Hör Finland till den nordiska gruppen i EU?

Bild: Wilfred Hildonen

Av erfarenhet kan jag säga att man har en stor fördel vid EU:s förhandlingsbord om man på förhand har förhandlat med andra liksinnade länder.

Var Finland med i gruppen "frugala fyran" tillsammans med Sverige, Danmark, Holland och Österrike på EU:s toppmöte? Finland sa nej. Andra länder ja. Vart hör Finland egentligen?

När Finland anslöt sig till EU, utpekade statsminister Paavo Lipponen (SDP) en klar linje. Finland ska inte vara ett land i någon grupp utan ett land i EU:s kärna. Det är det bästa sättet att maximera vårt inflytande. Danmark hade flera undantag i sina relationer till EU. Sverige ville presentera sina egna lösningar. Resonemanget gick att i samarbete med Tyskland och Frankrike sitter vi vid de bord där beslut fattas.

Finlands pragmatiska inställning, positiva roll och sakkunskap samt uppskattning för Paavo Lipponen och Martti Ahtisaari (SDP) skapade förtroende för oss. Ahtisaaris medlarroll i Serbien och Finlands ordförandeskap 1999 gjorde Finland till ett av de stora EU-länderna. Vi hade en klar agenda: EU:s utvidgning till de baltiska länderna, EU:s krishantering och en union för frihet, säkerhet och rättvisa. Finland belönades då EU godkände vårt förslag till EU:s nordliga dimension.

Men då Matti Vanhanen (C) blev statsminister och Tarja Halonen (SDP) president, fick vi EU-skeptiker till statsledningen. Finland var inte längre i EU:s kärna.

Historien visar att man måste ha målsättningar som uppskattas och personer som har kompetens. Enligt min bedömning har efter Lipponen bara Alexander Stubb (Saml) haft den kompetens, det nätverk och den språkkunskap som behövs för att bli en av de stora ledarna i EU. Dessutom har Finlands linje i EU varit oklar och relativt passiv. Finland var det land som krävde garantier för sina lån.

Efter andra världskriget har Finland haft två referensgrupper, Norden och Efta. Det är intressant att av Efta-länderna är Storbritannien, Schweiz, Norge och Island utanför EU. Till den sparsamma fyran hörde resten eller Sverige, Danmark och Österrike förutom Finland. Mot denna historiska bakgrund skulle det inte vara överraskande om vi skulle vara med i den frugala fyran.

I ett EU med 27 medlemländer är det svårt för ett litet lands ledare att få en betydande roll. Vi ser att EU:s medlemsländer grupperas enligt deras intressen. Tyskland och Frankrike försöker leda. Sedan har vi Medelhavsstaterna, Visegrádgruppen (Östeuropa) och sparsamma Norden. Fast Finland inte ville vara en del av Norden, såg andra oss som en del av den delegationen. Dessa regionala gruppers informella ledare har i dag en tung position. Så var det med Mark Rutte, som är en långvarig statsminister och kompetent förhandlare.

Borde Finland öppet vara med i den sparsamma eller nordiska gruppen? Mitt svar är ja.

Vi ska samarbeta med dem som har likadana målsättningar att utveckla EU. Finlands största intressen borde vara forskning och ny teknologi samt miljö och rättsstat. På alla dessa områden ser jag att Finlands linje ligger nära Sveriges, Danmarks, Nederländernas och Österrikes linje. Man behöver inom EU en stark grupp som driver dessa mål effektivt.

Av erfarenhet kan jag säga att man har en stor fördel vid EU:s förhandlingsbord om man på förhand har förhandlat med andra liksinnade länder. Mellan de nordiska ministrarna är det mycket lätt på grund av våra gemensamma värderingar.

Nordiskt samarbete är viktigt för Finland. Det bör vara naturligt att vi vid nordiska bord försöker skapa en gemensam linje och driva våra värderingar. Man ska inte skämmas utan vara stolt för det. Då Finland inte längre är i EU:s kärna är det dags att ompröva den gamla linjen: att inte höra till någon grupp i EU. Det är nu dags att öppet visa att vi är nordiska också vid EU-bord.

Kimmo Sasi tidigare europaminister (Saml)

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Black Friday 2020 – erbjudanden hos Preeco.fi

Mer läsning