Historiker utan gränser

Bild: Heikki Saukkomaa

Det är sällan av nytta för regeringar att blanda sig i historiska debatter och än mindre att utnyttja lagstiftning för att bestämma vad som är historiska sanningar och hur de borde behandlas.

Historien är alltid närvarande och påverkar oss, oberoende om vi är medvetna om den eller inte. Vi lever i en tidsålder där ignoransen om historien håller på att växa snarare än minska, och det gör det lättare att också missbruka historien för tvivelaktiga ändamål.

Att leva med historien är inte alltid lätt. Historien är orsaken till många konflikter i går, i dag och säkert ännu också i framtiden.

Då kan man fråga, skulle det inte vara bättre att gå in för en kollektiv amnesi och låta historien bli föremål för en aktiv glömska. Detta har på allvar föreslagits som svar på behovet att undvika den ilska och de motsättningar som historiska minnen upprätthåller och på det sätt eliminera de krig och konflikter de kan leda till.

Att historien kan ha en sådan negativ påverkan är sant, men det är fel att tänka att glömska skulle vara lösningen. Försöken att glömma sin (och grannens) historia är ett recept för att framkalla zombier. De händelser, berättelser och argument som man tror att man har lämnat bakom sig kan återvända för att spöka för oss om man inte har behandlat dem öppet och ordentligt.

Då vi har alltför många exempel på hur historien medvetet missbrukas i konflikter tog vi i juni i fjol initiativet att grunda föreningen Historiker utan gränser i Finland. Initiativet har nu tagit ett stort steg framåt då vi i slutet av vår internationella konferens förra veckan fattade beslutet att grunda nätverket Historians Without Borders. Avsikten är inte enbart att bekämpa missbruket av historien utan också att erbjuda historikernas kunskap och erfarenhet för användning i konfliktförebyggande och fredsförmedlande syften.

Arbetet med att behandla historien upphör inte då ett fredsavtal har undertecknats. Att negligera eftervården kan lätt leda till en förnyelse av konflikten. Eftervården bör också omfatta att konfliktens historia skrivs på ett sätt som alla kan leva med. Vi kan lätt föreställa oss de utmaningar som historien för Cypern utgör eller hur Mellanösterns historia skall skrivas om då ett fredsavtal har ingåtts mellan Israel och Palestina.

Dessa utmaningar kom fram också på förra veckans konferens där bland annat händelserna 100 år tillbaka i Ottomanska imperiet och deras tolkningar Turkiet och Armenien emellan diskuterades i en av konferensens workshoppar. Historikerna är mer eller mindre eniga om vad som skedde, men oenighet råder också regeringarna emellan huruvida det borde kallas för folkmord eller inte. Detta kom fram också i delvis svåra diskussioner på konferensen som bekräftade på sitt sätt varför initiativet om Historians Without Borders behövs.

Det är sällan av nytta för regeringar att blanda sig i historiska debatter och än mindre att utnyttja lagstiftning för att bestämma vad som är historiska sanningar och hur de borde behandlas. Politikerna borde avstå från detta slag av missbruk av historien och i stället se till att historieforskningen har tillräckligt med resurser och frihet att göra sitt arbete utan regeringsdirektiv. Politikerna bör också se till att historikerna har obegränsad tillgång till alla historiska arkiv, dokument och annat källmaterial.

Jag är glad över att ha möjlighet att arbeta vidare med initiativet i den koordinerande kommitté som tillsattes i Helsingfors med Jan C. Behrends, Carl Bildt, Vasu Gounden, Margaret MacMillan, Christina Twomey och Sergei Zhuravlev som andra medlemmar.

Erkki Tuomioja riksdagsledamot (SDP), medlem i utrikesutskottet och tidigare utrikesminister

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00