Hus och hem i storstaden

Bild: Wilfred Hildonen

Stadsplanerare och kommuner måste göra södra Finland billigare att bo i.

Helsingforsregionens roll som Finlands ekonomiska motor förtas av en verklig black om foten – att det är så dyrt att bo här. I själva verket pumpas en del av allt det goda metropolområdet producerar in i någonting så grundläggande som FPA:s bostadsbidrag som betalas ut till långt flera än man spontant kunde tro. Det är att ge blodtransfusion till sig själv.

Vi måste se till att också busschaufförerna, snabbköpskassorna, vårdarna och poliserna har råd att bo här. Riksdagens förre talman, riksdagsledamoten Eero Heinäluoma (SDP) var inte enbart ute med klassiskt proletärsnack när han nyligen formulerade sig så. Han leder riksdagens revisionsutskott, som tidigare i höstas tog fram en diger rapport som visade att någonting behöver göras åt det här.

I huvudstadsregionen bor 40 procent av alla hushåll med årsinkomster på över 40 000 euro i en kommunal eller Arafinansierad hyresbostad. I ett vård- eller serviceyrke bor man inte längre här enbart på en heldagslön. Det understryks nu också i en undersökning som Esbo stad, hyrestagarorganisationen Vuokralaiset och byggbolaget Sato bett ekonomiinstitutet Pellervo göra.

Bland ensamföräldrarna är läget tyngst och bland dem sägs man oftast överväga att flytta härifrån helt och hållet. I Esbo, som ofta räknas som höginkomsttagarnas hitech-zon i Finland lyfter 70 procent av alla som bor i hyrd lägenhet också bostadsbidrag.

Det här är en besvärlig återvändsgränd där marknadsekonomin växer till sig samtidigt som vi håller fast vid att det offentliga ska ha ett välutvecklat men också trögt och ofta småpedantiskt monopol på planering.

Revisionsutskottet vill nu pressa samhällsplaneringen att fördela mera öronmärkt mark till förmånligt boende. Pellervos utredare säger att också kranskommunerna längre ut i södra Finland måste ha mer boendeplanering som gör det möjligt för den arbetskraft som behövs i södra Finland att också ha råd att bo här.

Vi har en klassisk motsättning mellan ägarbostäder, där aktieägare surt vaktar på sina bostäders värde, så att inte omgivningen kompletteras med hyresbostäder som associeras med "socialfall" och oroligheter. Det är ett förgånget sätt att tänka. Numera har många heltidsarbetande familjer också svårt att hitta boende, om inte samhället stöder.

Omkring 90 procent av allt samhälleligt boendestöd går i dag till hyrestagarna; bara en tiondel till stöd för att bygga bostäder som blir billigare än på marknaden.

Det statligt belånade Aravabyggandet hade på sin tid en väldig betydelse för att bygga höghus-Finland efter krigen. Arava efterträddes på 90-talet av den statliga bostadsfonden Ara. Det byggdes färre förmånliga bostäder och under de senaste tio åren har takten minskat med över 40 000 nya bostäder mot motsvarande tidsperiod innan.

Revisionsutskottet vill se det statliga Arakapitalet sättas i rullning så att Ara också strategiskt är med och får kommuner att skapa nya områden med förmånligt och ekonomiskt innovativt boende.

Avfolkningen i Finland leder också till tragiska fallgropar i människors ekonomiska livshistoria. Man lämnar alltför ofta enfamiljshus i gott skick på glesbygden för att flytta till en stad. Ibland hittas ingen köpare till dem och då är husets marknadsvärde i praktiken noll; det enda värdet i ett gångbart hem är "som reservdelar" till det värde flyttbara maskiner och inventarier har. Sedan börjar man på nytt i typ Vanda i värsta fall helt utan personlig förmögenhet.

Sedan är det inte heller alltid en lyx att bo i en bostad man äger själv, om man till exempel har bitit sig fast i egnahemmet med äppelträdet någonstans i huvudstadsregionen och inte längre som pensionär har råd att renovera. Formellt är man fastighetsägare och inser kanske inte alltid att man även då kan få bostadsbidrag. 17 000 finländare fick i fjol stöd för en bostad de själva äger.

Undersökningarna visar också på en så kallad konsumentflexibilitet bland dem som lyfter bostadsbidrag. Om man så skulle få ett lite mindre bidrag, eller få någon lite större slant i kassan från något håll, så skulle det sällan leda till att man flyttar. Inte till mindre, inte till större.Det är också ett betyg för bostadsbidraget som en välfärdsfunktion.

Någon kan tycka att det är en förlättjande flitfälla, men för många är det ett system som inte bara ger oss bostäder, utan hem som blir oss kära.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00