Hypnotiska spel i Netflix nya storsatsning

Nawazuddin Siddiqui spelar seriens andra huvudroll, den ambitiöse maffioson Ganesh Gaitonde.Bild: Netflix

Indien med en befolkning på över en miljard är en marknad med enorm potential för strömningstjänsterna. Kriminalserien Sacred Games som bygger på en roman av Vikram Chandra är Netflix första serie på hindi.

Sacred Games finns på Netflix.

Netflix nya storsatsning Sacred Games är en hypnotiserande djupdykning i det moderna Indien, i form av en hårdhudad kriminalthriller. Precis som den framgångsrika och kritikerrosade Narcos är serien ett försök att med en modig storsatsning bryta sig in på en ny marknad, samtidigt som man lockar etablerade västerländska tittare genom att förlägga ett bekant format, deckarserien, i en ny och spännande miljö och språkdräkt.

För att komma in på den indiska tv-marknaden, som traditionellt hamnat i skuggan av Bollywoods mångmiljonindustri, har Netflix tagit hjälp av tunga lokala namn. Till exempel Saif Ali Khan som spelar huvudrollen, den desillusionerade poliskonstapeln Sartaj Singh, är inte bara berömd skådespelare utan härstammar också från en familj av kändisar, något som Netflix hoppas ska ge serien extra stjärnstatus och publicitet.

Att serien också är baserad på en internationellt hyllad roman av författaren Vikram Chandra är något som kan intressera även den som inte följer med det indiska societetslivet. Det innebär nämligen att handling och intrig fortskrider på ett sätt som känns mer intrikat och fräscht än den genomsnittliga kriminalserien. För en västerländsk tittare som inte är insatt i Indiens samtidshistoria kan berättelsen, som väver ihop Bollywoodelitens glamorösa intriger med den undre världens hänsynslösa brutalitet men också religiös extremism, politisk korruption och terrorism, kännas för fantasifull för att verka trovärdig. Men Chandras roman är genomgående och nära inspirerad av sanna episoder från Indiens vilda nittiotal, då staden Mumbai genomlevde en "gangstrarnas guldålder" som jämförts med amerikanska Chicago under förbudslagstiden.

Precis som i flera av de indiska romaner jag läst och uppskattat spelar det massiva landets brutala dickensianska klassamhälle en avgörande roll i handlingen. Den stenhårda hierarkin som bestäms av kast, utbildning, makt och i slutändan kallblodigt våld avslöjas både genom uttalade spår i handlingen och genom detaljer som bara ett sökande öga fångar upp. Jag har någon gång inhämtat att de engelska låneord som modern hindi är fullt av fungerar som en subtil klassmarkör, ett tecken på utbildning men också ett sätt att associera sin samhällsstatus till den forna kolonialmaktens auktoritet. Med bland annat denna information avtecknar sig snabbt ett mönster i karaktärsgalleriet. Ett mönster som genomsyrar inte bara dialog, uppförande eller yrke utan som rutar in ljushyllta brahminer skyhögt ovanför solbränd och väderbiten arbetarklass.

I ljuset av detta blir seriens intressantaste karaktär dess andre huvudperson, maffiabossen Ganesh Gaitonde (Nawazuddin Siddiqui). Han växer upp i utfattig landsbygdsmisär, men inleder en smutsig och blodig men framgångsrik klassresa för att bli kungen av Mumbais undre värld. Hans ibland rent monstruösa "rags to riches"-historia som i slutändan blir en reflektion av samhällets ondska lika mycket som hans egen allt solkigare karaktär, påminner mig om Aravind Adigas briljanta cyniska roman White Tiger. Den fungerade som min litterära introduktion till det moderna Indien, på samma sätt som Sacred Games nu fungerar som min visuella.

Otto Ekman Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33