Horst Bacia: En existensfråga

Det är allmänt erkänt att EU:s asyl- och flyktingpolitik inte fungerar. Att reformera den i samförstånd är en enorm uppgift, en existensfråga för unionen.

Det är nio månader sedan Emmanuel Macron lade fram sin vision om Europas framtid i ett ambitiöst anförande vid universitetet Sorbonne. Och det var knappast en slump att han talade just två dagar efter förbundsdagsvalet i Tyskland.

Presidenten hade drivit den europeiska idén i valkampanjen och segrade över högerpopulisten Marine Le Pen. Sedan väntade han på att Angela Merkel återväljs. Då kunde den fransk-tyska axeln ta initiativ till att reformera EU – som enligt Macron är för svagt, för långsamt, för ineffektivt inför tidens utmaningar.

Merkel behövde ett halvt år för att bilda regering. Först i början av juni antydde hon hur långt den nya koalitionen av kristdemokrater och socialdemokrater är beredd att gå Macron till mötes: Tyskland vill vara med och stärka EU:s utrikes- och försvarspolitik och strävar också efter en effektiv gemensam asylpolitik. Som en mera symbolisk eftergift accepteras Frankrikes krav att skapa en gemensam budget för eurozonen.

Men det var förbundskanslern som oväntat behövde Macrons stöd. Ett gammalt gräl om flyktingpolitiken mellan Merkel och Horst Seehofer, som är chef för CDU:s bayerska systerparti CSU, hade eskalerat till en allvarlig kris.

Båda parter satte och sätter hårt mot hårt. Det känns som om allt kan hända: Att CDU och CSU, som alltid har bildat en gemensam parlamentsgrupp, går skilda vägar. Att regeringskoalitionen spricker. Att det blir nyval. Att Merkel störtas.

Hur är det möjligt att hennes regering, efter bara drygt hundra dagar, hamnade där?

Det började med att Seehofer hade förlorat maktkampen inom CSU om premiärministerposten i Bayern och blev inrikesminister i Berlin. Asyl- och flyktingpolitiken är fortfarande en stor fråga i tysk politik, också på grund av det högerpopulistiska AfD:s framgångar. Inrikesministern har lovat en hård linje mot illegal invandring och en detaljerad handlingsplan.

Bland annat vill Seehofer direkt avvisa flyktingar vid den tyska gränsen om de har registrerats i ett annat EU-land. Det är oacceptabelt för Merkel. Hon motsätter sig nationella åtgärder som har konsekvenser för andra medlemsländer och strider mot europeiska regler.

Trots det hotar inrikesministern med att på egen hand vidta de planerade åtgärderna. Förbundskanslern påminner om att det är hon som enligt grundlagen bestämmer politikens riktlinjer. Men CSU vill inte ge efter och har bara skjutit upp ett avgörande i konflikten: Merkel fick chansen att förhandla fram en europeisk lösning under den här veckans EU-toppmöte. Efter det vill det bayerska partiet bestämma om resultaten är acceptabla.

Det är allmänt erkänt att EU:s asyl- och flyktingspolitik inte fungerar. Att reformera den i samförstånd är en enorm uppgift, en existensfråga för unionen. Överenskommelsen som nu har nåtts i Bryssel är en viktig kompromiss, kanske ett genombrott. Men det behövs mycket mera tid och god vilja för en lösning.

En orsak till CSU:s ultimativa krav är att man går till val i Bayern i oktober. Det är dock ansvarslöst att underminera förbundskanslerns auktoritet och riskera allt bara för att förhindra ännu en valframgång för AfD. Från Budapest, Warszawa, Prag, Wien och Rom har populismens anda nu också nått München. Det är inte bra för Europeiska unionen. Och i värsta fall inte heller för Angela Merkel.

Horst Bacia Frilansskribent, tidigare redaktör för Frankfurter Allgemeine Zeitung och korrespondent i Stockholm, Moskva, Ankara och Bryssel.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00