Hushållsarbete och inkomstskillnaderna

De som oftast har största behovet för hushållshjälp är människor som på grund av sina låga inkomster har ringa chanser att använda det.

Det är inte svårt att i dagens atmosfär spåra en viss nostalgi för många saker som i dag saknas. Jag själv försöker hålla distans till alla som vill påstå att allt var bättre tidigare. Det kan naturligtvist ännu börja gå dåligt med tanke på de existentiella hot som den ohållbara utvecklingen har medfört, men för den skull bör vi inte känna nostalgi efter andra ohållbara saker i förgången tid.

Jag kom på dessa tankar efter en artikel i Helsingin Sanomat där man gladde sig över hur trettioåriga karriärmissiler numera kan köpa hemstädningstjänster utan att behöva skämmas. Skribenten tycks dock se detta som en klen ersättning för hembiträdena som försvann efter kriget. Som orsaker till denna utveckling nämndes att kvinnorna började föredra arbete inom industrin, att man inte längre ville ha hembiträden i kärnfamiljen och att kommunerna började bjuda på de dagvårdstjänster som hembiträdena tidigare hade skött.

Jag blev förvånad över det att den väsentligaste förklaringen för yrkets försvinnande inte alls nämndes, nämligen hur inkomstskillnaderna har minskat. Att anställa hembiträden var möjligt därför att det fanns en tillräckligt stor skillnad mellan arbetsgivarens och biträdenas inkomster. Det berodde inte enbart på arbetsgivarens stora inkomster utan på det att man kunde anställa ett biträde med en lön som var avsevärt mindre än minimilönen i dag och utan att behöva betala för biträdets pension och övriga sociala trygghet.

Det finns knappast någon som öppet skulle vilja plädera för en tillbakagång till ett dylikt klassamhälle.

Att det åter har uppstått en marknad för dessa tjänster, om än inte i form av fastanställda hembiträden utan med en ökad efterfrågan för städnings- och andra hemarbetstjänster har att göra med hur inkomstklyftorna sedan 1990-talet åter har börjat växa. I dag lever 13 procent av finländarna under fattigdomsgränsen då andelen 1995 vara bara 7 procent

Att utvärdera denna utveckling och dess konsekvenser har en anknytningspunkt till frågan hur man ska svara på behovet av och efterfrågan på städnings- och hushållsarbete. Att det har uppstått ny företagsamhet som svar är välkommet. De flesta av dessa företag sköter sina arbetsgivarplikter på ett oklanderligt sätt, men det oaktat är det oftast fråga om lågavlönat, oregelbundet deltidsarbete nästan enbart för kvinnor med vilket det är svårt att klara sig ekonomiskt. Därtill finns det också hänsynslösa aktörer i branschen som kan utnyttja särskilt invandrarnas och asylsökarnas svaga och osäkra ställning.

Samtidigt är det klart att behovet för dessa tjänster och möjligheterna att tillgodose detta inte går ihop. De som oftast har största behovet för hushållshjälp är människor som på grund av sina låga inkomster har ringa chanser att använda det. Skatteavdrag är inte ett sätt att rikta samhällets understöd till dem som har det största behovet.

Borde man inte återuppta förslaget om att ersätta skatteavdrag för hushållsarbete med likvärdiga tjänstesedlar för alla? Detta var alternativet redan då systemet för 20 år sedan infördes, men som då torpederades av högern.

Erkki Tuomioja riksdagsledamot (SDP), medlem i utrikesutskottet och tidigare utrikesminister

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00