I barnsäng var det inte bättre förr

Barnmorskans reseportfölj. – Emaljkärlet användes som "potta" under mamman, med termometern mätte man badvattnets temperatur. Bakom finns en låda med sprutor och injektioner och ett spekulum, det vill säga ett instrument som hjälper då man ska se in i slidan till exempel för att kontrollera eventuella rupturer. Det som jag håller i är ett fosterstetoskop för att lyssna på hjärtljuden, berättar Eva Matintupa, avdelningschef för hälsovårdsutbildningarna vid yrkeshögskolan Novia i Vasa. Museiföremålen finns i yrkeshögskolan Metropolias lokaler på Stockholmsgatan i Helsingfors. Bild: Cata Portin

När den finländska barnmorskeutbildningen kom i gång för 200 år sedan låg allt fokus på att stoppa den höga dödligheten bland både spädbarn och mödrar. I dag ser utmaningarna annorlunda ut: skiftande kulturella normer ska mötas och föräldrarnas uppskruvade förväntningar hanteras. Trots teknikens sjumilakliv är barnmorskans viktigaste instrument desamma som de var år 1816: huvudet, händerna och hjärtat.

Barnmorskeutbildningen fyller 200 år

Hon skulle själv ha fött barn. Vara en ärbar kvinna med oklanderlig livsstil. Frukta gud. Kunna läsa och skriva. Och inte minst: ha små, sirliga händer för att lättare kunna hjälpa fostret till världen.

Strama krav ställdes på de första barnmorskorna som skulle utbildas i Åbo år 1816, men så stod de också inför ett herkulesarbete. Spädbarnsdödligheten i Finland närmade sig 20 procent och den då så gåtfulla barnsängsfebern härjade obarmhärtigt.

– På den tiden fokuserade utbildningen väldigt mycket på hygien. Ofta var det så smutsigt i hemmen att barnmorskan fick börja med att städa hos familjen före förlossningen. Ändå var det mycket tryggare att föda hemma på grund av alla bakterier som spreds på sjukhusen, säger Eva Matintupa, chef för barnmorskeutbildningen vid yrkeshögskolan Novia i Vasa.

Proffs i okänd terräng

Det tidiga 1800-talets barnmorska fick själv ta sig från ett hem till ett annat, tiotals kilometer på skidor, cykel eller med hästskjuts. Hon var en uppskattad yrkeskvinna – länge den enda kvinnan i Europa med yrkesexamen – men fick inte särskilt hög lön. Sina instrument fick hon sterilisera så gott hon kunde hemma hos sig.

– Uppskattningen för barnmorskan bottnade i en tidig insikt om att nationen bara kan överleva med goda födelsetal och friska kvinnor så att nya skattebetalare och soldater kunde växa upp, säger Matintupa.

Men till stora delar var människans förökning ett mysterium. Så okända kunde kvinnokroppens funktioner vara, noterar historikern Kirsi Vainio-Korhonen som i boken Ujostelemattomat kartlagt den tidiga barnmorskeutbildningens historia i Europa, att ett vanligt husknep för att underlätta födseln var att försöka tänja ut moderns ändtarm så att barnet skulle ha "en annan port" att komma genom.

Om fostret låg i fel ställning vid förlossningen visste få andra än utbildade barnmorskor vad som kunde göras. Villrådiga väntade man ofta enligt Vainio-Korhonen på att fostret dog och tillkallade sedan en fältskär eller en frisör med rakkniv för att stycka fostret inne i livmodern och sedan gräva ut det bit för bit med en krok.

De värsta stötestenarna var ändå förlossningsrelaterade infektionssjukdomar, vars orsaker man inte kände till. Den ojämna kampen mot osynliga fiender förde läkare och dilettanter bland annat med hjälp av amputationer, blodiglar, kvicksilver, örter, malet älghorn och lavemang.

Instrument på 1800-talet. Rotborsten användes till att rengöra ytor före förlossningen, medan saxen klippte navelsträngen. Halmbollarna till vänster sattes in i slidan för att stoppa ymnigt blodflöde. Flaskorna kunde innehåll olika former av desinfektionsmedel och örtpreparat med laxerande effekt. Som smärmedicin användes till exempel opiumdroppar, medan valerianadroppar skulle ha en lugnande effekt. Bild: Cata Portin

Hygienens pionjärer

När bakteriologins genombrott kom 1847 var det till stor del tack vare barnmorskornas förståelse för hygienens betydelse. Den ungerska förlossningsläkaren Ignaz Semmelweis, verksam på ett sjukhus i Wien, märkte att dödligheten i barnsängsfeber var mycket lägre på den förlossningsklinik där barnmorskor utbildades jämfört med läget på kliniken intill där medicine studerande huserade. Skillnaden: barnmorskorna tvättade sina händer och gjorde inga obduktioner – de förde alltså inte febern vidare från sjuka till friska.

– Semmelweis beordrade alla att tvätta händerna, och vips gick dödssiffrorna ner, säger Eva Matintupa.

Upptäckten av hur barnsängsfeber smittar från en patient till en annan var startskottet till en svindlande utveckling. Inom få branscher har framstegen varit lika genomgripande på 200 år som inom förlossningsvården.

– Sedan 1816 har barndödligheten i Finland gått ner med nästan hundra procent. Det är tryggt att föda barn hos oss i dag – i medeltal dör tre kvinnor per år på grund av graviditet eller förlossning. Globalt är det alltjämt annorlunda: en kvinna dör i barnsäng någonstans i världen oftare än varannan minut, säger Matintupa.

Spädbarnsdödligheten i Finland

1816: 18,9 procent

1916: 11,0 procent

2015: 0,2 procent

Medelantalet barn per kvinna i Finland

1816: 4,8 barn

1916: 3,7 barn

2015: 1,7 barn

Tekniken bara dräng

Framstegen har inneburit stora förändringar i barnmorskans arbetsvillkor. Där hon förut bara hade sig själv att lita på står nu hela den moderna sjukhusapparaten till förfogande, från ultraljud till DNA-kartläggningar.

– Teknologins utveckling är förstås den största förändringen. De första barnmorskorna skulle vara överlyckliga om de visste vad man kan göra i dag. En annan jättestor skillnad är att barnmorskans arbetsområde blivit så mycket bredare. I början utbildades barnmorskor enkom för förlossningar. Nu är barnmorskan expert på graviditetsvård och på hela kvinnans hälsa, från den lilla flickan till den gamla tanten, säger Matintupa.

Ändå ska man inte överdriva teknologins roll, framhåller Matintupa. Precis som för 200 år sedan är barnmorskan själv det allra viktigaste verktyget.

– Naturligtvis lär vi studerandena maskinerna. Men man kan aldrig lita helt på tekniken, då tappar man lätt sin egen kunskap. Huvud, händer och hjärta var barnmorskans viktigaste instrument förr, och är det definitivt också 2016. Man ska inte titta för mycket med ultraljud, utan känna med sina händer. Därför simulerar vi mycket i utbildningen och lär studerandena använda sina händer.

– En annan sak som inte verkar ha förändrats är att det alltjämt är barnmorskorna som för kvinnornas talan i hälsofrågor. Det märktes till exempel i höstas då samhällsfördraget skulle drivas genom. Två barnmorskor fick statsminister Juha Sipilä (C) att tänka om.

Stilfull mundering. Den mörka barnmorskedräkten till höger tillhörde Ida Kristina Trupukka, verksam som barnmorska på Karlö utanför Uleåborg på 1890-talet. Den ljusa uniformen till vänster är av lite nyare snitt, från början av 1900-talet. Då låg spädbarnsdödligheten i Finland ännu på över tio procent. Bild: Cata Portin

Också mannens roll har genomgått en metamorfos. För bara några decennier sedan satte han sällan sin fot på sjukhuset. Nu tar han selfies i förlossningssalen.

– Vändpunkten kom i början av 1970-talet då det blev tillåtet för pappan att vara med vid förlossningen, om han kunde visa upp intyg på att ha gått en förberedande kurs. Det är en fantastisk grej att papporna nu är med. Förut då mammorna kom från sjukhuset hade de en veckas försprång medan papporna började från noll. Kvinnorna var männens bilskollärare i allt som gällde barn, säger Matintupa.

Männens mer aktiva roll syns ändå inte i ett ökat intresse för själva yrket. På Novias svenskspråkiga barnmorskelinje finns just nu inte en enda manlig studerande.

Könsstympning chockar

Att själva förlossningarna nu är tryggare betyder inte att barnmorskans utmaningar minskat. Tvärtom är de nu mer mångbottnade. Pirjo Tervo, lektor vid yrkeshögskolan Metropolia, säger att mödrarnas skiftande kulturella bakgrunder ställer nya krav på barnmorskeutbildningen.

Omskurna kvinnor är särskilt krävande för oss

– Vi tar emot blivande mödrar från kulturer där kunskapen om sexuell hälsa inte nödvändigtvis är så bra. Barnmorskan får agera rådgivare i sexualfrågor och familjeplanering som för många kan vara obekanta. Språkmuren skapar också sina egna hinder, säger Tervo

– Särskilt krävande för oss är ändå omskurna kvinnor. Jag säger omskurna, men könsstympade är ett bättre ord, för det är frågan om ren och skär kvinnomisshandel som tyvärr ligger djupt i en del kulturer, betonar Tervo.

Nedläggningshot ökar riskerna

Under 1900-talet har förlossningarna flyttat från hemmen till sjukhusen, men nu då allt fler mindre förlossningsenheter läggs ner finns det en risk för att tidvattnet vänder, befarar Matintupa och Tervo.

– Då det blir längre väg till sjukhusen kommer det att ske mycket fler förlossningar under själva transporten. Om BB i Lojo går samma öde till mötes som Ekenäs BB betyder det till exempel att Hangöbor måste ta sig 125 kilometer till Jorvs sjukhus i Esbo för att föda. Självklart är det mer riskabelt att föda på landsvägen mitt i vintern. Men diskussionen om det här kommer tyvärr inte i gång förrän det inträffar ett dödsfall, säger Tervo.

– För att inte tala om den svenskspråkiga aspekten, fortsätter hon. När de mindre enheterna försvinner får svenskspråkiga föda på finska, så gott det går, säger Matintupa.

Stora förlossningsenheter faller inte i god jord hos de båda kvinnorna.

– Koncentrationen till större sjukhus görs inte alls i säkerhetens namn som det sägs, utan helt och hållet i pengarnas. Det finns inga statistiska belägg för att sjukhus med över 5 000 förlossningar per år skulle vara säkrare än mindre sjukhus, säger Matintupa.

Ekvationen är knivig. De mindre förlossningsenheterna borde leva upp till effektivitetskrav på minst 1 000 förlossningar per år, men har inte råd med den jourpersonal och den utrustning som stipuleras. Samtidigt går födelsetalen ner i takt med att förstföderskornas ålder stiger. År 2015 föddes minst barn sedan nödåren i slutet av 1860-talet: dryga 55 000.

– Nativiteten är nere cirka 1,7 per kvinna. Siffran borde vara över två för att en befolkning ska förnyas. Och för att finlandssvenskarna ska överleva borde den egentligen vara över tre, säger Matintupa.

Utopistiska förväntningar

2010-talets barnmorskor möter också andra ambitioner hos föräldrarna än kollegerna på 1810-talet gjorde. Nu då det tas som en självklarhet att mamman och barnet klarar livhanken hissas ribban högre.

– Vissa har i dag väldigt höga förväntningar på förlossningen som upplevelse. Stressen över att barnet ska få bästa möjliga start börjar tidigt. Man gör minutiösa planer, allt från färgsättningen i hemmet till vilken typ av smärtlindring man vill ha. Det är på gott och ont: det är bra att man är förberedd, men om någon detalj sedan inte går som planerat kan besvikelsen bli stor. Det är synd, för det kan gå alldeles jättebra ändå, men kanske inte precis som man hade tänkt. En förstföderska som föresatt sig att hon inte ska använda smärtstillande medel kan tycka att hon är hemskt dålig om hon ändå tvingas göra det. Det är alldeles onödigt, för man kan aldrig i förväg veta hur det blir. Naturen har sina egna vägar, säger Matintupa.

Förut fick man barn. Nu skaffar man dem

Attitydförändringen avspeglar sig också i språket, säger Pirjo Tervo.

– Förut fick man barn. Nu skaffar man dem. Beställningen är ofta ett enda barn, och vid det barnet fäster föräldrarna alla sina önskningar, förväntningar och personliga ambitioner, fortsätter hon.

– Samtidigt: Man kan inte skämma bort ett barn med kärlek. Säger någon till dig att du inte ska ta ett barn i famnen för att det blir bortskämt så är det struntprat. Trygga vuxna individer är de som själva fick vara trygga när de var små, säger Matintupa.

• Den första barnmorskeutbildningen i Finland startades i Åbo år 1816.

• Utbildade barnmorskor verkade i Finland också långt före det. De hade fått sin utbildning i Sverige, där man börjat utbilda barnmorskor dryga 100 år tidigare.

• Barnmorskeutbildningen öppnade porten för kvinnor till europeiska universitet och högskolor. Barnmorskelinjen var länge den enda möjligheten för kvinnor att skaffa sig en högskoleexamen.

• I början var det huvudsakligen urbana kvinnor ur hantverkarfamiljer som studerade till barnmorskor. Högre ståndspersoner kunde sällan tänka sig att befatta sig med sådant, och på landsbygden ansågs det länge vara onödigt.

• Den finländska barnmorskeutbildningen flyttades till Helsingfors 1833 efter Åbo brand (1827).

• I dag ordnas barnmorskeutbildning på åtta olika ställen i Finland.

• Yrkeshögskolorna Novia och Arcada tar vardera in 12 respektive 15 nya studerande per år till de svenskspråkiga barnmorskeutbildningarna i Vasa och Helsingfors.

• Barnmorskeutbildningens 200-årsfirning körde i gång med ett jubileumsseminarium under barnmorskedagarna i Åbo den 3 maj. Utbildningens egentliga födelsedag infaller den 1 november.

Källor: Gissler, Mika (THL): Kätilökoulutuksen vaikutukset väestön lisääntymisterveyteen (2015). Laiho, Arja (red.): Viisaista vaimoista nykyajan kätilöiksi. Kätilökoulutus Suomessa 175 vuotta. (1991), Vainio-Korhonen, Kirsi: Ujostelemattomat. Kätilöiden, synnytysten ja arjen historiaa (2012). (Svenska litteratursällskapet ger ut Vainio-Korhonens bok i svensk översättning 200-årsjubileet till ära.)

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning