Hösten och studierna står för dörren – nu längtar studerande efter att få leva riktigt studieliv igen

Bild: Privat

Efter en lång och het sommar står de studerande i startgroparna att åter ta sig an kurser och tenter. Julia Liewendahl, Julia Simonsen och Filip Jägerroos hoppas på ett år där de åter kan träffa sina studiekompisar och leva ett så normalt studieliv som möjligt.

Julia Liewendahl är 24 år och kommer från Mariehamn. Hon ser fram emot att åka upp till Vasa där hon snart slutför sina klass- och speciallärarstudier. Efter vårens "skrivbubbla" kring avhandlingen och tre månaders sommarpaus ser hon ljust på framtiden, även om de ökande covidfallen oroar henne.

Bild: Privat

"Våren var lång och mycket lik hösten. Det kändes inte som att det var några större dramatiska förändringar. Ganska snabbt efter jullovet blev det klart att det var distansstudier som gällde för resten av vårterminen. Men det var också ganska väntat och det kändes som om man redan hade gett upp hoppet om att få vara fysiskt på plats. Samtidigt hade man i mars levt i ett år med corona, och man hade vant sig och studielivet hade anpassats så att det ordnades evenemang på distans. Det fanns olika studieevenemang att delta i virtuellt, men förstås är det ju inte alls samma sak som ett fysiskt evenemang där man träffas.

För min egen del slukade min magisteravhandling mycket tid och uppmärksamhet, så både vardagar, helger och veckor gick snabbt. På så vis märktes det kanske inte så mycket att studierna var på distans, eftersom jag är i slutskedet av studierna och hade bara någon enstaka kurs via Zoom och magisteravhandlingen kvar. I det stora hela mådde jag bra och något positivt med coronaläget var att jag faktiskt hade tid, och på ett kanske lite underligt sätt tyckte jag att det var skönt att studera och skriva avhandlingen för då märktes inte corona utan jag var inne i min skrivbubbla och hade sommaren i sikte. Målet var att bli färdig med den och se fram emot en förhoppningsvis varm sommar, som jag skulle tillbringa hemma på Åland.

Sommaren har för mig känts och varit väldigt lik en normal sommar, vilket har varit otroligt skönt. Coronaläget på Åland har varit bra, jag har sommarjobbat och umgåtts med vänner. Det kändes konstigt nog väldigt vanligt och jag kunde nästan glömma corona för en stund. Känslan inför hösten är lite annan då man på nytt ser hur fallen av covid-19 ökar och hösten och fortsatta studier kommer emot med en viss osäkerhet.

Varken jag eller mina vänner har övervägt ett mellanår, orsaken kan i hög grad vara att vi befinner oss i slutskedet av studierna och flera är utexaminerade. Jag siktar nu in mig på ett sjätte och sista studieår, och jag hoppas att jag en sista gång får uppleva och ta del av studielivet. Så med andra ord ser jag fram emot hösten och det känns roligt att få åka tillbaka till Vasa med studieliv efter tre månaders sommarpaus. Jag väntar inte längre på att coronaviruset ska försvinna, utan jag hoppas att både studierna och studielivet kan anpassas enligt situationen. Så det finns en framtidstro och det känns som det rullar igen, jämfört med förut när det kändes som allt blev på paus.

Jag ser ljust på framtiden och det som har hänt har inte påverkat min syn på den, utan det som har förändrats är snarare hur jag ser på den här dagen och den här veckan. Jag vet ännu inte var jag är eller vad jag gör om ett år, fem år eller i framtiden. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra efter att jag studerat klart och vad framtiden för med sig, och så får det vara. Om det finns något man kan konstatera efter ett och ett halvt år med corona är det att framtiden är svår, till och med omöjlig, att förutspå. Det är helt enkelt lättare att leva i nuet och jag siktar på att göra det även inkommande studieår."


För Julia Simonsen, 24, som snart är klar med sina psykologistudier vid Åbo Akademi, har coronatiden varit krävande. En stor hjälp för henne har varit den "psykkabubbla" som hon delar med sina närmaste vänner.

Bild: Privat

"Min studietid håller på att gå mot sitt slut, jag har det här året kvar innan jag ska ut på psykologpraktik och sedan är jag färdig. Coronatiden har varit krävande och jag och mina kompisar har stundvis varit väldigt ledsna och känt oss uppgivna över att den har ätit upp av våra sista studiestunder tillsammans innan vi blir färdiga och ska in i ekorrhjulet. Jag har ju ännu hösten och våren kvar, men många av mina bekanta hann inte uppleva det normala studielivet igen innan de blev färdiga.

Fastän det har varit jobbigt skulle jag ändå säga att jag i grunden har haft det bra. För mig har det viktigaste varit att upprätthålla en rutin i vardagen och att umgås med mina allra närmaste vänner, eller min lilla "psykkabubbla" som jag kallar den. Under coronatiden upplever jag verkligen att vi har blivit som en liten Åbofamilj, som man kan vända sig till i både gott och ont. Inom vår "psykkabubbla" har vi kunnat ha en ganska normal vardag. Vi har studerat tillsammans, haft egna fester, sett på filmer, tränat och bara umgåtts, och det har verkligen varit en livlina för oss alla! Vi har kunnat peppa varandra att orka med studierna, då motivationen är som lägst. Det som också har motiverat mig är att kurserna har varit så intressanta och att mållinjen för mina studier faktiskt är så nära som den är. Jag kan tänka mig att min situation skulle se helt annorlunda ut om jag skulle ha varit första årets studerande, ha flyttat till en ny ort utan ett stödnätverk och gått bara grundkurser på distans.

Utifrån sett ser min sommar inte annorlunda ut än under studiemånaderna. Jag jobbar som forskningsassistent, men det allra mesta sker på distans. Det betyder att jag har valt att sitta i samma utrymmen som under studieåret, med liknande dokument öppna på min dator och jag lunchar med samma gäng som vanligt. Men jag väntar på att studierna börjar igen och är hoppfull inför nästa studieår. Jag kommer att gå superintressanta kurser och har bestämt att hitta på massor roligheter med min "psykkabubbla" under hösten.

Jag önskar förstås att allt skulle återgå till det normala, men samtidigt förstår jag att det ännu inte är realistiskt. Det finns ändå många studerande som mår dåligt av det nuvarande arrangemanget, och på grund av det tycker jag att det borde ske någon slags förändring. Det finns otaliga studerande som just nu känner sig ensamma och omotiverade och som lider av psykisk ohälsa. Fastän jag i allmänhet tycker att Finlands coronastrategi har varit superbra, så att jag hela tiden har känt mig trygg inom de ramar som vi har haft, så har många unga vuxna blivit helt utanför ett socialt sammanhang. Universitet och tillhörande specialföreningar spelar en stor roll i att ge unga vuxna en kontext och en känsla av mening och riktning, någonting som de måste kunna göra också under en pandemi."


Filip Jägerroos, 24 år, studerar finansiell ekonomi i Helsingfors. Han ser fram emot höstens studier, laddad som han är efter en skön sommar. – Jag tror vi kan börja blicka framåt nu och lägga pandemin i backspegeln, säger han.

Bild: Privat

"Vid årsskiftet tog mitt mandat vid Svenska handelshögskolans studentkår slut och jag började en praktik inom branschen för företagsköp och fusioner, vid sidan om studierna. De första veckorna på det nya jobbet var jag på kontoret och blev inskolad, men sen återgick allt till distansarbete. Dagarna blev återigen mera lika dem som var förra året. Det vill säga att sitta hemma framför datorn och arbeta samt delta på möten i Teams. Jag upplevde att jag blivit bättre på att hantera distansarbete och mådde därför förvånansvärt bra under våren, fastän det ibland blev lite hektiskt på jobbet eller med skoluppgifterna.

Ur ett socialt perspektiv har studentkåren ändå kämpat vidare med att utveckla och anpassa sig, i februari var det till exempel kul att fira studentkårens (SHS) årsfest på distans. Vi hade en liten grupp som samlades för att kolla på livestreamen, och fortsatte sen med en middag där vi kunde följa middagsprogrammet live. Det är givetvis inte samma upplevelse som på en vanlig årsfest, men jag är glad att någonting kunde ordnas! Utöver online evenemang har jag även kunnat delta i några evenemang utomhus där säkerhetsriktlinjer har följts. Alla var ansvarsfulla och följde säkerhetsanvisningar, slutresultatet var roliga evenemang!

För sommaren hade jag ursprungligen planerat att resa utomlands för att hälsa på mina morföräldrar. Då det visade sig vara omöjligt bestämde jag mig för att ta tillfället i akt och började skriva på min magisteravhandling och njuta av den exceptionellt varma sommaren. För mig har den här sommaren betytt att flygresor utomlands ersattes med bilresor i hemlandet, Finland har mycket att erbjuda!

Under sommaren har jag kunnat träffa människor utomhus. Det fyllde det sociala behovet. Under kalla vintrar måste man sitta mera hemma.

Nu i höst börjar jag en ny praktik och fortsätter att plugga vid sidan om. Jag har börjat lära mig hur jag ska hantera distansarbete och studier, samt kopplat av och laddat batterierna under sommaren. Jag ser faktiskt mycket fram emot höstterminen och vad den har att erbjuda!

Det ska också bli intressant att se hur något slags vaccinpass skulle fungera för att göra det möjligt att delta i och ordna evenemang på ett ännu säkrare sätt. Ett vaccinpass skulle ge incentiv till folk att ta vaccin, om de ännu inte har gjort det.

När befolkningen börjar vara vaccinerad hoppas jag att vi kan börja lämna pandemin bakom oss och se framåt. Att återigen få – om ens bara delvis – möjligheten att gå till skolan igen och delta fysiskt i lektionerna, att umgås med studiekompisar samt delta i fester som är en viktig del av studietiden. De vänskapsband man knyter i matsalen eller på fester är något av det mest värdefulla skolan kan erbjuda!"

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning