I Belfast ingen nåd

Jack O'Connell är en brittisk soldat som under Nordirlandkonflikten kommer ifrån sina kamrater och jagas av beväpnade män.Bild: NonStop Entertainment

Jack O´Connell gör huvudrollen i Yann Demanges explosiva Belfast-thriller '71 där en brittisk soldat blir akterseglad av de sina. Lika politiskt som personligt, en krutdurk till film. Inte så lite svidande.

Kino: '71 sänds i Yle Teema 7.9 kl. 21.00.

Vid det här laget tycker man sig ha sett det mesta som finns att se om konflikten i Nordirland, det vill säga "The Troubles". Tänker på filmer som The Crying Game och In the Name of the Father, tätt följda av Steve McQueens Hunger och Paul Greengrass Bloody Sunday.

Men räkna för allt i världen inte ut Yann Demanges '71 (Storbritannien 2014), en urstark, ohyggligt tät och spännande sak som har fräckheten att tackla en i grunden politisk kris med en vokabulär som hämtad ur den nattsvarta urbana thrillern, modell Flykten från New York och Attack mot Polisstation 13.

Jack O'Connell (Unbroken) alias Gary Hook är den brittiska rekryten som efter det inledande träningslägret skeppas över till Belfast. Året är 1971 och följaktligen är staden uppdelad i två läger, mellan de protestantiska lojalisterna och de katolska "upprorsmakarna".

Till det kommer diverse paramilitära organisationer, bland dem IRA (Irländska republikanska armén) där den gamla skolans kadrar bryter arm med de unga hetsporrarna. Sedan går det som det går, att gulnäbben Gary i samband med en husundersökning – det gäller jakten på illegala vapen – blir akterseglad av de sina.

Det är upptakten till en livsfarlig odyssé där den unge mannen inledningsvis jagas av ett gäng fotsoldater med IRA-koppling. Med hjälp av en välvillig yngling kommer Gary Hook undan, bara för att råka ännu mera illa ut när han av en slump får syn på en protestantcell i färd med att förbereda ett bombdåd.

Det som gör upptäckten riktigt, riktigt prekär är att unionisterna i fråga assisteras av ett ljusskyggt brittiskt förband som inte har någon större lust att ertappas med byxorna på halv stång.

Hur som helst är det inte fråga om någon politisk pamflett utan snarare om en överlevnadshistoria, en föredömligt giftig och politiskt provokativ sådan.

Anslaget i filmen är både naket och skoningslöst, långt bortom lag och ordning, "rätt" och "fel". Och det att de oheliga allianserna avlöser varandra, varpå en brittisk soldat med hög moral plötsligt framstår som boven i dramat, gör slutresultatet om möjligt ännu mera svidande.

Visuellt meriterad är filmen också, för även om de fint fångade stadsmiljöerna utstrålar fattigdom och elände äger nattfotot en närmast surrealistisk kvalitet. Utan att darra på manschetten kan man tala om ett regelrätt inferno.

Krister Uggeldahl

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33