Hörspel att spetsa öronen till

Debuthörspel. Anna och Colin Lindholm hörs i Heidi von Wrights Tusenlugn.Bild: Yle

Varje replik i poeten Heidi von Wrights debuthörspel är som en liten dikt i sig. Den abstrakta, tvättade, nästan skållade texten är full av finurliga associationer.

Radioteatern: Tusenlugn sänds i Yle Vega 26.2 kl. 18.03, 5.3 kl. 6.03 och 18.3 kl. 19.15.

Poeten Heidi von Wright debuterar som dramatiker i Radioteatern med den kluriga och lockande titeln Tusenlugn. Hörspelet är skrivet inom ramen för Reko-projektet som med finansiering från Kulturfonden ska frammana ny finlandssvensk dramatik på våra scener.

Pjäsen har en realistisk ramberättelse, den börjar med stojande barn (Anna och Colin Lindholm), en jäktad mamma (Silva Lillrank) som kommer hem fredag kväll med tacos och ett par grannar (Henrik Heselius och Nina Hukkinen) som förstrött samtalar i trappan. Det låter vanligt och vardagligt. Men så småningom får dialogen en alltmer poetisk och kryptisk karaktär. Först låter det inte ens som en dialog – figurerna talar ju bara enigmatiskt rakt ut i luften! Fast skenet bedrar, varje replik är en liten dikt i sig men samtidigt, på ett underfundigt sätt, tätt sammanlänkad med följande replik. Med andra ord bäddar varje replik för nästa som på sätt och vis utvidgar språket och verkligheten i den föregående.

Det här är säkerligen ingen lätt text att iscensätta. Ändå föredrar jag de poetiska sjoken framom den vardagsrealistiska, snudd på banala dialogen som tjänar som introduktion i början av hörspelet. Däremot är jag inte helt övertygad om att Camilla Thelestams strategi att iscensätta texten rakt av utan några krumbukter, faktiskt gör den mest rättvisa. Musiken är visserligen stämningsfull men jag längtar efter en ännu djärvare läsning.

Men skådespelarna Nina Hukkinen och Anders Larsson har ett naturligt, organiskt sätt att hantera texten, en uppenbar relation till den som får lyssnaren att lystra. Och gör man det lägger man med ens märke till kvaliteterna, att den abstrakta, tvättade, nästan skållade texten är full av finurliga associationer, lekfullhet och humor och att språket på samma gång är öppet och pedantiskt exakt. Man lägger märke till att det finns spår av samtiden var än man lyssnar. I själva verket bultar och sjuder texten av samtid, av smått och stort, av bruset från politiker, byråkrater, självhjälpsböcker, bipackssedlar och reklamer.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00