House of Cards knyter slarvigt ihop säcken

Robin Wright som USA:s president i den sjätte och sista säsongen.Bild: David Giesbrecht/Netflix

Hur klarar sig House of Cards i den nya, sista säsongen utan Kevin Spacey?

House of Cards sjätte säsong finns på Netflix.

Den sista säsongen av House of Cards kommer inte en dag för tidigt. Trots att fokus nu skiftat till Robin Wrights karaktär Claire Underwood fortsätter serien i samma numera uttjatade spår som tidigare.

När House of Cards släpptes på strömningstjänsten Netflix vintern år 2013 var serien banbrytande. Det var första kvalitetsserien som Netflix publicerade, med kända skådespelare och ett högaktat produktionsteam. House of Cards var därmed också en av de första serierna som enbart fanns att se på internet i stället för på vanlig tv. Den släpptes dessutom som hela säsonger i stället för som enskilda avsnitt varje vecka och inledde på sätt och vis eran av serietittande (binge-watching).

Skildringen av det makthungriga amerikanska paret Frank (Kevin Spacey) och Claire Underwood (Robin Wright) fick också positiv respons från kritiker som hyllade skådespelarinsatserna, regin och hur serien valde att kontinuerligt bryta den fjärde väggen med Spaceys karaktär som pratade direkt till kameran.

Efter fem säsonger känns serien däremot inte lika nytänkande och fräsch. Detta beror delvis på att själva formatet inte är nytt längre, men också på att House of Cards trots alla möjligheter att börja på ny kula valt att inte göra det.

Problemet för mig har alltid varit att karaktärerna i serien känns genomonda och således endimensionella och förutsägbara. Visst händer det spännande vändningar i intrigen, men jag köper helt enkelt inte att världen fungerar endast utifrån maktbegär och egenintresse. Karaktärerna är politiker eller journalister men verkar inte kunna rättfärdiga varför de är det utöver att de vill ha inflytande eller framgång – i synnerhet Frank. Det finns därför ingen att heja på.

När Kevin Spacey skrevs ur serien efter femte säsongen efter att ha blivit anklagad för sexuella övergrepp kändes det därför som en enbart positiv sak. Jag hade blivit trött på hans Machiavelli-inspirerade karaktär. Nu kunde House of Cards äntligen följa den betydligt mer intressanta makan Claire som USA:s president, men tyvärr lyckas serien inte heller skildra henne på ett trovärdigt sätt.

Det finns en scen i andra säsongen där en person säger till Claire Underwood att Claire är en "bra person". Claire brister därefter ut i gråt i en trappa, och även om det bara pågår i några sekunder känns hon mänsklig i den stunden. Jag hade hoppats att den här humaniteten skulle utforskas mer i den nya säsongen när tittaren skulle få en större insikt i vad som pågår i Claires huvud. I stället har skaparna valt att forma nya intriger och dra in nya karaktärer som bara förvirrar och gör att intresset sinar.

Den avslutande säsongen har egentligen två problem. Det ena är att trots att Frank är borta cirkulerar hela säsongen kring honom, och det blir uttjatat. Det andra är att Claire inte får bli en multidimensionell och komplicerad karaktär, utan att hon snarare blir en kopia av sin kalla och maktgalna make. Det här gör att sjätte säsongen stampar på samma ställe som House of Cards gjort i flera år.

Jag sörjer slutligen inte att House of Cards nu går i graven, men en del av mig tycker det är synd att den inte gör det på ett mer rättvist och storslaget sätt.

Anna Lillkung Reporter

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42