I brunmurriga färger

Bild: Carl Spitzweg

Kan man måla bra, i bara murriga färger? Här möter vi nyanser som få fransmän använder sig av. Men bara ett stycke norrut, i Holland, har månget mästerverk målats i dessa toner. Och för Nordens konstnärer verkar det räcka med klickar av rå umbra, järnoxid och bränd siena på paletten.

Bild: Carl Spitzweg

1881 Carl Spitzweg SERENADEN I privat ägo

Spitzwegs sinne för situationskomik har inte sinat med åren. Han tittar omkring sig, och ser de mest sorgesamma scener.

Är det sotaren som kommer här? Han balanserar högt uppe bland stadens stuprännor och skorstenar, på en stege.

– Nej, se! Nu halar han fram en fiol! Det är en friare, som vågar livet för att spela en serenad för den vackra Hannelore.

Låt oss hoppas att hon inte sitter där inne på kammaren och pussas med slaktardrängen Fritz. Vår musikaliske vän skulle bli så besviken.

Bild: Peder Severin Kröyer

1882 Peder Severin Kröyer I HANDELSBODEN – NÄR DET INTE GÅR ATT FISKA Hirschsprung, Köpenhamn

I år lyckas det för Michael Ancher att övertala sin berömda vän, Peder Severin Kröyer, att komma med till Skagen.

Kröyer är konstens underbarn. Han föddes i Stavanger, men skickades som liten till mostern i Danmark.

Som 14-åring studerade han redan vid Akademin. Nyligen var Kröyer i Spanien, och tog intryck av Velazquez socialrealism. Han som Manet.

Men nu har Peder Severin landat i Skagen. Knappt har han packat upp paletten, så knallar han ner till boden och börjar måla.

En fiskare tittar med utstuderat ointresse på konstnärens bemödanden – det är tufft av Kröyer att dokumentera detta förakt för honom själv!

Vännen Ancher blir helt till sig, när han ser tavlan. Han inser nog att det är strået bättre än han själv skulle klara av, men han skriver:

"Du tog ifrån mig MITT motiv. – Hur kunde du? Du är som den rika mannen som ägde hundra får, men ändå tvingade den fattige att offra sitt enda!"

Till Kröyers heder ska sägas att han återvänder år efter år till Skagen. Och där finns bra många av Anchers fiskare i höga sjöstövlar. Men se, dem målar han icke!

Bild: Albert Edelfeldt

1883 Albert Edelfelt TILL HAVS Göteborgs Konstmuseum

Sedan pappa Edelfelt dog, har Alberts mor fått vända på slantarna både en och två gånger. Men nu har pojken kommit sig till staden som han hela tiden siktat in sig på. Till Paris.

Somrarna firar han i Borgå skärgård. Där, långt ute på Finska viken, föds idén till målningen som ska bli hans genombrott. Han ber fiskaren Lindström stå modell. Och grannflickan Fio, som är tretton år gammal.

Fast egentligen ska de inte stå modell. De ska burka...

– För det har blåst upp. Fio är spänd. Ser på oss med den hårda blicken hos en, som vet att det kan bli farligt. Beredd på allt.

Lindströms ansikte är hugget i sten. Eller garvat läder. Han håller rorkulten i ena handen, och skotet stadigt i den andra. För säkerhets skull har Lindström dragit in det under spanten, och ut under relingen.

– Varför är de ute på sjön, i det här vädret?

Svaret ser vi lindat runt masten. De fick fara hastigt ut för att bärga bragderna. När det stormar trasslas näten till tovor. Eller så driver de i väg till Estland.

Tavlan tar den franska konstvärlden med – ja just det, storm! Albert kan skriva hem:

"Mor, nu öppnas alla dörrar för mig. – Och de har bett mig måla Pasteurs porträtt! Det känns som hela Paris låg för mina fötter!"

Kjell Andersen

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning