Hitta sig själv bland sanddynerna

Handelsman på vift. Tom Hanks och Sarita Choudhury hittar varandra i filmen Kungens hologram. Bild: Siffedine Elamine

Tom Hanks försöker göra lyckade affärer i Tom Tykwers vuxensaga om medelålderskris och förbjuden kärlek.

DRAMA

Kungens hologram

Regi och manus: Tom Tykwer. Foto: Frank Grieb. I rollerna: Tom Hanks, Alexander Black, Sarita Choudhury, Sidse Babett Knudsen.

Tänk Laxfiske i Jemen korsat med Lost in Translation korsat med Måndag hela veckan (Groundhog Day) och det bränns. Vi talar alltså om Tom Tykwers Kungens hologram (A Hologram for the King), en bitterljuv kärlekshistoria med kulturkollisioner och medelålderskriser på programmet.

I huvudrollen ser vi Tom Hanks, vår tids Jimmie Stewart. Han, Alan Clay, är den nyligen frånskilda, professionellt frustrerade handelsresanden och it-konsulten som åker till Saudiarabien (med Marocko som stand-in) för att ro hem ett lukrativt kontrakt.

Bakom sig lämnar han en nu vuxen dotter och obetalda terminsavgifter, inte så mycket annat. I Saudiarabien väntar sanddyner och opersonliga hotellmiljöer samt ett arbetsfält som bara bygger på känslan av tomhet.

Varje gång Alan sätter sin fot i Kungens center för ekonomi och handel, än så länge en veritabel spökstad, får han höra att kungens representant befinner sig på annan ort.

Så där håller det på, dag ut och dag in, inte så mycket att göra åt den saken. Men åtminstone kommer han i kontakt med Sidse Babett Knudsens danska assistent, en partajpingla som på en fest på ambassaden försöker förföra den gode Alan.

Däremellan umgås han med Yousef (Alexander Black), chauffören och guiden som snöat in sig på amerikansk 80-talsrock. I en svag stund smugglar Yousef in Alan i den heliga staden Mecka, ett nej-nej för icke-muslimer.

Mycket av styrkan i Tom Tykwers film, efter en roman av Tom Eggers, ligger i det faktum att man ligger lågt med kulturella (och politiska) pekpinnar. I stället för att som brukligt utmåla konungadömet Saudiarabien som ett enda värdekonservativt inferno pekar Tykwer (Run Lola Run, Cloud Atlas, Perfume) på sprickorna i fasaden.

Fram växer ett Saudiarabien där den unga generationen gärna tar ut svängarna, där åtminstone utlänningar har tillgång till alkohol (om så serverat i olivoljebuteljer). Till det kommer givetvis kärleken, den förbjudna.

I Andy Clays fall handlar det om en frånskild läkare/kirurg (Sanita Choudhury) som i samband med de frekventa sjukhusbesöken fattar tycke för den desillusionerade handelsmannen.

Aspekter som dessa gör att Kungens hologram stundvis känns som en saga, en vuxensaga som stavar till medelålderskris med surrealistiska accenter.

Men med det inte sagt att Tykwer alltid träffar rätt. Inte sällan får man en känsla av att delarna är starkare än själva helheten, att det trots allt känns lite tunt, snudd på ofokuserat.

Å andra sidan är det svårt att inte fatta tycke för Tom Hanks everyman, här fångad i miljöer som ofta trotsar all beskrivning. Blandade karameller lyder betyget.

Krister Uggeldahl