I dag firas teets dag

Teföreningens ordförande Pirkko Arstila (till höger) besöker ofta Inna Dalems tehus The Ounce för att njuta av en kopp ryskt te. Bild: Leif Weckström

På femton år har Helsingfors förvandlats från en öken vad gäller utbudet av te till en stad med specialaffärer, tehus och en aktiv förening för tevänner. I centrum står tehusen så tätt att man kan prata om ett tedistrikt.

I dag firas Teets dag, en nationell högtidsdag som föreningen Teen ystävät (teets vänner) instiftade för ett par år sedan. Ordförande Pirkko Arstila är nöjd med utbudet av te i både Helsingfors och resten av Finland. Utvecklingen har gått i rätt riktning under de femton år som föreningen har funnits.

– Då vi grundade Teets vänner 2003 fanns det bara en tebutik i hela landet, i Åbo. Nu finns det bara i Helsingfors fler tehus och specialbutiker än jag kan räkna upp på rak arm. Till och med uppe i svartaste kaffeland i Rovaniemi kan man numera gå på teskola i en specialbutik, berättar Pirkko Arstila ivrigt.

Hon har i hela sitt vuxna liv föredragit te framför kaffe, men för den skull inte satt sig i ämnet desto mer. Hennes pappa drack gott darjeeling te hemma och Pirkko fortsatte själv med den vanan. Vändpunkten kom för 16 år sedan, då hon i goda vänners lag hade avnjutit en god middag på en fin restaurang.

– Jag beställde te till efterrätten och blev serverad en påse gult Lipton-te. Jag bad att få riktigt te, det måste finnas te på en restaurang som serverar fina viner och har vita dukar på borden. Men nej, det fanns inget annat. Jag blev så besviken att jag skrev en kolumn till ET-lehti om vikten av att få dricka gott te.

Vill sprida kunskap

Den kolumnen fick oanade följder, Pirkko Arstila fick mängder av respons och en del läsare föreslog att hon skulle grunda en förening för tedrickare, för att sprida budskapet om olika tesorer, lära ut hur man brygger gott te och inte minst för att njuta av te tillsammans med andra likasinnade. I februari fyller Teets vänner 15 år och medlemmarna kan välja var de vill fira jubileet, i centrala Helsingfors finns ett tiotal tehus som bevisligen vet hur man betjänar tedrickande kunder.

Teblandningarna i glasburkarna vid The Ounce har romantiska namn som Romeo och Julia och innehåller teblad som är smaksatta med blommor, frukter och andra naturliga aromämnen. Bild: Leif Weckström

HBL har bekantat sig med några tehus tillsammans med Pirkko Arstila som sakkunnig guide. Vi börjar vid The Ounce i Kampen, som representerar den ryska tetraditionen. Företagaren Inna Dalem har drivit stället i elva år. Det hör till en kedja som har närmare hundra tehus med samma namn i fyrtio ryska städer och några i Ukraina.

– Många finländare förknippar ryskt te med samovarer, men här finns ingen sådan. Vi hade inte heller någon samovar i mitt barndomshem i S:t Petersburg, däremot nog två kannor som ständigt stod på spisen, en stor med hett vatten och en liten med starkt, svart te. Var och en fick själv blanda sitt te så starkt man önskade, berättar Inna Dalem.

Här serveras teet alltid ur små glaskannor, varje kund får sin egen. Teblandningarna förvaras i glasburkar på klassiska trähyllor, i samma stil som gammaldags apotek. Vi blir serverade säsongsteet Teadagens te, som doftar mango och innehåller solrosor och Samurajsvärd som är ett grönt te med körsbärssmak.

Bild: Maija Hurme

– Borden är så vackert dukade här. Det är bra att tekannan är av glas för då ser man teets färg, som varierar kraftig beroende på om man väljer japanskt vitt, kinesiskt grönt eller svart ryskt, förklarar Pirkko Arstila.

Medan vi diskuterar olika tesorters egenskaper kommer Inna Dalem med ytterligare en glaskanna med en halv liter kokhett vatten i. På en liten assiett har hon en lite ihopsydd bladboll, som hon sänker ned i kannan med en sked och med uppmaning om att hålla ett öga på teblomman, som bollen kallas.

– Det tar en stund, te är en långsam dryck som man måste vänta på. Te ska egentligen inte drickas het, utan när koppen är lagom varm att hålla i handen är teet drickfärdigt, instruerar vår guide.

Långsamt vecklar sig teblad ut och en vacker gul blomma dyker upp i kannan. Drycken heter Blomsterdans och är ett vitt te med behaglig doft och mild smak.

– Det vita teet kommer från samma tebuske som allt annat te, men det plockas bara en gång om året, tidigt om morgnarna högt uppe i bergen, enligt legenden av unga flickor, helst jungfrur. Det vita teet är dyrast, för skörden är minst. Men den milda smaken kan vara lömsk, för teet är på lång sikt starkt och det lönar sig inte att dricka sent på kvällen, instruerar Arstila.

Minimala tekoppar

Vi fortsätter promenaden och förflyttar oss tematiskt från Ryssland till Kina, teets hemland. På Annegatan finns sedan drygt två år tillbaka Teemaa, som drivs av företagaren Peng Luo. Hon betjänar kunderna på engelska, på sitt lågmälda och vänliga sätt. Peng Luo rekommenderar pu'er te för hela sällskapet, men Arstila skakar genast på huvudet – det är för starkt för dessa journalister! Fotografen får i stället ett sött grönt te med namnet Jade needle som härstammar från pandornas trakter och jag får ett oolong-te från Taiwan som heter Everspring.

Vid Teemaa serveras pu'er te enligt konstens alla regler, där det första ljusa vattnet hälls bort. I det kinesiska tehuset serveras teet ur kärl som till storleken påminner om en dockservice. Bild: Leif Weckström

Peng Luo dukar det enkla vita bordet med fyrkantiga glaskannor och minimala porslinsmuggar i olika färger utan öron. Tehuset består av två små rum, vi sitter i det främre där det bara finns två bord och kassan. Ena väggen upptas av en hylla med tepåsar, tekakor och tetegel, de två senare är tättpackade förpackningar med torkade teblad, främst pu'er. Längs väggarna finns rader av blomkrukor med grönväxter i och i ett akvarium under disken simmar akvariefiskarna omkring bland gamla tekoppar. Stämnigen är lugn och vilsam.

Att teet görs av teblad i lösvikt är självklart härinne, här har en portionspåse te knappast kommit över tröskeln. Proceduren med både oolong och grönt te är okomplicerat, Peng Lou häller hett vatten i de fyrkantiga kannorna där tebladen redan finns. Sedan är det bara att vänta några minuter och hälla upp i kopparna, som är som hämtade ut en dockservice.

– Man kan använda samma teblad tre fyra gånger, sedan börjar de förlora sin smak. Men, bladen får inte torka mellan varven, man kan inte spara dem till nästa dag, förklarar företagaren.

Doftar ladugård

Pirkko Arstila väljer pu'er te och det serveras enligt konstens alla regler. Peng Lou bär fram en tjock träbricka med springor i och placerar ett antal kärl på det. Först ska den minimala porslinskannan värmas upp med hett vatten, sedan ska teklimpen snabbt blötläggas, men det första vattnet dricker man inte.

– Känn på doften! Pu'er doftar som gammal källare, eller ladugård. Det är starkt och lite unket. Pu'er är dyrt och har ett väldigt gott rykte, säger Arstila.

Skenet bedrar. De liknar godisbollar, men kulorna som säljs i lösvikt heter Dragon ball (drakbollar) och innehåller tekakor av pu'er te, svart kinesiskt te. Bild: Leif Weckström

Det tredje vattnet som Peng Lou häller i kannan får bli kvar, hon sätter locket på och låter det dra en stund. För att hålla kannan varm häller hon det gamla sköljvattnet över den så att vattnet rinner in i brickan.

– I Kina får testunden ta mycket tid. Man sitter ner, låter teet dra i kanna, pratar och dricker ur små koppar som man fyller på ofta. Om man har bråttom tar man med sig teet, exempelvis taxichaufförer har med sig en flaska te i bilen, förklarar Peng Lou.

Fakta

Teets dag firas 6 februari

Te är den dryck som dricks nästmest i världen efter vatten.

Te görs av tebuskens blad, som plockas, torkas, behandlas och smaksätts. Te delas vanligtvis in i vitt, grönt, rött och svart te, men det finns också andra sorter.

Det som kallas kinesiskt svart te är pu'er te, som görs av puerträdets yttersta blad. De torkade bladen förpackas tätt till kakor av olika storlek som är lätta att transportera. Te från Taiwan kallas Oolong te.

Föreningen Teen ystävät (Teets vänner) grundades för 15 år sedan för att öka medvetenheten om tekulturen i Finland och för att göra gott te tillgängligt på kaféer, restauranger och hotell.

Föreningen tog för två år sedan initiativ till en nationell tedag, som firas den 6 februari, på Teas namnsdag. I år firas Teets dag för tredje gången.

Vi får alla smaka på pu'er teet. Det är starkt, starkare än något te jag tidigare smakat. Men gott? Nja, jag föredrar alla gånger det taiwanesiska oolong-teet, som har en behaglig doft och smak av blommor och honung.

Trots att Pirkko Arstila inte dricker kaffe vill hon klargöra en sak, som torde gälla de flesta vänner av te:

– Kaffe är inte vår fiende, utan det är Yellow Label. Innehållet i de gula påsarna kan inte kallas te, det är 1,25 gram fluff som på inte ens påminner om teblad! Ofast är det också kruttorrt, påsarna kan i värsta fall vara många år gamla.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning