Hur var det nu med den hemska kärnfamiljen?

"En del av 70-talsfeminismen gick ju in för att misstänkliggöra kärnfamiljen så att det inbegrep både parrelation till män och/eller moderskap. Det var ett enormt misstag."

I några av Astra-antologins texter refereras det i förbifarten till ett allmänt samförstånd om att kärnfamiljen eller den heterosexuella monogamin i sig skulle vara illa för "kvinnor och barn", i bemärkelsen ett patriarkalt påfund som bara män kan vinna på. Men riktigt så enkelt är det inte, om man ser på den sammantagna forskningen om folks preferenser och vanor. Jag kontaktar Väestöliittos forskningschef, familjesociologen Anna Rotkirch, författare till boken Tillsammans. Om familjelivets härlighet och svårighet (2014) för en kommentar.

"Överlag är parrelationer, i synnerhet långvariga och monogama, bra för så gott som allt, ekonomi, hälsa, välmåga, för att inte tala om barnens utveckling. Undantaget är våldsamma relationer eller om det finns missbruk (då båda kan stärka varandra i missbruket). Det som sker just nu i västvärlden är att medelklassen går in för långvariga monogama relationer och skiljer sig mindre medan de som också annars har mindre resurser har trasigare parrelationer", svarar hon.

"En del av 70-talsfeminismen gick ju in för att misstänkliggöra kärnfamiljen så att det inbegrep både parrelation till män och/eller moderskap. Det var ett enormt misstag, tänker jag nu i efterhand. Det borde ju inte handla om att utesluta eller fördöma en stor del av mänsklig erfarenhet, utan om att få människor i dylika relationer att må bättre – och förstås, våga pröva annat om de känner för det."

Monogami är också entydigt i de flesta kvinnors intresse, om man ser på vad de önskar sig, och hur mannen då binder sig till parrelationen och till faderskapet, hävdar Rotkirch.

"Orsaken till att polygami motarbetas bland annat av FN är att det inte anses ligga i kvinnors och barns intresse. Intresse för polyamorösa förhållanden finns hos bara ett litet fåtal bland kvinnorna. Dessutom är trenden globalt att gå in för hållbara relationer, försöka gardera sig mot skilsmässor, vårdnadstvister, ensamhet och så vidare – också bland HBTQ-personer och polyamorösa familjer. Inte riva ned utan bygga annorlunda, men bestående. Det är en intressant skillnad mot tidigare patriarkatkritiska bohemiska och socialistiska experiment."

Pia Ingström Litteraturredaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33