Höga och låga inkomster är inget nollsummespel

Insändare av Henrik Immonen, Ove Ohlström, Jerker Örjans (HBL Debatt 11.1) och Jan-Erik Ingvall (HBL Debatt 4.1) beskriver ett intressant problemområde. Är det bra eller dåligt med stora inkomstskillnader i vårt samhälle? Det finns flera sätt att betrakta problematiken.

Inkomstskillnaden kan öka via två funktioner, de höga inkomsterna kan öka eller de låga kan sjunka (eller bli oförändrade). Jag inser inte att en höjning av de höga inkomsterna kunde vara negativt för ekonomin, det beror ju oftast på att företagen har gjort bättre ekonomiskt resultat och samtidigt fått betala mera skatter, både direkt, via sina anställdas skatter och via sin omsättning (moms eller dylikt).

Den andra vägen till ökade inkomstskillnader är förstås socialt sett oönskad. I ett välfärdssamhälle av nordisk modell bör vi se till att även de sämst ställda skall ha möjlighet till en bättre utkomst, antingen via lön eller sociala bidrag. Det sker genom att den ekonomiska tillväxten leder till flera arbetstillfällen, jämlika löner och bättre arbetsvillkor. En bättre möjlighet till utbildning hör också till denna politik.

Att de högsta inkomsterna stiger påverkar inte de lägsta negativt. Det är inte fråga om något nollsummespel. Självfallet kan en högre inkomstskillnad uppfattas som orättvis, men det finns ingen direkt åtgärd att överföra dessa pengar förutom beskattning. Den kan ju våra politiker använda om det anses rättvist och klokt.

De nordiska länderna Danmark, Sverige och Finland hör till de som har en låg inkomstskillnad, mätt med Gini-koefficienten. Länder med hög inkomstskillnad är bland annat Chile, Mexiko, USA och Turkiet. Skillnaden accentueras av att det sociala stödet i dessa grupper är på helt olika nivå.

Jag skulle gärna höra vår kunnige nationalekonom Sixten Korkmans åsikt i detta ärende.

Peter Rehnström, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning