Huvuden måste rulla

Exakt hur byggföretagen har lyckats med konststycket att marknadsföra vansinnet, underjordisk metro genom skärgård och glesbygd, bör utredas.

Tommy Pohjola presenterar (HBL 2.3) en ny tilläggsnota på 360 miljoner euro och nya förseningar av tidtabellen för västmetron. Det blir knappast de sista justeringarna visavi Stensviksbanan. Det är främst stationerna som höjer kostnaderna. Metrobolagets styrelseordförande Olli Isotalo anfäktar att motsvarande utländska byggprojekt är mycket dyrare. Jämför han möjligtvis med metro byggd i stadsmiljö med stationer vartannat kvarter, för vem bygger underjordisk metro i glesbygd?

Om spåret hade stigit ovan jord i Gräsviken kunde man ha byggt två eller tre stationer på sträckan till Björkholmen med vettigare promenadavstånd än en enda station mitt på Drumsö. Ett tätare stationsnät överlag hade ökat möjligheterna att skapa det passagerarunderlag man vanligen förknippar med metro. Jag undrar hur många stationer man bygger ovan jord för priset av en underjordisk.

De som provåkt västmetron har säkert beundrat de fantastiska stationerna, den katedrala takhöjden med dess jättelika ljusarmaturer. Associationerna går till lyxhotell eller konstmuseer. Om man endast breddat tunnlarna nog för perrong och bara bundit dem samman på mitten för rulltrapporna som vid Järnvägstorget eller Helsingfors universitet hade storslagenheten gått förlorad. Det hade kanske mer sett ut som om det byggts med skattemedel. Att det visat sig att det är stationerna som höjer kostnaderna förvånar mig som formgivare föga. Är det kanske en affärshemlighet hur mycket det kostar att skapa så stora fristående takytor och rymd utan stödpelare?

Exakt hur byggföretagen har lyckats med konststycket att marknadsföra vansinnet, underjordisk metro genom skärgård och glesbygd, bör utredas. Hur verklighetsbefriad får en kostnadskalkyl vara innan man kan tala om öppet och uppsåtligt bedrägeri?

Det missbruk av lagstiftning som bolagiseringen av projektet lett till är en ren absurditet. Detta är ett skattefinansierat byggprojekt. Att projektledarna tillåtits gömma sig bakom begreppet företagshemligheter bör brottsutredas. Det är till syvende och sist skattebetalarna som äger projektet. Utgångspunkten måste vara att alla försök att hindra deras insyn är lagvidriga. När projektet är genomfört upplöses bolaget, det besitter ingen intellektuell egendom att skydda för framtida projekt.

Jag tycker om att vi i Finland inte omedelbart kräver att huvuden skall rulla när något går galet. Det är medmänskligt och civiliserat. Men att värna om vårt korruptionsfria rykte till den punkten att det blir majestätsbrott att antyda korruption är inte hälsosamt. Motvilligt har jag insett att vi måste bli mindre civiliserade och lära oss att kräva att huvuden rullar när samhällsskadan blir för stor.

I USA har vapenindustrins intresseorganisation tillskansat sig orimligt mycket makt med tragiska följder. I Finland syns ofta folket eller skattebetalarna existera till förmån för byggnadsindustrin snarare än tvärtom. Vi får inte glömma att boende är ett grundbehov. Betong görs av grus och kalk och fönster av sand, inga dyra material. Marknadskrafterna har visavi boende fått oss att helt glömma rim och reson. Priserna har förlorat sambandet med verkliga kostnader.

Sist men inte minst, Tommy Pohjola förtjänar en eloge för sitt engagerade och samvetsgranna arbete. Politiker! Nästa gång skattepengar "bolagiseras", se till att en stol är reserverad för Pohjola på alla möten.

Tony Granholm Helsingfors

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18