlig del av utvecklingen då juniorerna får uppleva det i vardagen i vår förening. Då båda elitlagen är i topp ger det en bra balans för hela vår verksamhet, säger Hellman.

Damlaget är regerande mästare och har tagit medalj de tre senaste åren medan herrarna fått avsluta de fyra senaste säsongerna med medaljer kring halsen. Och också på juniorsidan har framgångarna varit många och kontinuerliga.

Då man talar om Dickens representationslag talar man ofta om Anna Lindahl och Benny Broman. Landslagsspelarna är något av lagens och föreningens ansikten utåt och de representerar Dicken med både glädje och stolthet.

De positiva, glada men samtidigt mycket målmedvetna och vinstinriktade spelarna har ledande roller i dam- respektive herrlaget och de vet vad de talar om då de slår sig ner tillsammans för att berätta om sin klubb och vad som gör Dicken unik i deras ögon.

Anna Lindahls och Benny Bromans liv kretsar kring handbollen och Dicken. Bild: Karl Vilhjálmsson

– Vi har vuxit upp med Dicken-andan och har alltid känt varandra, säger de och växlar en snabb blick.

Broman och Lindahl beskriver Dicken som en stor familj där alla känner alla och där vi-andan är mycket stark. Båda har bokstavligen vuxit upp på handbollsplanen då föräldrarna varit aktiva inom föreningen under barndomen. I ungdomsåren, under en turneringsresa, blev de ett par som elva år senare håller ihop och lever ett gemensamt handbollsliv.

– Det är klart att handbollen är en mycket stor del av våra liv. Den tar upp det mesta av vår fritid. Men det är inte tungt utan en rolig grej där man får träffa sina kompisar, säger Lindahl.

– Då andra människor träffar sina kompisar på stan efter jobbet träffar vi våra kompisar i hallen, fyller Broman i.

Både Lindahl och Broman har sina bästa kompisar i Dicken och på fritiden umgås lagen både blandat och för sig. Och det är knappast någon större överraskning att diskussionerna i hemmet på Drumsö rätt ofta kretsar kring handbollen.

– Vår vardag planeras enligt handbollens villkor. Det är en klar fördel då vi spelar i samma förening och har träningar samma dagar. Det betyder att vi också har lediga dagar tillsammans, säger Lindahl.

– Man tar bättre vara på de lediga stunderna då man har en hektisk vardagstidtabell. Då vi är lediga eller på resa kopplar vi helt bort och talar inte alls handboll, fortsätter Broman.

För Lindahl och Broman är handbollen och Dicken mer än bara en hobby – det är en livsstil som både format dem som individer och som par.

Under uppväxten var det ivern att få spela handboll och att få träffa kompisarna som fick dem att ta sig till hallen kväll efter kväll. Som barn reflekterar man inte så mycket över hur den egna eller hur andra föreningar fungerar, hur olika lag behandlas eller om det finns skillnader mellan pojkar och flickor. De tankarna föds först i ett senare skede när en spelare kan märka att ett annat lag har det bättre ställt eller att något känns orättvist i den egna vardagen då man jämför med hur grannen har det. I samma takt som handbollen fått en annan och kanske större betydelse har också insikten och förståelsen för det fina jobb den egna klubben gör vuxit fram.

I Dicken har Lindahl och Broman aldrig stött på orättvisor eller märkliga prioriteringar.

– Det finns ingen spänning mellan lagen och det finns inga konflikter, säger Lindahl om dagsläget.

Att ingendera kan minnas att de upplevt orättvisor som skulle hänga ihop med resurser som fördelats ojämnt mellan lagen visar att jämställdhetsarbetet är djupt rotat i föreningens verksamhet.

– För att det ska bli så måste det finnas ett stort och starkt engagemang i hela föreningen. Dicken är en förening som satsar på att ha bra tränare för alla lag, säger Broman.

För alla lag oberoende av kön, kunde han ha sagt. Men i Dicken är det en så naturlig sak att man inte ens nämner könsaspekten i diskussioner. Både Lindahl och Broman är medvetna om att läget inte är lika bra på andra håll. I andra föreningar och andra sporter får damlagen ofta kämpa hårt för att ens få en bråkdel av de resurser som herrlagen har till sitt förfogande.

Att spelarna är kompisar utanför planen hindrar dem inte från att ta i för fullt i närkamperna under träningarna. Bild: Karl Vilhjálmsson

Det finns klubbar där ett mer framgångsrikt damlag får kämpa om att ens få ny utrustning samtidigt som ett svagare herrlag värvar utländska spelare.

– Jämställdheten är en oerhört viktig fråga och det är mycket bra att den är en självklarhet här i Dicken. Då allt är jämnt fördelat och då jämställdheten förverkligas på ett naturligt sätt hjälper det en ung spelare att börja tänka i samma banor, funderar Broman.

– Spelare som växer upp och spelar i en sådan miljö kommer att uppleva det som naturligt senare i livet, instämmer Lindahl.

Det avgörande är hur hela föreningen byggs upp och att man har rätt personer på rätt positioner. Det har vi i Dicken.

Ordförande Hellman har inget entydigt svar på varför Dicken är en så exemplarisk förening på att skapa lika villkor för alla spelare. Könsfördelningen är rätt nära 50/50 och resurserna fördelas så jämnt mellan alla lag att Dicken med fog kan kallas Finlands mest jämställda förening.

Att damlaget länge var det mer framgångsrika laget spelade säkert en roll då grunden lades. Då damerna radade upp mästerskap på löpande band på 1980- och 90-talet föddes den starka damtraditionen som i dag lever vidare i Lindahls lag som vunnit guld de två senaste åren.

– Jag tror att den delen av historien säkert spelar en roll då man ser på hur läget är i dag, säger Hellman.

25-åringen Lindahl är i den lyckliga situationen att hon fått spela på lika villkor som sambon Broman under hela karriären.

– Det är otroligt viktigt att som damspelare ha samma förutsättningar som herrarna att spela på den nivå man vill. Det gäller inte bara oss seniorer utan också bland juniorerna. I Dicken finns det en lämplig nivå för varje spelare, säger Lindahl.

Den ett år äldre Broman nickar instämmande medan damlagets kapten berömmer föreningen och föreningsledningen för det långsiktiga arbete som gjorts för att ge alla medlemmar lika villkor att utvecklas och växa upp som spelare och människor.

– Det handlar om hur föreningen leds och hur lagen samarbetar. Det avgörande är hur hela föreningen byggs upp och att man har rätt personer på rätt positioner. Det har vi i Dicken, säger Broman.

– Det sitter engagerade och kunniga personer i styrelsen, dam- och herrlagstränarna (Thomas) Hivert och (Björn) Monnberg talar mycket med varandra och utbyter idéer och tankar, lagen byter vid behov träningstider och alla har en vilja att hjälpa varandra.

Dam- och herrlaget åkte i början av 2000-talet ur mästerskapsserien och tvingades ta ny fart från division 1. Herrarna återvände till högsta serien våren 2007 medan damerna var tillbaka ett år tidigare men åkte ur på nytt. Sedan hösten 2011 har damerna och herrarna spelat i högsta serien med sammanlagt sju medaljer som resultat.

– Då båda lagen var nere i division ett gjordes det en stor satsning på att få lagen tillbaka till toppen. Verksamheten byggdes sakta men säkert upp och det fanns många människor som ville vara med och jobba för ett gemensamt mål. Det har lett till de framgångar vi nått, säger Broman.

Då träningarna är i gång är koncentrationen total. Oberoende om spelarna lyssnar på tränarens anvisningar och råd eller om de utför spelövningar är fokus på vad de håller på med. Bild: Karl Vilhjálmsson

För att se till att det finns en kontinuitet i Dicken och för att ytterligare bygga på vi-andan och samhörigheten har klubben en omfattande fadderverksamhet. Varje spelare i representationslagen fungerar som fadder för ett juniorlag. Spelarna byter lag mellan säsongerna så att juniorerna ska få kontakt med så många av klubbens stjärnor som möjligt.

– Det är en mycket populär verksamhet som ger mycket både åt juniorerna och åt seniorerna, säger Hellman.

– Juniorerna får personlig kontakt med spelarna de ser upp till och på det sättet har de lättare att inse att också de själva en dag kan spela i representationslaget. För elitspelarna är det bra att få kontakt med barnen och deras föräldrar. Det är ett bra engagemang från allas sida och en bra signal till de yngre i föreningen att vi vill finnas till för dem.

Lindahl och Broman prisar fadderverksamheten och säger att det är en starkt bidragande orsak till att matcherna i hemmahallen i Britas blir mer sociala upplevelser än då de själva var juniorer och att stämningen på läktarna är familjär och bra. Efter varje match flockas de unga spelarna kring sina hjältar för att få höra vad de har att säga om matchen och varför de spelade som de gjorde i enskilda situationer.

Då Dicken för snart två år sedan tog sitt första mästerskap på 20 år flockades Annika Näräkkäs fadderlag kring henne mitt under guldfirandet på planen och den färska mästaren sken i kapp med flickspelarna som höll på att spricka av stolthet över att känna guldhjälten.

– Då juniorerna kommer och pratar med oss blir Dicken-andan starkare och känslan av att vi alla hör ihop blir större, säger Lindahl.

Det betyder att framgången och jämställdheten kommer att fortsätta gå hand i hand i Dicken.

Fakta

Viktiga år för Dicken

1933. Dicken grundades av ett gäng fotbollsfrälsta pojkar

1938. Året då Drumsö Idrottskamrater rf registrerades.

1946. Handbollen en del av Dickens verksamhet

1961. Herrarnas representationslag i handboll startades i Finlandserien (division 2)

1969. Herrlaget steg första gången till mästerskapsserien

1977. Damlaget i handboll grundas. Följande år stiger laget till mästerskapsserien.

1980. Herrlaget vinner föreningens första handbollsmedalj – brons.

1981. Damlage vinner t föreningens första FM-guld. Det har blivit tio mästerskap till efter det.

1983. Föreningen arrangerar första gången juniorturneringen Dicken Cup.

1993. Herrlaget vinner sitt hittills enda FM-guld.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning