I bergochdalbana med Bruce Dickinson

Bokaktuell. "Jag var inte ute efter att väcka uppståndelse. Jag tror att några av de saker jag har gjort är tillräckligt intressanta i sig själva", säger Bruce Dickinson, känd som sångare i Iron Maiden och numer även författare till en självbiografi. Bild: EPA/Stringer

I sin nyskrivna självbiografi berättar Iron Maidens sångare Bruce Dickinson öppenhjärtigt om sitt liv. Eller snarare hälften av det. Kvinnor och barn lämnas utanför en berättelse om världsturnéer, fäktning och flygcertifikat.

Papper och penna, en pint, kanske två. Två, tre timmar, som blir fyra, på favoritpuben – med ett stort leende på läpparna.

– "Jag älskar att se dig skriva. Vet du att du ler hela tiden, att du sitter och skrattar?" Det var en vän till mig som sa så till mig. I vanliga fall går jag runt och ser bekymrad ut över flyglinjer eller någon annan skit som jag håller på med. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så roligt att skriva en självbiografi, säger Bruce Dickinson.

En introduktion är egentligen överflödig, men om någon har missat det: Sångare i Iron Maiden. Och sedermera fäktare, författare, filmproducent, flygkapten, företagare och föreläsare. Familjefar, kan man tillägga, även om Bruce Dickinson valt att helt utelämna den delen av sitt i liv i självbiografin "Bruce Dickinson. En självbiografi" med övertiteln "What does this button do?"

– Jag har strukit två av tre historier i varje del av boken. Den är ändå på 400 sidor och hade kunnat bli en tegelsten, men då hade ingen velat läsa den. Principen som jag följde när jag skrev var att inte ta med något om fruar, ex-fruar eller barn, varken mina eller någon annans. Att göras ökänd i sin pappas självbiografi – vilket trauma, säger han.

Duckat i tio år

Bruce Dickinson hade duckat förfrågningar om att skriva en självbiografi i tio år. Inte för att skrivandet avskräckte, han har publicerat två skönlitterära verk, men memoarer? Nej, en samling historier möjligen, anekdoter från ett liv som han beskriver som en bergochdalbana som aldrig stannar.

– Det var cancern som fick mig att ändra inställning. Att överleva cancer gav mig en god ursäkt att börja skriva mitt livs historia, säger han.

För knappt två år sedan diagnosticerades sångaren med cancer i tungan. Den plågsamma behandling som ledde till att han i dag är friskförklarad beskrivs ingående i ett av bokens mest personligt hållna kapitel.

– Att bli av med cancern, det gav mig en slutpunkt för skrivandet. Inledningen är ju ganska given om man skriver om sitt liv, man börjar från början och skriver framåt.

Efter att nyss ha överlevt vad som skulle bli bokens avslutning hittade han formen för sitt skrivande.

– Det slog mig att det mest intressanta man gör är att göra något för första gången. Första gången man gör en världsturné: Fantastiskt! Andra gången: Kul. Tredje gången: Okej, nu kan jag det här. Det räcker med en story för varje del av livet som jag skriver om. Jag ville ha ett driv framåt, att läsa boken ska kännas som att sitta på puben och lyssna när någon drar historier.

Aldrig sentimental

Nej, Bruce Dickinson är aldrig sentimental. Tvärtom slås läsaren av hur känslor och reflektioner över livshändelser nästan genomgående saknas i texten. I några av bokens inledande kapitel beskrivs en barndom och skolgång där frånvarande föräldrar ersätts av internatskolor befolkade av mobbare och sadistiska lärare.

Dickinson berättar om sina plågoandar och vad de utsätter honom för på samma sakliga prosa som han använder för att beskriva de kvalifikationer som krävs för ett specifikt flygcertifikat.

– Men självklart formades jag av mobbningen, på något sätt, säger han.

– Jag är envis. Om du slår mig och jag faller omkull så reser jag mig, alltid. Du måste döda mig för att få mig att ligga kvar. Jag är liten, men även om du är den största jäveln i världen så kommer jag att resa mig, och bita dig.

Iron Maiden uppträder i Helsingfors den 28 och 29.5.2018.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46