Humor på blodigt allvar

Vänskap. Löjtnant Nyborg blir vän med fångarna. På bilden Pekka Huotari, Heikki Ranta, Petrus Kähkönen, Martti Suosalo, Risto Kaskilahti och Pihla Pohjolainen.Bild: Tapio Vanhatalo

Martti Suosalo spelar Finlands roligaste man i Stadsteaterns fånglägerteaterdrama.

SCEN

Suomen hauskin mies.

Text: Mikko Reitala. Regi: Heikki Kujanpää. Scenografi: Pekka Korpiniitty. Musik: Timo Hietala. Dräkter: Sari Salmela. Ljus: Kari Leppälä. Ljud: Aleksi Saura. Hår och mask: Tuula Kuittinen. På scenen och musiker: Martti Suosalo, Heikki Ranta, Rauno Ahonen, Vappu Nalbantoglu, Petrus Kähkönen, Risto Kaskilahti, Pekka Huotari, Jari Pehkonen, Pihla Pohjolainen, Mikko Reitala, Heikki Sankari, Tatu Sinisalo, Annika Venäläinen, Jani Jokinen, Jesse Mast, Jarkko Soinikoski.

Premiär på Helsingfors stadsteater 2.11.

Helsingfors stadsteater satsar på Finlands krigshistoria under 100-årsjubileet: på stora scenen går pjäsen om Mannerheim och Finlands Tysklandsrelation, och i torsdags hade pjäsen Suomen hauskin mies, som handlar om ett fångläger i augusti 1918, premiär på den lilla scenen. Pjäserna är intressanta i och med att de belyser mindre smickrande skeden i vårt lands historia: i den nu aktuella pjäsen de brutala omständigheter som de förlorande rödgardisterna mötte på svältläger runtom i landet. Nästan hälften av krigets röda offer, 11 652 personer, dog på fånglägren.

Suomen hauskin mies, skriven av Mikko Reitala och regisserad av Heikki Kujanpää, utspelar sig på det ökända lägret på Stora Mjölö utanför Helsingfors, men handlar inte bara om livet (och döden) där i allmänhet, utan om något så oväntat som skapandet av en teaterföreställning. Efter de vitas seger förs konstnärer och politiker till ön, bland dem medlemmar av en arbetarteater. Sist anländer teaterchefen och rödgardistledaren Toivo Parikka (Martti Suosalo), som finner sina gamla kolleger i ett uselt skick.

Misären får en oväntad vändning när kaptenen, fånglägrets kommendant Kalm (Rauno Ahonen) berättar att Svinhufvud ska komma och inspektera lägret och han, Kalm, vill bjuda honom på god underhållning. Gruppen står redan uppställd för avrättning – de är alla åtalade för mordet på Berghälls kyrkoherde – men Parikka tar på sig skulden i en komisk scen då han berättar hur mordet gick till. Då han får soldaterna att skratta kommer Kalm på idén med pjäsen. Gruppen har tre veckor på sig att skapa en rolig föreställning, och om Svinhufvud är road ska de få en rättvis rättegång som de får kalla vittnen till.

Parikka har i Helsingin Sanomat blivit kallad Finlands roligaste man, och han får nu ett verkligt eldprov: var rolig eller dö.

Stark ensemble

Upplägget är med andra ord spännande och utgången oviss in i det sista. Hur ska de kunna skapa teater i de usla förhållanden de befinner sig i och med den extrema pressen de är utsatta för? Det råder bland annat stor brist på mat, och några av fångarna/skådespelarna är alldeles för svaga för att öva. Gruppen får ändå en bundsförvant i löjtnanten Nyborg (Heikki Ranta), som är en gammal beundrare av skådespelaren Parikka, och som stjäl av kaptenens korvförråd. Korvhistorien får ändå ett tragiskt slut då en av skådespelarna mister livet. Omständigheterna för teaterskapandet är ännu brutalare efter det här.

Konstnärlig verksamhet förekom faktiskt på fånglägren: det uppstod körer och små pjäser sattes upp. När hoppet lämnar en människa är det kört, men detsamma kan sägas om humorn. På lägret är den svart, och föreställningen på Stora Mjölö är slutligen en vågad satir.

Martti Suosalo gör en stark roll och bjuder på några utsökta komiska höjdpunkter, men också Ahonen som lägrets känslokalla ledare övertygar. Han är nyckfull och självgod. Pekka Huotari som skådespelaren Hannula är också värd att nämna för sina komiska tolkningar. Orkestern på scenen bidrar till dynamiken i föreställningen och skapar stämning, och dräkterna är realistiska som sig bör.

Trots humorn är det här ändå ingen komedi, utan ett drama baserat på verkligheten, och som sådant upprörande. Det är en välgjord föreställning om ett viktigt ämne. Ännu bättre skulle den dock vara i ett lite tätare och kortare format; nu förekommer stunder av tomgång.

Sonja Mäkelä Teaterkritiker

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33