Hur kan diskriminering vara vardag för barn 2020?

I slutändan handlar det om att vi alla vuxna, varje dag, ska vara redo att reagera och stå upp för barnen, för alla barn, som drabbas av diskriminering eller rasistiska påhopp.

Finländska barn med utländsk bakgrund möts av diskriminering och rasism på alla områden i sina liv – och blir ständigt synliggjorda som annorlunda. Det här händer i skolan, i kollektivtrafiken, i hobbyer och senare i arbetslivet.

Att Finland hör till de mest rasistiska länderna i Västeuropa är inget nytt, men de nya siffror som diskrimineringsombudsmannens (DO) utredning Rasism och diskriminering vardag för finländare med afrikansk bakgrund presenterar är ofattbara. Utredningen visar att hela 67 procent av alla finländska barn med afrikansk bakgrund har utsatts för rasism och diskriminering. Det här sker varje månad, varje vecka, för vissa varje dag. Hela en femtedel har drabbats redan innan skolåldern.

Hur kan detta vara möjligt i Finland 2020?

Det sorgligaste är att många av barnen drabbas i den miljö som borde vara den allra tryggaste: dagis och skolan. Som överinspektör Michaela Moua vid DO uttryckte det i rapporten: "Att avvika från den vita normen inverkar på hur man blir bemött och behandlad i skolan."

Mest diskriminering förekommer det enligt rapporten under rasterna, då vuxna inte kan övervaka allt som händer. Vad berättar det här om de attityder som de andra eleverna har fått med sig hemifrån?

Barn föds inte med rasistiska och diskriminerande attityder, utan de lär sig av sina föräldrar, syskon och andra närstående. Inte heller fritiden är alltid fredad. Barnen kan till exempel råka ut för att föräldrar eller andra vuxna står vid kanten av en idrottsplan och skriker fula saker, utan att de omkringstående eller matchens funktionärer reagerar. Genom att ingripa kan alla vuxna visa var gränsen för acceptabelt beteende och språkbruk går.

Alltid finns det inte ens ont uppsåt bakom det som barnen (och de vuxna) upplever som mikroaggressioner i sin vardag. Din oskyldiga fråga om varifrån någon kommer kan rasera barnets dag, för då blir hen igen utpekad som annorlunda, som den andra. Mikroaggressionerna kan verka oskyldiga och oviktiga i en utomståendes ögon, men för den som dagligen drabbas blir belastningen hög i längden. Det här kan vara särskilt viktigt att tänka på i Svenskfinland, där andelen barn med utländsk bakgrund på många håll kan vara låg och barnen därför är extra synliga.

Det finns mycket att göra för att vi ska kunna uppfylla de grundläggande premisserna i FN:s konvention om barnets rättigheter: "Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras."

I slutändan handlar det om att vi alla vuxna, varje dag, ska vara redo att reagera och stå upp för barnen, för alla barn, som drabbas av diskriminering eller rasistiska påhopp. Barnets rättigheter är våra vuxnas ansvar.

Pia Sundell, verksamhetsledare, Barnavårdsföreningen i Finland rf

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning