Hyss i hamnstadsmiljö

Kotka. Maria Ylipää och Turkka Mastomäki som kriminellt äkta par.Bild: c more

Nya finska kriminalserien Aallonmurtaja behöver inte skämmas för sig. Maria Ylipää i huvudrollen är en gangsterpingla av internationell klass.

Aallonmurtaja kan ses på C More, första avsnittet visas även i MTV3 i kväll lördag kl. 21.00.

Precis som i fallet med Sorjonen söker sig också teamet bakom Aallonmurtaja, i första hand regissören Mika Kurvinen och manusförfattaren Miira Karhula, österut, rättare sagt till hamnstaden Kotka.

Men där Sorjonen (med Ville Virtanen som excentrisk kriminalkommissarie) tog avstamp i public service återfinns Aallonmurtaja på betalkanalen C More, bara för att i ett senare skede dyka upp i MTV3 (som förövrigt basunerar ut pilotavsnittet i kväll).

Det är fråga om en kriminalare i tio delar, med fokus på yrkesbrottsligheten. Vilket för oss till Maria Ylipääs till synes väletablerade tvåbarnsmamma som basar för familjeföretaget, detta i väntan på att mannen i huset (Turkka Mastomäki) avtjänat sin fängelsedom.

Och eftersom Kotka är en hamnstad med anor handlar det om "import-export" av det mera ljusskygga slaget, om containerar som med korrumperade tullares och andra myndigheters goda minne skyfflas förbi kön.

Poängen är att Tuula Aaltonen (Ylipää), entreprenör som hon är, vid sidan av den egentliga verksamheten utvecklat en privat liten hobby i häst- och vadslagningsbranschen. Det för henne i kontakt med den ryska maffian, inte att leka med.

Samtidigt har trogna vapendragaren Hannu "Hubbis" Mäkelä (Ville Keskilä) gett sig in i bordellbisnesen. Alltså är det inte så konstigt att chefen (Mastomäki), en bandit av den gamla stammen, skakar på huvudet när han muckar från fängelset. Ordning i leden, tack.

Även i övrigt finns det gott om frågetecken. Högra handen Joona Saartamos nya flickvän (Saara Kotkaniemi) har av allt att döma inte endast romantiska motiv i ryggen. Och vad är det för ett spel som KP (Andreas af Enehielm), göteborgaren, spelar?

Utifrån de tre avsnitt som undertecknad kommit åt att se kan man sluta sig till att gänget bakom Aallonmurtaja inte behöver skämmas för sig. Där sysslingen Sorjonen ofta kändes forcerad, som en fattigmansversion av större och styggare nordic noir-kandidater, präglas Aallonmurtaja, Vågbrytaren, av ett mera personligt tilltal.

Det är realistiskt så det förslår, utan att för den skull vara grått och tråkigt. Och även om man avundas svenskar och danskar som på förekommen anledning har lätt att ösa ur varandras källor kan man i Aallonmurtaja åtminstone stoltsera med det ryska kortet.

Kulturell klyscha, kanske det, men det bör sägas att regissören Mika Kurvinen låter bli de värsta övertrampen. Uppskattning förtjänar också showrunner Miira Karhulas val att spola de värsta våldsexcesserna, detta till förmån för vardagen och verkligheten.

Det som man kanske saknar är lokalfärgen och de kriminella "talangaftnarna", för trots att Kotka med omnejd bjuder på djupa skogar, förrädiska kärr (som gjorde för att dumpa lik i) och glada amatörer saknar man de där svärtat komiska Fargo-inslagen.

Av skådespelarna drar Maria Ylipää det längsta strået. Se här en gangsterpingla och femme fatale av internationell klass. Längre än så här kommer man inte ifrån bondmororna på Niskavuori.

Krister Uggeldahl

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00