Hur tyskt var Finland 1918?

Bild: Siltala

Marjaliisa Hentilä-Seppo Hentilä: Saksalainen Suomi 1918 Siltala.

När den tyska östersjödivisionen landsteg i Hangö den 3 april 1918, fanns det många orsaker till det tyska ingripandet. Ett, men bara ett, var att bidra till de vitas seger i det blodiga inbördeskriget. Betydelsen av den tyska insatsen för krigsutgången har visats av tidigare forskning. Att tyskarna stannade kvar till mitten av december minns man kanske inte alltid.

Marjaliisa och Seppo Hentiläs bok om den tyska närvaron i vårt land bygger till stora delar på tidigare forskning, men tillför också en del nytt främst om hur tyskarna själva uppfattade sin närvaro i Finland. Den grundliga genomgången av den finsk-tyska förbrödringen visar tydligt att den tyska hjälpen inte var så altruistisk som man inom vissa finska kretsar ville tro, eller åtminstone påskina i offentligheten.

Den drygt åtta månaderna långa tyska närvaron behandlas ingående. Hur var det med soldatdisciplinen bland de krigströtta tyska soldaterna, och hur såg de på Finland och finländarna? Lyckades general Rüdiger von der Goltz upprätthålla de tysk-preussiska officers- och soldatideal han ville se de egna statuera exempel på?

Frågorna är många, och författarna menar att det tyska inflytandet var större än man ofta senare har velat medge inom ramen för nationell befrielse- och självständighetsretorik. Mycket hade kunnat gå alldeles annorlunda i fråga om Finlands självbestämmanderätt.

Tyskt protektorat

I juli utnämnde kejsare Wilhelm II von der Goltz till "Tysklands general i Finland", och i praktiken var han landets högsta auktoritet. Hans självsäkert övervakande pose på bilder från den decimerade riksdagen, där Matti Paasivuori som enda socialdemokrat tilläts medverka, är talande. von der Goltz flyttade sitt högkvarter från hotell Kämp till Smolna på Södra esplanaden och Villa Bjälbo i Mejlans var hans residens.

Boken argumenterar för att Finland sedan mars 1918 egentligen var ett tyskt protektorat och att man förmodligen hade blivit någon form av lydland om Tyskland hade vunnit kriget.

Stödet för tyskarna var omfattande både inom den högsta politiska och militära ledningen, liksom bland stora delar av folket. Svinhufvud och Paasikivi ledde senatens tyskvänliga politik, och förhandlingarna om tysk hjälp i Berlin bistods av sändebudet Edvard Hjelt och jägarnas förtrodde Wilhelm Thesleff, som utnämndes till krigsminister i maj efter att Mannerheim avpolletterats. Kultureliten bistod likaså.

I boken beskrivs inte bara V.A. Koskenniemis, J.J. Mikkolas och hans fru Maila Mikkolas (Talvio) starka tyska inriktning, utan man bevisar att till och med agrarideologen Santeri Alkio våren 1918 jublade över tyskarnas landstigning. Det tyska materialet som presenteras i boken bekräftar bilden av ett i huvudsak översvallande lokalt mottagande i västra Nyland under den raska och framgångsrika marschen mot Helsingfors.

Spänt under ytan

Ur det vita finsk-helsingforsiska perspektivet kom tyskarna som befriare. Den tyska närvaron i Finland och speciellt i Helsingfors blev en del av det kollektiva minnet. Detta minne upprätthölls flitigt, och under 1920-talet tedde sig minneshögtiderna ur ett tyskt perspektiv som en nostalgisk återblick på kejsarrikets goda tider. De starka finsk-tyska banden vilade på denna ödesgemenskap under mellankrigstiden och utgjorde en viktig finsk referenspunkt för senare samarbete under andra världskriget.

Under ytan fanns dock spänningar. Mannerheims kyliga inställning till tyskarna är välbekant och på Mannerheims sida fanns de svenskspråkiga ententevänliga adliga godsägarna och näringslivets toppar. För tyskarna var uppdraget i Finland långt ifrån entydigt. Trots att man välkomnades som befriare, fanns det bland de krigströtta tyska soldaterna en hel del sympatier för socialdemokraterna, vilket oroade den högsta ledningen. Under sommaren och hösten gjordes allt för att erbjuda upplyftande kulturprogram för de talrika gästerna och straffen för disciplinära brott var hårda.

Spelpjäs

För den tyska krigsledningen var det viktigare att bryta järnvägslinjen Riihimäki–S:t Petersburg än att snabbt befria Helsingfors. För detta ändamål landsteg avdelningen Brandenstein i Lovisa några dagar efter landstigningen i Hangö. Enligt fredsfördraget som undertecknats i mars i Brest-Litovsk lovade Ryssland dra bort sina trupper från Finland. Den tyska närvaron fick inte se ut som en ockupation, vilket orsakade ständiga konflikter mellan det tyska utrikesministeriet, som inte ville äventyra fredsfördraget, och den militära ledningen.

Medan von der Goltz och hans mannar njöt av den unika ställning de hade i Finland, var det nya lilla landet inget annat än en liten pjäs i ett större strategiskt spel. Den storfinska drömmen om införlivandet av Fjärrkarelen intresserade inte tyskarna över huvud taget.

Prins och skolning

Beskrivande är också långdansen kring vilken tysk prins som skulle beträda det tänkta kungadömet Finlands tron. De finska monarkisterna ville ha en äkta Hohenzollern, helst en av kejsarens söner, och man hade ett speciellt gott öga till den yngste prinsen Oskar.

Men Wilhelm II var försiktig och vågade inte tro på att Finland med säkerhet skulle överleva som självständig stat. För att undvika en möjlig prestigeförlust erbjöd man därför till de finska monarkisternas besvikelse endast en hessisk prins. Men även detta dög och författarna menar att de finska monarkisternas ovilja att ge upp sin idé närmast blev en fars i slutskedet då den för Tyskland negativa krigsutgången var ett faktum.

Vad tyskarna ytterligare erbjöd var militär skolning och boken beskriver väl hur fundamentalt detta inflytande var, både direkt och indirekt genom att jägarna intog strategiska poster.

Från ett tyskt perspektiv var detta dock främst ett led i att bevaka sina egna intressen, som när det ännu gick bra för Tyskland i kriget innebar att placera en tysk regentsläkt på den finska tronen och att göra landet till en lydstat.

Den tyska hjälpens ambivalenta natur är bokens huvudtema. Utan den tyska hjälpen hade det vita Finland måhända inte klarat sig våren 1918, men om denna hjälp hade fortsatt utan begränsningar hade priset antagligen blivit väldigt högt. Boken är en nyttig påminnelse om hur den finska självständighetens politisk-diplomatiska balansgång har flera strategiska väderstreck än blott öster.

Skribenten är historiker och professor i Nordenstudier vid Helsingfors universitet

Peter Stadius

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00