I det nya normala får konsten en annan betydelse

Att själv idka konst i någon form hjälper oss att i framtiden fylla de tomrum som uppstår då vi måste avstå från fritidsverksamheter med negativ miljöpåverkan, till exempel flygresor och överkonsumtion.

Tack för Nicolas von Kraemers tankeväckande I dag-kolumn (HBL 12.5) och Sven-Erik Klinkmanns insändare (HBL Debatt 17.5). Enligt von Kraemer lever vi sedan 2010-talet i en kulturöken med en nedåtgående kurva i nyskapandet. Klinkmann igen talar om kulturens förfall och konstens retroisering som jag tolkar som att gammal konst återanvänds utan ett unikt skapande. Jag håller med båda men samtidigt, lite provokativt, frågar jag mig – än sen då?

Om vi tänker på den högklassiga populär- och högkultur som vi fått ta del av under tidigare årtionden och placerar den i dagens värld undrar man hur relevant den egentligen är. Vilken betydelse har det till exempel om en av våra toppsymfoniorkestrar spelar snäppet bättre och håller sig i klass med de internationella kollegerna? Eller om det kommer en ny popartist som gör fina låtar men utifrån en beprövad schablon?

Vår tradition från 1900-talets kulturliv, åtminstone inom musiken, är att de olika genrerna lever i egna bubblor som skapar betydelse utifrån egna värderingar och hierarkier utan att nödvändigtvis ha en större allmännare betydelse för samhället. Om denna tradition tynar, gör det något?

I dagens läge har vi många globala problem: klimatuppvärmning, biodiversitetens utarmning, stigande antal utfattiga, pandemier med mera. Hur reagerar konsten och konstnärerna på detta? Speciellt om man går djupare in i de olika konstformernas kärna och deras centrala budskap. Finns det något att hämta där?

Visst kan konsten vara ett uttryck för det finaste och högsta i människan, men utan en allmännare relevans utanför konstbubblorna är den av von Kraemer utmålade nedåtgående kurvan helt följdriktig.

Men som en aktiv musikpedagog vill jag se konstens betydelse ur ett annat perspektiv. Jag skulle önska vända på pyramiden där konstnären och "den stora konsten" är på toppen och den breda publiken och de beundrande amatörerna i basen. Ett levande kulturintresse har en samhällelig betydelse!

Att själv idka konst i någon form hjälper oss att i framtiden fylla de tomrum som uppstår då vi måste avstå från fritidsverksamheter med negativ miljöpåverkan, till exempel flygresor och överkonsumtion. Vi måste omvärdera vad som är eftersträvansvärt.

Börja till exempel spela i ett band. Skippa solsemestrarna och ordna en spelning för bandet i stället. Eller skriv en novell. Tänk om. Vad är eftersträvansvärt om du inte längre vill inverka negativt på planeten? Att uttrycka sig själv genom att skapa konst i olika former stärker din identitet och ger livet mening.

I den bästa av världar skulle konsten förnya sig och delta i att skapa en bättre värld. Om det inte lyckas blir den retroiserade konstens viktigaste lott att vara en stark inspirationskälla för alla konstutövare och kulturvänner. I det nya normala blir konstutövandet, hantverket, minst lika betydelsefullt som själva konsten.

Mika Westerlund, linjeledare, Musik- och kulturskolan Sandels

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning