Hur skall framgång premieras?

Albert Einstein.Bild: Lehtikuva/AFP

Företagen kunde revidera premieringen och skapa en berikande företagskultur. En kultur där premieringen är meriterande för samtliga parter i företagen utan att så avund och misstro och i slutändan konflikter på arbetsmarknaderna, skriver Georg Walls.

Företagen lever i en monetär kultur där belöningar av ledning, styrelsemedlemmar med flera sker i pengar, aktier och optioner. Förteckningar över de 10 eller 100 företagen i topp enligt företagsledarnas totala inkomster är till påseende i bland annat Forbes, Veckans Affärer och Taloussanomat. Belöningarna är inte i första hand ett tack för väl utfört arbete utan en indikator på företagets framgång i en marknadsekonomi.

Ledningen ställs på podiet, men hur är det med den övriga personalen som bidragit till framgången, arbetstagarna på fabriks- eller kontorsgolvet medräknade? Noteras de utöver fixerade lönesättningar i kollektivavtalen? Inte att undra på att det uppstår osämja bland personalen då endast företagstoppen premieras. Å andra sidan är en premiering av ledningen den billigaste lösningen. De är få. Men vad förorsakar selektiv premiering? Avundsjuka, osämja, strejker för att nämna några.

Belöningarna skiljer sig från belöningskulturerna inom till exempel universitet och högskolor. Där är prioriteringarna immateriella, grundade på vetenskapliga framsteg, publikationer, "citations" oftast med UCLA, MIT, Oxford University och liknande i topp. Den största belöningen är den vetenskapliga evidensen. Detsamma gäller förtroendeuppdrag inom tredje sektorn och internationella organisationer, företag och samfund som Unicef, WHO, Rädda barnen, De hörselskadades förbund, Mannerheims barnskyddsförbund, handikapporganisationer med flera. I dessa är organisationsuppdragen primärt immateriella hedersuppdrag för förtroendemännen och -kvinnorna. Likaså inom kultur, i idrotts- och i folkrörelser.

Det är årtionden sedan jag satt i styrelser och planeringsorgan, vetenskapliga, barnskydds-, hörselskadades med flera. Då var uppdragen obetalda. Intet ont i det då grundlönen kom från annat håll. Några frågor dyker upp. Noteras barn, handikappade, forskning, utbildning lägre än varor och tjänster i kommersiella företag inom vilka mötesarvoden från 600 euro till ordförandens 1 000 euro har nämnts i offentligheten? Och detta till annars högavlönade. Är uppdragen motbjudande? Alltför arbetsdryga kan de inte vara då en del sitter i flera styrelser och utvecklingsorgan. Leder arvodena till korruption?

Frågas kan om pengar hade fått Albert Einstein, på sin tid tredje klass tjänsteman vid patentbyrån i Bern, att vid sidan av sin tjänst formulera inte bara relativitetsteorierna utan därtill, låt säga, en teori om alltings ursprung och undergång? Tjänsten gav enligt honom utrymme för självständigt tänkande. Eller Alexander Fleming att uppfinna inte bara penicillinet utan en universalmedicin mot alla tänkbara och otänkbara åkommor? Något som ur företagens synpunkt låter rentav farligt med tanke på läkemedelsindustrins framtid. Helt oavsett att det ur folkhälsosynpunkt skulle vara idealiskt.

Konkurrensen företagen emellan skapar ett inre tvång för ledningen att på bolagsstämmor belöna cheferna. Detta sker inte primärt för ledningens bästa utan för företagets rankning. Pengar är den enda giltiga valutan för företagen att höja sin nos i dagens belöningskultur.

Vilken roll har dagens företagskonsulter i sammanhanget? Företagen avspeglar en bristkultur som följd av ensidig premiering vilken inte noterar kvalitativa aspekter. Det är skada emedan företagen tillför mervärde till samhället liksom till forskningen, fast allt mer tvärtom.

När man numera lyfter fram innovationer skulle det vara skäl att innovera belöningskulturerna. Här krävs företagsinnovationer. Företagen kunde revidera premieringen och skapa en berikande företagskultur. En kultur där premieringen är meriterande för samtliga parter i företagen utan att så avund och misstro och i slutändan konflikter på arbetsmarknaderna.

Få inom vetenskapens sfär, och ännu färre i samhället i stort, diskrediterar Nobelpristagare, högst discipliner som står utanför. Många ondgör sig däremot över svindlande topplöner, styrelsearvoden, växande inkomstklyftor, premier och optioner, vilket pekar på brister i företagens premieringsformer. Något som allt mer har noterats inom fackföreningarna, i pressen och bland vanliga medborgare.

Dagens optioner överöser vid stigande konjunkturer mottagaren med euro, men ökar turbulensen i ett allt ojämlikare samhälle. Immateriell premiering som indikator på företagens framgångar är därför att föredra framför materiell. Den belastar inte företagen, den tär inte på företagsintäkterna och den ökar inte löneskillnaderna. Huvudsaken är att belöningen är eftertraktad. Inte endast inom näringslivet utan också inom forskning och i samhället i stort.

Meriterade ansvarspersoner inom politik, förvaltning, näringsliv, utbildning etcetera beviljas hederstitlar och medaljer. Titlar kan köpas, som bergsråds-, doktors- och professorstitlar. En förutsättning för titel- och medaljregnen är en konsensus rörande grunderna för meritering och profilering i samhället. Eliten förmår profilera sig också i detta individualismens tidevarv. Opera-, teater-, musik-, ishallsdonatorer och -sponsorer får likaså sina namn ingraverade på sittplatsernas ryggstöd.

En respektlös men kanske meriterande immateriell belöning kunde vara att företagarnas, konsumenternas, tjänstemännens och arbetstagarnas centralorgan, förbund och organisationer skulle sålla bland sina företagsledningar fram den eller de som kunde anses vara mest förtjänt(-a) av en med eget(!) namn döpt stjärna på himlavalvet! Kanske möjligt med dagens stjärnkartor. Något som redan har kommit förtjänta astronomer till del. Detta sagt med all respekt för högre makter.

Företagens inre tvång att mäta sin förträfflighet med ledningarnas premier skulle minska. Det skulle både minska löneutgifterna och misstron bland personalen mot lönesättning och annan premiering i företagens marknadsföring. Solenna stjärnskåderier kunde anordnas på observatorier med champagne som avsvalkning.

Georg Walls

Dagens vardagsrum är köket

Köket är i dag mycket mer än en plats för matlagning. All orsak att satsa på kvalitet och planering då man bygger ett nytt. 13.8.2018 - 13.34