Hundra år av osynlighet

Nu stundar det stora jubileet när hela Finland ska hyllas. Hur många stormän ska inte lyftas fram då. Dessa män som fört vårt land framåt, som innovativa och driftiga sett till att vi har den välfärd vi har i dag. Men var finns kvinnorna?

Det blev en tidig höst. Tänker jag medan jag njuter av de mäktiga furorna och den höga luften på en bänk i Tusby.

Platsen är magisk – jag ser på huset som ritats av Lars Sonck, utåt lite smått oansenligt i jämförelse med tallarna invid. Men inuti tar rummen aldrig slut. Flygeln står i centrum och jag ser honom framför mig – som ung med den mörka kalufsen bångstyrigt pekande uppåt – som gammal med den kala hjässan i tunga, djupa veck.

Jag har hälsat på hos Jean Sibelius. Det är första gången. Och han är förstås inte hemma. Ändå känns det som om någon andas i rummen. I köket och trädgården huserar Aino.

I fjol firades Sibelius med all ära. Det hade gått 150 år sedan han föddes.

Hustrun Aino Sibelius uppmärksammades också med en del mindre tillställningar.

Under vandringen i trädgården på Ainola når jag fram till parets sista viloplats. En förunderligt vacker plats med knotiga äppelträd där fallfrukten pryder marken. En gravsten i brons. Jean Sibelius i stora bokstäver, Aino Sibelius namn nere i vänster hörn, smått.

Så kom ilskan. Var hon inte värd lika stora bokstäver som sin man?

Det känns som om det varit något av en gubbsommar. Och jag avser inte jordgubbar.

Som så många andra reser jag under somrarna mer än vanligt i vårt eget land – lyssnar på radioröster, ibland mera uppmärksamt, för det mesta utan att egentligen lyssna.

Tack vare det fick jag mig ytterligare en gubbe till livs. Kekkonen och jag. Kekkonen och kvinnorna. 60 år sedan Kekkonen tillträdde som president, 30 år sedan Kekkonen dog. Stormannen, presidenten Urho Kaleva Kekkonen var ett ämne att ösa ur för alla medier.

Nu stundar det stora jubileet när hela Finland ska hyllas. Hur många stormän ska inte lyftas fram då. Dessa män som fört vårt land framåt, som innovativa och driftiga sett till att vi har den välfärd vi har i dag. Men var finns kvinnorna?

Så symtomatiskt: storman är ett begrepp och avser en mäktig man, magnat, potentat, pamp. Begreppet storkvinna finns helt enkelt inte.

Ett lovvärt initiativ som går under namnet 100 jämställdhetsgärningar presenterades härom dagen och ingår i programmet för Finlands självständighets hundraårsjubileum. Projektets ledare är Delegationen för jämställdhetsärenden och Kvinnoorganisationernas centralförbund. Listan på organisationer som stöder och deltar i projektet är rätt lång – och består till 95 procent av kvinnodominerade organisationer. Mansdominerade organisationer lyser med sin frånvaro. Kanske de bara inte har fått ändan ur vagnen.

Samtidigt. Hur många män pryder inte våra tidningssidor och fyller våra digitala kanaler dag efter dag? Trots att vi så gott som dagligen på redaktionen pratar om männens dominans i nyhetsflödet. Vi försöker, tycker vi.

Men kanske är det så i den här frågan att försöka duger inte.

Marita Granroth Featurechef

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33