I Bosnien minns alla kriget – och ställer nu upp för flyktingarna

Allt fler flyktingar försöker ta sig till Europa längs Balkankorridoren. I den lilla staden Velika Kladuša vid gränsen mellan Kroatien och Bosnien tar resan slut för många, men drömmen lever vidare trots upprepade avvisningar. Hela staden har tagit sig an de 1 200 flyktingar som lever i en tältstad utanför stadskärnan.

Den lilla sidovägen kantas av gravstenar som rests i den forna republiken Jugoslavien och en del orappade tegelhus med kulhål i väggarna. En timmes bilväg från Karlovac i Kroatien når vi gränskontrollen mellan Kroatien och Bosnien och Hercegovina.

Bild: Ksf Media

Fakta

Modifierad korridor

Balkankorridoren som används av flyktingar som försöker ta sig till Europa har de senaste månaderna sett en ökning i flyktingströmmarna efter en paus på nästan två år. Dessutom har korridoren en något modifierad rutt, den här gången går strömmen från Grekland norrut via Albanien och Montenegro till Bosnien och Hercegovina. Den gamla Balkankorridoren gick från Grekland norrut via Makedonien, Serbien och Kroatien men stängdes efter våldsamma aktioner och sammandrabbningar 2016.

Migranterna försöker nu ta sig från Bosnien och Hercegovina till Kroatien, som är medlem i EU sedan 2013. Internationella Röda korset uppger nu att antalet flyktingar som nått Bosnien och Hercegovina från årets början är över 8000. Ökningen är markant, då motsvarande siffra för hela fjolåret var 759 migranter.

Tusentals flyktingar är i dag strandsatta i Bosnien. De bosniska myndigheterna har ingen chans att ta hand om alla migranter, Den enda flyktingcentralen finns i huvudstaden Sarajevo och har endast 200 platser. I maj uppskattades 80-150 migranter anlända per dag. Flyktingarna i Bosnien och Hercegovina befinner sig främst i Sarajevo och i regionen kring Velika Kladuša och Bihac där det endast är 70 km kroatisk mark att ta sig över för att nå följande EU-land, Slovenien.

Som en följd av de nu ökade flyktingströmmarna har de kroatiska myndigheterna förstärkt sina gränskontroller. Officiellt har man inte gett ut några siffror på hur många migranter som lyckats ta sig in över landets gränser. Enligt inofficiella källor ska 1300 migranter ha arresterats när de försökt ta sig in över den kroatiska gränsen under årets första tre månader. Siffran innebär en 70-procentig ökning jämfört med samma tid i fjol.

Enligt ett uttalande av den slovenska polisen är trycket på den nya balkankorridoren massivt. Man uppskattar att ca 60 000 migranter befinner sig i Grekland och Albanien med målet att nå Västeuropa.

Källor: Reuters, Total Croatian News, RadioFreeEurope,

På andra sidan gränsen är man genast framme vid Velika Kladuša. Det är en oansenlig stad, men under åren 1993 till 1995 var den huvudstad i republiken Västra Bosnien. Den muslimska staden stod i centrum för konflikten med den bosniska regimen i Sarajevo och var allierad med serbisk och kroatisk milis. Nyligen har Velika Kladuša hamnat i fokus igen, nu på grund av misstankar om att salafistgrupper med IS-sympatier håller till i trakten.

Den gamla konflikten lever kvar i invånarnas minnen, och utanför kaféerna hänger fortfarande skyltar som förbjuder kunder att komma in beväpnade.

I dag är Velika Kladuša ändå mest känd som platsen dit tusentals flyktingar anländer för att försöka ta sig fram längs Balkanrutten till Kroatien och vidare till Italien eller Tyskland. De lyckas sällan.

På ett fält inte långt utanför staden står nu en tältstad där flyktingarna strandat utan möjligheter att komma vidare. En del av dem har redan skickats tillbaka av kroatisk eller slovensk polis när de försökt ta sig över gränsen. De som inte får plats i tältstaden sover i skogen, på parkeringsplatser, i övergivna byggnader eller inhysta hos folk i staden.

"Vi har också varit flyktingar"

Kännetecknande för Velika Kladuša är den solidaritet och värme som invånarna visat flyktingarna. Till skillnad från många andra orter som på nära håll upplevt migrationskrisen sedan starten 2015 är det här en stad där alla ställer upp. Restauranger delar ut gratis mat och dryck, matbutiker och järnaffärer säljer sina varor med rabatt, företagen i regionen erbjuder jobb och enligt många vi talat med är till och med poliserna mera toleranta än i grannstaterna.

Restaurang Kod Latanas ägare bär ut mat till flyktingarna från sitt kök. Både han och kocken i bakgrunden tillhör solidaritetsgruppen "SOS Ljuta Krajina". Bild: Giacomo Sini

Flyktingarna köar framför en volontär som levererar dricksvatten till lägret. Bild: Giacomo Sini

Restaurangen Kod Latana i centrum av staden har blivit ett bistånds-kök som erbjuder två gratismål per dag, serverade till borden med riktigt porslin och metallbestick.

– Vi har också varit flyktingar. Det vi gör är inte välgörenhet. Vår egen historia och vanlig medmänsklighet kräver att vi hjälper och respekterar alla medmänskor, i synnerhet när de är i nöd, säger restaurangchefen Asim.

Trots att staden ligger i en av de fattigaste regionerna i Bosnien och Hercegovina har den lyckats utvecklas tack vare sina egna emigranter, som antingen flyttat tillbaka från Slovenien, Österrike eller norra Europa eller sänder hem pengar till de kvarvarande.

Aktiva volontärer

Läkare utan gränser och UNHCR finns på plats och har spritt medvetenheten om läget i staden, men det mesta av det praktiska flyktingarbetet görs av frivilliga hjälparbetare. En av dem är Adis, en veteran från det bosniska kriget. I många år har han varit en kraft att räkna med i de stora flyktinglägren på olika håll i Balkan, omtyckt och respekterad av alla. På några dagar har "SOS Ljuta Krajina Team Kladuša", det lilla teamet av folk från olika håll i Europa, installerat några duschar som komplement till den utrustning som stadens myndigheter skaffat fram. Fältet har fått belysning, och ett tidigare slakthus har fått bli lager för de begagnade kläder som delas ut.

– Det är första gången jag gör den här typen av jobb, men någon måste göra det, säger Adis medan han och några andra migranter tillverkar de avbalkningar av plankor och plast som det behövs allt fler av. Samma team får också rycka in som tillfälliga läkare för att desinficera eller behandla de insektbett som plågar dem som sover under bar himmel. Svårare är det att behandla såren som flyktingarna får i kontakten med den kroatiska polisen. På fältet ser man från och till folk med gipsade armar och ben eller brännsår från cigaretter.

Volontärerna Petra från Österrike och Adis från Bosnien sorterar plankor för att bygga nya tält i flyktinglägret. Varje dag kommer det fler flyktingar hit. Alla hoppas kunna ta sig vidare till Italien, Tyskland eller något annat land i Europa. Bild: Giacomo Sini

Dean skär till vattentäta plastpresenningar som ska bli flyktingtält. Bild: Giacomo Sini

När en matförsändelse anländer till tältstaden uppstår det först kaos, men snabbt ordnar sig flyktingarna i en kö. Bild: Giacomo Sini

Polisen bevakar andra sidan av gränsen med helikoptrar, hundar och en massiv personalstyrka. Förutom det fysiska våldet berättar flyktingarna om krossade telefoner, något som ska förhindra dem att visa fotografier och GPS-koordinater som bevis på att de avvisats. Några berättar också att de blivit av med pengar och personliga tillhörigheter.

– Jag förstår att någon som tar sig in i landet utan dokument blir skickad tillbaka, men jag är helt enkelt tvungen att ta mig tillbaka till Italien där jag har min femtonåriga dotter. Min hustru har gift om sig, men det bryr jag mig inte om. Jag vill bara arbeta, leva och se till att min dotter har det bra, säger Slimanie, en 42-årig marockan som i likhet med många landsmän flugit till Turkiet och sedan på olika sätt tagit sig till norra Bosnien.

Många olika religioner

Med tanke på blockaden som sannolikt blir verklighet, och på de stora riskerna med att korsa Medelhavet, väljer fler och fler afrikaner att försöka sig på Balkanrutten. Vi träffar folk från Libyen, Algeriet, Tunisien och Nigeria som bekräftar det. En av nigerianerna är Moses, som bär ett stort kors om halsen.

I det här lägret lever de olika religionerna sida vid sida i fredligt samförstånd. Kristna, i synnerhet från Pakistan och Iran, finns det många av. Babak har till exempel nyligen kommit fram till lägret med sin hustru och de tre barnen.

Adis sköter om en av de många benskador som man lätt får när man försöker korsa gränsen till Kroatien genom skogen, som flyktingarna kallar "djungeln". Bild: Giacomo Sini

– Vi har två gånger försökt korsa "djungeln" – det är så flyktingarna kallar skogarna längs gränsen mellan Kroatien och Bosnien – men vi har båda gångerna blivit skickade tillbaka hit. Vi skulle vilja komma till Tyskland där min bror bor, säger han.

En av muslimerna från Punjab är Nanak, en sikh med stor svart turban.

– Jag har busskörkort. Jag skulle helst ta mig till Rom, säger han och undrar hur läget är där nu.

Donationer finansierar jobbet

Petra, 26, från Österrike har de senaste tre åren tillbringat sina studieledigheter som volontär och hjälpt flyktingar. Hon går omkring i tälten och listar flyktingarnas individuella behov och önskemål. Handdukar till skydd mot regnet, madrasser, att sova på, men framför allt stadiga skor för flyktförsöken genom skogar och fält. Sedan går hon till butiken för att skaffa det som behövs tillsammans med Dean, en 23-årig tysk som nyligen kommit till Velika för att jobba där i några månader.

Donationer från privatpersoner och lokala föreningar har gjort det här möjligt.

– Allt vi köper åt flyktingarna bokförs regelbundet och redovisas för donatorerna, förklarar Adis. Då och då kör det in bilar med bosniska eller tyska registerplåtar till fältet. De töms på lasten som består av lådor med mat och kläder. Barn och vuxna skockas runt bilarna och bildar sedan en kö.

En del av hjälparbetet finansieras av lokala eller internationella islamiska organisationer, men de verkar inte tänka på de hjälpbehövande i tältstaden i termer av religion.

– Jag har aldrig träffat bättre människor, säger Javed, en afghan som studerat politisk vetenskap och samarbetat med en internationell organisation i Sverige innan hans uppehållstillstånd gick ut och han skickades tillbaka. Nu har han i flera månader försökt ta sig tillbaka till Europa, men under tiden hjälper han till i lägret. Orsakerna till att folket i tältstaden flytt sina hemländer varierar, från Omran som förlorade sina föräldrar under bombningarna av Mosul till dem som i likhet med Aaresh flytt från iranska Kurdistan av politiska orsaker.

– Jag arbetade för Kurdistans demokratiska parti och ledde ett informationsnätverk för att hålla kontakt med andra kurdiska grupper, säger Aaresh.

Människosmugglare

Vill man ta sig över gränsen kan man välja att lita på någon av de lokala människosmugglarna som för 300 euro erbjuder en plats i bilens baklucka, men det är inget som garanterar att han kör dit det var tänkt.

Uros, en slovensk journalist, berättar att asylansökningarna i Slovenien minskat drastiskt de senaste månaderna, samtidigt som allt fler tar sig över gränsen dit. Det bevisar att många avvisas utan någon utvärdering av de individuella fallen, och utan att myndigheterna bryr sig om att motivera sitt agerande.

I det tillfälliga tältlägret i Velika Kladuša blir det långsamt kväll. Från staden hörs muezzin kalla till kvällsbön. Adis och de andra volontärerna samlar ihop de verktyg de använt under dagen. En bosnisk flagga fladdrar i mitten av tälten. Stadens representant som vaktar generatorn vid ingången börjar vara klar att köra hem för dagen med sin skoter.

Från Velika Kladuša ser gränsposteringen mellan Bosnien och Kroatien ut så här. Bild: Giacomo Sini

En pakistansk flykting ber utanför sitt tält. Bild: Giacomo Sini

Två flyktingar tvättar kläder på plattformen där volontärer installerat några enkla vattenkranar. Bild: Giacomo Sini

Några pakistanska pojkar har byggt ett fiskeredskap av ett snöre och en plastbytta. De försöker få napp från bron över den leriga ån nära fältet. Slimanie för sin del försöker hitta en större ryggsäck.

– I kväll ska vi försöka igen, nu är vi fem. Förra gången stoppades vi av polisen när vi bara hade 20 kilometer kvar till Italien, säger han.

Europakommissionen tillkännagav tidigare i sommar att Bosnien och Hercegovina beviljats ett biståndspaket på 1,5 miljoner euro för att underlätta administreringen av det växande antalet flyktingar i landet. Enligt Internationella röda korset har över 8000 flyktingar anlänt hit sedan januari. Det är en tydlig ökning jämfört med samma tid 2017. Det här bidraget skulle ha använts av Sarajevos myndigheter för att bygga en officiell flyktingcentral, men som säkerhetsministern Dragan Mectic rapporterat stötte planerna på problem eftersom kommissionen ansåg att centralen skulle ha legat för nära den södra gränsen.

Vi lämnar Velika Kladuša och återvänder till Kroatien – det är lika lätt som att komma hit. Allt man behöver är ett europeiskt pass.

Fotnot: På bilderna i reportaget från Velika Kladuša har en del personers ansikten bildbehandlats så att de inte kan identifieras. Detta är gjort enligt de fotograferades önskemål.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33