Hur bestäms klientavgifter inom äldreomsorgen?

Min ålderstigne makes allmäntillstånd har blivit sämre och jag befarar att han inte klarar sig hemma särskilt länge mer. Hur räknas klientavgifter för en make ut nu för tiden inom äldreomsorgen? Beaktas vår förmögenhet? Finns det på den privata sidan några regler för storleken på avgifterna, eller är enbart marknadskrafterna avgörande?

Inför uppbrottet

Tjänster för äldre personer som inte längre kan bo hemma kan ordnas på olika sätt. För det första kan det vara fråga om så kallad långvarig institutionsvård på ett ålderdomshem eller en vårdavdelning vid en hälsovårdscentral. För det andra kan vården ordnas som serviceboende i ett servicehus, vilket numera är det vanliga. För det tredje kan kommunen ge personen en servicesedel, med vilken hen kan köpa vård från ett privat servicehus som godkänts av kommunen.

Avgifterna i de tre fallen beräknas tyvärr på olika sätt. Det är endast avgiften för den långvariga institutionsvården ("långvården") som regleras i lag. Kostnaderna för serviceboende och servicesedlar får däremot bestämmas av kommunerna och varierar därför. Man bör alltså vända sig till sin hemkommun för närmare uppgifter. Jag ska ändå redogöra för de allmänna riktlinjerna för de olika systemen så gott det går.

För långvarig institutionsvård gäller enligt lag att avgiften kan uppgå till 85 procent av den boendes nettoinkomster. Hen måste ändå alltid få en fridel på 108 euro i månaden. Avgiften täcker all vård och fullt uppehälle. Om den boende är gift eller sambo och har större inkomster än sin partner, är avgiften 42,5 procent av deras gemensamma inkomster. På detta sätt skyddas den som blir kvar hemma.

I ett servicehus betalar den boende själv sin hyra, mediciner och övriga personliga utgifter. För de tjänster som ansluter sig till boendet (måltider, tvätt, omsorg) bestäms en särskild avgift. Avgiften beror på den boendes inkomster. Kommunen kan ha egna servicehus eller köpa tjänsten av privata aktörer. Avgiften måste dock vara densamma. Eftersom det saknas enhetliga regler för avgiftens storlek gäller detsamma också för hur den hemmaboende makens eller sambons situation ska beaktas. Många kommuner beaktar i alla fall makar och sambor enligt samma principer som inom långvården.

Många kommuner erbjuder de äldre en servicesedel, med vilken man enligt eget val kan köpa tjänster av sådana servicehus som kommunen godkänt. Servicesedeln beviljas med en självriskandel, som är beroende av sökandens inkomster. Det är frivilligt att ta emot en servicesedel. Om man inte vill ha den måste kommunen ordna vården på annat sätt.

Även om reglerna är olika, har de en sak gemensamt: Det är endast sökandens inkomster som påverkar avgifterna eller servicesedeln belopp. Egendomen räknas inte, utan endast inkomst av egendom, såsom hyresinkomster och vinstutdelning.

Det ovan sagda gäller äldreomsorg som ordnas av kommunen. Om man skaffar vården helt på egen hand bestäms avgiften av de marknadskrafter som signaturen talar om.

Vårdreformen

Av mitt svar framgår att lagstiftningen släpar efter utvecklingen. Lagen gäller i första hand institutionsvård, medan serviceboende numera är vanligare. En översyn av lagstiftningen pågår som en del av den stora vårdreformen. Social- och hälsovårdsministeriet meddelar att ett förslag till ny lagstiftning ska presenteras i vår och träda i kraft 2020. Man kan räkna med att avgifterna för de olika serviceformerna förenhetligas.

Det kan också påpekas att förslaget till den nya lagen om valfrihet inom social- och hälsovården innehåller regler om "kundsedlar". De ska ersätta servicesedlarna och öka valfrihet inom äldreomsorgen.

Har du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i   tidningen.

Avgifterna i de tre fallen beräknas på olika sätt. Det är endast avgiften för institutionsvården som regleras i lag. Kommunerna får själva bestämma kostnaderna för serviceboende.

Håkan Stoor jur.lic.

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00