Hjärta, lungor, muskler – och skalle

Bild: Lehtikuva/Markku Ulander

Talang, långsiktighet, hårt arbete. Det är de egenskaper som gjort Iivo Niskanen till en av världens bästa skidåkare.

Men den största orsaken till att han redan i 25 års ålder firat individuellt VM-guld, OS-guld i lagsprint och två segrar i världscupen finns bland öronen. Det räcker inte med att ha motorn, lungorna, hjärtat och musklerna. Det krävs skalle. Niskanen nöjer sig inte med silver eller en bra placering. Bara segrar gör honom nöjd.

Efter att ha varit tvåa i VM-genrepet i Otepää och anmält sig som en favorit inför VM var Niskanen självkritisk: det krävs mer för VM-guld. Hur många vågar ens säga det där och då?

Niskanen beslöt att stå över söndagens femmil – för att han inte känner att han slåss om medaljerna. Ingen vits att ställa upp då, liksom. Vilken härlig attityd.

I onsdags berättade Lari Lehtonen som en självklarhet att han ville ställa upp i 15 kilometer klassiskt, fast det inte är hans favoritsträcka. Klart, om man bara får chansen att köra i hemma-VM. Det har spekulerats om beslutet kostade Finland en medalj i dag. Jag hade väntat mig mera av Lehtonen.

Förra fredagen berättade Ville Nousiainen – en respekterad, meriterad landslagsveteran – att han alltid ansett att skiathlon är en svår tävlingsform. Svårt att få musklerna att fungera efter skidbytet i skate. Så hur många gånger har han tränat skidbytet i vinter? Inte alls. Det säger han med ett skratt. Skiathlon blev hans enda sträcka i VM. All respekt, men är det inte en lite märklig inställning?

Niskanen har varit hundraprocentigt fokuserad på 15 kilometers loppet i Lahtis ända sedan i våras. Han och tränaren Olli Ohtonen planerade hela säsongen utgående från dagen D. En tydlig och målmedveten plan ger ofta bättre resultat än att fladdra av och an. Det är ingen garanti, men det hjälper.

Från en sak till en annan, Anne Kyllönen har förmodligen gjort sig själv en björntjänst genom att öppet kritisera landslagets vallningsteam i offentligheten. Kyllönen berättade för Iltalehti att landslagsåkarna behandlas ojämlikt och att hon blivit sidsteppad. Jag förstår att hon är besviken över tisdagens katastrof – och hon har förmodligen rätt. I landslagets interna hierarki har vissa stjärnåkare gjort sig förtjänta av, eller pratat sig till, bättre förmåner. Tveksamt om hon valt rätt taktik för att tackla problematiken.

PS Granskade närmare mellantiderna i damernas stafett. Laura Mononens varvtider: 7.02 och 8.03. Ebba Andersson: 7.13 och 7.39. Astrid Uhrenholdt Jacobsen: 6.57 och 7.10. Det lutar mest mot att en nervös och ivrig Mononen gjorde misstaget att försöka följa en stenhård Jacobsen och därför bröt samman totalt. Hon får en ny chans att avsluta VM med en lyckad insats på dagens tremil.

Marcus Lindqvist Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33