Hur nå fram till den man älskar?

Géza Morcsányi och Alexandra Borbély möts i drömmarnas rike. Bild: Filmikamari

Med magisk realism och tafatta försök att nå fram till den man är förälskad i skjuter Berlinvinnaren, filmen Om själ och kropp, tittaren rakt in i hjärtat.

DRAMA

Om själ och kropp. Regi & manus: Ildikó Enyedi. I rollerna: Géza Morcsányi, Alexandra Borbély m.fl.

Ta en dos magisk realism med en nästan outhärdligt vimsig premiss: två personer som drömmer samma dröm om nätterna. Blanda med östeuropeisk äckelrealism, vana vid allehanda brutalitet och en orubbligt saklig blick på kadaver, korruption och tvångshandlingar.

Resultatet blir en häpnadsväckande precis bild av förälskelse: det svävande och det skrämmande, det poetiska och det prosaiska. Sex och smulor, blod och pinsamhet, skygghet och magnetisk attraktion – till något lika okänt, bräckligt och obestämt som tunn is. Om själ och kropp är en film lika besatt av sex som evolutionsbiologi och lika känslig för den andras närvaro som ett skälvande bytesdjur.

"Allt sådant"

Mária (Alexandra Borbély, med rätta prisbelönt för sin utsökta sårbarhet) är den nya kvalitetsinspektören på ett ungerskt slakteri – en ung genomskinlig kvinna, blek som lärft, i vars minne varje replik och händelse etsas in. Vi ser henne ofta med en nästan oanständigt intim blick då hon blundar i närbild. Hennes chef är Endre (Géza Morcsányi, till yrket även dramaturg och översättare), en äldre världsvan man som har gett upp "allt sånt" och vars ena arm är oduglig. Båda håller ett avstånd till världen, är måna om sin integritet och utgör öar av stillhet i slakteriets stökiga vardag och överflödande vitala persongalleri. Allt detta är skildrat med en hisnande sinnlig konkretion, som till exempel att slakta en ko: hur benen krasar, blicken brister och blodet luktar.

Hur ska de här tafatta människorna någonsin nå fram till varandra?

Det sker av en slump. En psykolog som gör en brottsutredning på fabriken – någon har stulit ett pulver som används vid betäckning av korna – märker att de båda om nätterna drömmer att de är kronhjortar: en hane, en hind. Hjortarna dricker vid en grund damm, deras mular snuddar vid varandra. Underligt väl lyckas dessa gråa, vemodiga drömmar skildra den där första skygga samhörigheten.

Långsam tillvänjning

Men verkligheten är komplicerad. Mária och Endre påminner om deckarparet i Bron: hon skör, ensam och med någon grad av autism-diagnos, han grånad, livserfaren och besviken. Drömmarna om förälskelse ger Mária motivation att bryta sin isolering. Vid köksbordet om kvällarna spelar hon upp scener ur verkligheten, fyllda av förödmjukelse och missförstånd, och funderar på vad hon borde ha sagt, vad hon kunde säga nästa dag. Hon utsätter sig för beröring som en allergiker som genomgår sensitiseringsbehandling. Hon börjar lyssna på musik: den kongeniala What He Wrote av Laura Marling. I sin rädsla är hon så modig att jag får en klump i halsen.

Om själ och kropp är en rörande klumpig film om att utsätta sig för den livsfarliga risken i att försöka komma en annan nära. Den över sextioåriga ungerska regissören och manusförfattaren Ildikó Enyedis har inte gjort en långfilm på arton år och hennes film är packad till bristningsgränsen med känsla, livserfarenhet och iakttagelser. Kolla slutscenens mästerligt avvägda balans mellan sorg och humor eller sexscenen ur kvinnans synvinkel, något lika sällsynt på film som att få syn på en vild kronhjort i naturen. Utan att blinka vågar den vara lika underlig som sina huvudpersoner. Bilderna och berättandet har en precision som inte gör det förvånande att den vann Guldbjörnen i Berlin, liksom flera andra internationella priser. Men mest handlar det om att den lyckas skjuta en rakt i hjärtat.

Sara Ehnholm Hielm filmkritiker

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54