Hon är yrkesfiskare i femte släktled

Ena dagen några ynka sikar, andra dagen ryssjan full av fisk. För yrkesfiskaren är ingen vardag lik den andra. Och händelselös är yrkesfiskarvardagen aldrig. Strömmingsmarknaden hör till höstens höjdare.

Det var inte precis vad hon hade tänkt sig, att bli yrkesfiskare. Men så blev det och i dag är Tanja Åkerfelt yrkesfiskare i femte generationen och en av få kvinnor i branschen. Hon är yngst av fem syskon och den enda som till sist tog över när föräldrarna Kurt och Gun-Lis Åkerfelt gick i pension.

Pigga pensionärer. Gun-Lis och Kurt Åkerfelt lägger nät och rensar strömming med rutin, och gör det numera för sitt eget höga nöje. Bild: Leif Weckström

– Jag var det sista hoppet i familjen. Och egentligen hade jag inte en tanke på att börja fiska på allvar. Vi, min man och jag, hade jobb och hem i norra Sibbo men så uppkom frågan om framtiden på Sandkilen som mina farföräldrar och föräldrar byggt upp och Jaakko tyckte att vi skulle ta över, berättar hon.

Sagt och gjort. Paret packade ihop och flyttade till Sandkilen på Löparö i södra Sibbo. Det är tio år sedan.

– Vi har inte ångrat en enda dag. Det var rätta beslutet, säger Jaakko Raassina och säger utan omsvep att han inte visste någonting alls om skärgårdsliv innan flytten.

– Man lär sig.

Sammansvetsat. Jaakko Raassina och Tanja Åkerfelt jobbar smidigt ihop och behöver varken förklara eller förtydliga för båda vet vad de ska göra till sjöss. Bild: Leif Weckström

Femtio år på marknaden

Paret gör arbetet tillsammans. Lägger nät, vittjar ryssjan, tar upp fisk, rensar, rensar och rensar, filear, tillreder, röker, packar och fryser. Tungt fysiskt jobb men ingendera är av den sorten som klagar. Tvärtom, samspelet till sjöss är ordlöst, självklart och sammansvetsat.

Några enkla grepp: Ta tag i gälarna, öppna buken försiktigt, kläm varsamt och dra ut både inälvor och gälar. Huvudet ska sitta kvar, öppningen i buken ska vara liten. Kurt Åkerfelt kan sin sak. Bild: Leif Weckström

Häromdagen låg Löparöfjärden alldeles stilla och morgondimman hängde kvar som ett lätt bolster innan solen trängde igenom. Åkerfelt och Raassina styr ut mot push-up ryssjan för att vittja dagens fångst. Ryssjan, som ligger för tolv ankaren heter faktiskt så, det är nämligen med hjälp av ett aggregat som man pumpar upp anläggningen som reser sig sakta ur vattnet lite likt ett kusligt element i en overklig skräckfilm.

Idyll i Sibbo. Yrkesfiskarlivet må vara fysiskt tungt men det finns fina morgnar som ger själen ro, som mjukt morgondis och inte en krusning på Löparöfjärden. Bild: Leif Weckström

Men den här gången står fiskelyckan inte bi, i ryssjan ligger några få sikar. Så kan det vara. Andra morgnar uppgår fångsten till hundra kilo.

De senaste veckorna har det mesta jobbet ändå gällt att tillreda inför strömmingsmarknaden i Helsingfors.

– Självklart är vi med, för några år sedan firade vi 50-årsjubileum för familjen Åkerfelts medverkan på marknaden. Målet är att öka urvalet av inlagd strömming varje höst och i år lanserar vi en yoghurtbaserad strömmingsfilé som har kryddats med ingefära och koriander. Den Asieninspirerade smaken ligger i tiden, och vi har provat oss fram i samarbete med bland andra min syster, säger Tanja Åkerfelt. Till husets klassiker hör redan chiliströmming, senapsströmming och citronströmming, för att nämna några av 18 olika strömmingsalster.

– En ganska udda version är strömmingen med auraost. Den fungerar överraskande bra. Storsäljaren är ändå en strömming med okonstlad smak, nämligen enbärsströmmingen.

Strömming i alla varianter, men vad äter en yrkesfiskarfamilj till vardags?

– Ska sanningen fram så är det ganska sällan vi äter fisk över huvud taget, ungefär ett par gånger i månaden. Oftast blir det kyckling. Kanske vi jobbar med fisk alltför mycket för att sedan tänka oss fisk till middag. Men ska vi ha fisk är det definitivt gös som gäller.

– Och när vi tar upp årets första lax hör det till att vi äter den. Barnen gillar å sin sida bäst abborre.

Västnylänningar kom till Sibbo

Familjen Åkerfelt har sina rötter i Västnyland, men blev evakuerade från Hangö 1941 och flyttade till Sibbo. När möjligheten att återvända kom valde man att stanna kvar. Då hade man rotat sig och trivdes stort.

Inte undra på det, det sluttande området omsluter vackert Sandkilen som är en naturskön hamn med vida vyer mot söder. När stormen ligger på är hamnen kanske inte den mest skyddade, men när har yrkesfiskare brytt sig om det eländigaste väder.

På sluttningen står flera röda hus med vita knutar, i ett bor pensionärerna Kurt och Gun-Lis Åkerfelt, i ett annat unga familjen med Tanja och Jaakko, barnen Therese, 14, Antonina, 10 och Karl-Anton snart 9. Skolorna ligger i Nickby respektive Box och skolbussen plockar upp barnen på en hållplats som ligger på 1,5 kilometers avstånd längs en smal sandväg som slingrar sig genom tät skog och över höga kullar. Än är det varken kolmörkt, isande kallt eller snömodd upp till knäna så färden till skolbussen går till fots eller på cykel. Men det är inte bara en gång som någondera av föräldrarna har fått lov att köra barnen till skolbussen.

Än så länge har inget av barnen meddelat intresse för att ta över, men som Tanja Åkerfelt säger:

– I den åldern hade jag verkligen inte en tanke på att fiska för min utkomst. Kalle är den som följer mest med och frågar. Men framtiden får visa. Jag tror naturligtvis att yrkesfisket har en framtid, att vikten av att äta lokalt och närproducerat bara blir större, säger Tanja Åkerfelt och menar att praxis att flyga norsk lax till Asien för hantering är absurd.

– Vi fiskar året runt och tar paus egentligen bara under värsta menförestiden. Men vi kan också fiska på norra sidan där isarna lägger sig tidigare och blir snabbare starka. I fjol vintras tog jag mig inte alls ut på de svaga isarna på södra sidan och Jaakko också en enda gång.

Och yrkesfiskarens värsta fiender då, sälen och skarven?

– Visst ställer båda till det, men det tjänar inte heller till att klaga. Man får leva med det. Och lite imponerad är jag faktiskt av de klipska sälarna som ligger intill ryssjan och lurpassar på sik och lax.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33