I denna vår enda värld

Det enda som riktigt biter på lögner är de sanningar som kan bevisas.

För många år sedan vandrade jag längs med en dammig landsväg i Mesopotamien, dagens Irak. Det var under Saddams tid och vardaglig kriminalitet existerade knappt. Vi hade fått motorstopp och de två bilarna, vår egen och så den med övervakarna från inrikesministeriet, stod still. I floden som rann längs med vägen lekte barn med höftskynken kring midjorna medan de vallade tunga gråskimrande vattenbufflar framför sig. Efter någon timmes vandring stötte vi på byns första hus, ett hus byggt av gråa och bruna ojämnt uthuggna stenar.

Huset kunde ha varit från ett valfritt århundrade före och efter den moderna tideräkningen. Där drack vi starkt och sött te med modern och den unga flickan som skyndade fram och tillbaka med glasen, medan vi väntade på att solen skulle gå ner och fadern återvända. Den svaga stanken av våt humus från flodens botten, bräkande från något djur och den torra vinden som var het och obeveklig lindade in oss. Sanden, fin som tunt damm, som låg överallt och bildade en hinna över teet. Då, som många gånger senare, har jag tänkt att det är otroligt. Att tiden står stilla just här, medan den rusar mot sin egen undergång bara ett par tusen kilometer norrut. Att också denna verklighet existerar. På samma gång.

Hans Rosling, den svenska professorn och statistikgurun som avled förra veckan, hade förmågan att med hjälp av statistik rikta en ljuskägla som skar genom dimridåerna mellan fakta, alternativa fakta och lögner. Han sade att man inte lärde sig så mycket genom att läsa tidningarna. Det hade jag väldigt svårt att tro på, åtminstone innan jag insåg vilken försvinnande liten del av verkligheten som ryms på ett tiotal tidningsblad. Hur skulle jag någonsin göra barnen med vattenbufflarna relevanta för en finländsk läsekrets? De skulle haka upp sig på ordet Irak. Eller Saddam. Den verkligt viktiga utvecklingen, den som förklarade varför Saddam satt kvar, liksom den utveckling som förde världen framåt, passade helt enkelt inte in någonstans.

Rosling påpekade ofta att en miljard människor sakta rest sig från extrem fattigdom mellan 1980 och 2013. Inte precis "breaking news". Inte heller skedde det på ett sätt som de politiska teorierna kunde dra nytta av. Hans Rosling var en av dem som visade att det rent statistiskt sett är fullt möjligt för mina barn att berätta för sina barn om extrem fattigdom på samma sätt vi ser på slaveriet i Amerika. Något som hör historien till.

Inte heller det som håller oss fångna är lätt att sammanfatta, även om reportage kan komma sanningen nära. Jag har sett dem i så många hus, modern och flickan, alltid en flicka, kvar i huset med sina göromål. Utveckling eller fördom? Fler och fler flickor går i skola, barndödligheten, liksom befolkningsexplosionen, minskar. Som folkbildare hade Hans Rosling ofta rätt när han sade att vissa saker inte behöver diskuteras. Det enda som riktigt biter på lögner är de sanningar som kan bevisas. Sedan kan man ju betrakta utvecklingen och barnen som leker vid vattenbrynet och tycka vad man vill.

Annika Sandlund arbetar vid FN:s flyktingorganisation UNHCR med flykting- och människorättsfrågor

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33