"I Bolivia sjungs luciasången på svenska"

Trots ett meningsfullt jobb finns det några konkreta saker Siw Broman saknar från Finland: havet, de fyra årstiderna, familj och vänner. Bild: SPT

VEM: Siw Broman från Lovisa, koordinator för barnhemmet Corazon Grande. VAR: Cochabamba, Bolivia.

Siw Broman har infört en hel del finländska traditioner på barnhemmet Corazon Grande i Cochabamba. När någon fyller år sjunger barnen "Ja må hon leva" och på luciadagen lussar de på svenska, ibland på ett ålderdomshem i staden.

På julen tar hon in en julgran i huset.

– De flesta här har plastgran men vi ska ha en riktig gran. Flickorna känner också till Mumin och vi har ett par Muminböcker på spanska här, säger Broman, som grundat och driver barnhemmet.

Broman kom till Bolivia för tjugotvå år sedan. På den tiden var världen liten.

Hennes första jobb var på ett pojkhem där en pojke frågade henne om det fanns andra människor som var lika stora som hon i det land hon kom ifrån. Att hon kommit med flyg var ungefär lika obegripligt som om hon sagt att hon kom från en annan planet.

I dag är det elva år sedan hon grundade sitt eget barnhem för flickor: Corazon Grande (det stora hjärtat). Flickorna har en tuff bakgrund, en del är hemlösa och många har upplevt våld av olika slag.

– En stor skillnad mellan Finland och Bolivia är det machosamhälle som råder här. Mannen har mycket makt i hemmet och i samhället, men mycket har förändrats under den tid som jag varit här. Man har börjat respektera kvinnan mer, säger Broman, som också är fadderkoordinator för Frälsningsarmén.

I Bolivia är skillnaden mellan fattiga och rika stor. Det förekommer drog- och organhandel, kidnappningar av barn och för tillfället råder också torka. Det hon saknar mest från Finland är att allting fungerar så smidigt där.

– Här är korruptionen utbredd och man vet inte alltid vem man kan lita på eller vem som är ens vän av rätt orsaker. I Bolivia är orättvisor mer påtagliga. Sådant som vi tar för en självklarhet i Finland är inte en mänsklig rättighet här, såsom vatten eller sjukvård, säger Broman.

Hon saknar också havet, de fyra årstiderna, sin familj och vänner.

– Och sommarrätterna, såsom nypotatis, gravad lax och räkor!

– Tiden här har lärt mig uppskatta Finland. Finländare är min identitet och jag bär med mig Finland i mitt hjärta.

I Bolivia är det få som vet vad Finland är för något. Om de vet något om landet så är det ofta att vi har en av världens bästa utbildningar.

– De flesta vet att Finland ligger i Europa. Här talar man om att komma i europeisk tid, vilket betyder att vara punktlig, berättar Broman.

Finskan, som i många länder uppfattas som ett svårt språk, kan till och med vara en inkörsport till indianspråket i Bolivia: quechua. Broman har hört att finska missionärer lärt sig quechua snabbare än andra eftersom det finns likheter mellan språken.

– Grammatiken liknar varandra och språken har ungefär sextio gemensamma ord, har jag hört. Här tar man också in spanska ord i quechua, precis som man tar in finska ord i svenskan i Finland, säger hon.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning