Hon vet hur man håller en hemlighet

– Hagnäs hall är fortfarande den bästa hallen i stan, säger Maria Romantschuk, som trivs i sin barndomsmiljö. Bild: Mikko Stig

Att kunna hålla tyst är en egenskap som vänner och arbetsgivare brukar värdesätta. Journalister kan däremot vara mindre glada över diskretionen. Det vet Maria Romantschuk som fyller 60 år på lördag.

– Jobbar man först på Utrikesministeriet och sedan på presidentens kansli lär man sig hålla tyst och veta vad som är känsligt, säger Maria Romantschuk.

Under sina fyra decennier inom branschen har hon sett de olika sidorna av kommunikationsmyntet. När hon efter en lång journalistkarriär övergick till att vara informatör betraktade vissa före detta kolleger henne som en svikare. De mest frustrerande situationerna uppstod när hon inte var i position att uttala sig och var tvungen att upprepa samma svar flera gånger.

– När man byter sida ska man vara solidarisk mot arbetsgivaren, säger hon.

Förmågan att tiga är något som hennes vänner också uppskattar. Under årens lopp har hon blivit delaktig i många hemligheter. Det hinner ännu bli många fler.

– Jag läste nyligen att i och med att människor lever längre blir man egentligen medelålders först vid sextio, säger Romantschuk.

Mycket att se tillbaka på

Tryggt och trångt. Så minns Maria Romantschuk Broholmen där hon tillbringade de första 19 åren av sitt liv. I hennes barndom var det arbetare och familjer i medelklassen som bosatte de små lägenheterna i området. Romantschuk var skrapabullan i en fyrabarnsfamilj och enda flickan. Sin far beskriver hon som en klassisk krigsveteran som var trogen sin arbetsgivare. Modern var hemmamamma.

 Jag är hemskt glad när jag ser i backspegeln.

– Även om mamma alltid var hemma var det aldrig någon rollmodell för mig, säger Romantschuk.

Trots att det var viktigt för pappan att frun var hemma var det lika viktigt för honom att dottern skulle skaffa sig en utbildning. Dottern var inne på samma linje. Redan som 16-åring visste hon att hon ville bli politisk journalist. Efter studenten kom hon att jobba på Yle lite av en slump.

– Jag trodde att jag hade fått sommarvikariat och dök upp på jobb. Jag hade inte fått platsen, men de tyckte synd om mig och anställde mig på kontrakt.

Studierna vid Svenska social- och kommunalhögskolan avbröts när Romantschuk något år senare fick fast anställning på Yle. Den uteblivna examen har grämt henne, men inte hindrat henne från att göra en unik karriär som många avundas. Journalistiska uppgifter har varvats med olika slags informatörsuppdrag och ett nära samarbete med president Tarja Halonen.

– Jag är hemskt glad när jag ser i backspegeln. Nog har jag väldigt mycket att se tillbaka på i jämförelse med dem som bara jobbat inom journalistik, säger hon.

Samarbete är viktigt

Under sin varierande och färggranna karriär har Maria Romantschuk varit med om många minnesvärda stunder. En av dem var den 1 mars 2000 när Tarja Halonen hade svurit presidenteden och hederskompaniet tog emot henne utanför riksdagen. Då tänkte presschefen: "Yes! Jag får vara med om det här historiska ögonblicket."

Som Finlands första kvinnliga president drog Halonen med sig andra kvinnor upp för karriärstegen. Hon valde kvinnliga medarbetare, något tidigare presidenter aldrig hade gjort.

Romantschuk var den första presschefen någonsin på presidentens kansli och en av de två första kvinnorna i kabinettet. Hon ser det som viktigt att kvinnor samarbetar för att förbättra sin ställning i samhället.

– Jag har alltid röstat på kvinnor och unga kvinnor då det har varit möjligt. Det är en del av att man solidariserar sig.

Alla har vingar. När vingarna bär så släpp.

En annan kvinna som slagit sönder glastaket, USA:s första kvinnliga utrikesminister Madeleine Albright, uttryckte vikten av solidaritet kvinnor emellan på följande sätt: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Romantschuk tycker att det är ett bra uttryck.

– En och annan kan nog hamna där, säger hon.

Själv har hon alltid tyckt om att jobba i team. Hon tror på att låta folk pröva sig fram så att de lär sig att lita på sig själva och ta ansvar.

– Alla har vingar. När vingarna bär så släpp. Folk ber nog om hjälp när de behöver.

Alla behöver inte veta allt

Maria Romantschuk är inte den som blottat sitt privatliv i pressen. Tvärtom har hon varit ganska tystlåten om sina personliga affärer. Hon säger att det är en kombination av det arbete hon utfört och hennes karaktär.

– Jag har svårt att förstå att folk är så intresserade. Jag tycker inte mina personliga angelägenheter angår andra.

2014 publicerades Ei, rouva presidentti som Pirjo Houni skrivit om Maria Romantschuk. I boken öppnar hon sig om svåra saker som problem i äktenskapet och skilsmässa. Det är mycket tack vare Houni.

– Hon ansåg att man måste ha en balans mellan det privata och det offentliga och till en början var vi oense.

Romantschuk ville emellertid inte begå samma misstag som många män gör när de författar sina memoarer.

– De skriver bara om arbete. De kan kanske nämna att frun var med på någon middag. Nog är jag stolt över mina barn.

Internationell med finlandssvenska rötter

Maria Romantschuk

Född 23 juli 1956.

Bosatt i Tölö i Helsingfors.

Till familjen hör tre barn, ett biologiskt barnbarn, tre bonusbarnbarn, partnern Sixten Korkman med familj.

Läser gärna memoarer och skönlitteratur. Just nu har hon på gång den svenska feministen och genusforskaren Yvonne Hirdmans memoarer. Rekommenderar Elena Ferrantes Min fantastiska väninna, Aki Ollikainens Nälkävuosi och Annika Luthers och Sofia Torvalds böcker.

Njuter av sommaren genom att vara i skärgården och promenera barfota.

Firar sin födelsedag med sina närmaste i Ekenäs skärgård.

Har jobbat som journalist vid Yle 1976–89, politisk reporter vid Hufvudstadsbladet 1989–95, utrikesministerns pressekreterare 1995–97, pressråd vid Finlands ambassad i Stockholm 1997–2000, presschef vid presidentens kansli 2000–07, kommunikationsdirektör för Fortum 2007–10 och informationschef för Tammi och Bonnier 2010–13.

Jobbar just nu som programchef på Hanaholmen. 

Trots att Maria Romantschuk jobbat mest på finska efter att hon lämnade Hufvudstadsbladet 1995 ser hon sin finlandssvenska identitet som viktig. Barndomshemmet var finlandssvenskt och de egna barnen har gått i svensk skola. Identiteten stärktes när hon arbetade som pressråd vid ambassaden i Stockholm. Den finlandssvenska minoriteten var ganska okänd för svenskarna.

– Jag följer framför allt med finlandssvensk kultur. Det är en identitetsfråga, säger hon.

Hennes rötter är internationella. Släktnamnet härstammar från Ukraina.

– Farfar var född i Viborg, hans far kom till Finland från Vilnius som hörde till Polen. Min farmor var rikssvensk. Från mammas sida kommer släkten från Österbotten och Nyland.

Släkten är liten men Romantschuk umgås gärna med sina barn och bröder med familjer. Hon håller också kontakt med en kanadensisk Romantschuk som hävdar att de är släkt. 

I väntan på kulmen

I posten som programchef på svensk-finska kulturcentret Hanaholmen har Romantschuk möjlighet att kombinera allt det hon har samlat på sig i bagaget: politik, kultur, kontakter och nätverk. Kulturcentret erbjuder också nya stimulerande uppgifter.

– Hanaholmens återinvigning i juni nästa år är en utmaning för hela vår personal. Det är härligt att få vara med och planera och genomföra det, säger hon.

I övrigt tror hon att hennes framtida utmaningar står att finna mer på det privata planet. Hon ser emellertid fram emot vad arbetslivet ännu har att erbjuda.

– Kanske höjdpunkten på min karriär ännu ligger framför mig. Jag når ju medelåldern först nu...

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54