Historiens vingslag och himmelsk punk

Tolkare. Dansk-isländska Ensemble Adapter och inhemska Defunensemble förenades under konserten på Pakkahuone i Tammerfors i fredags.Bild: Maarit Kytöharju

På 30-årsjubilerande Tammerforsbiennalen uruppfördes efter varandra två fullträffar inom den inhemska orkesterlitteraturen.

SAMTIDA KONSTMUSIK

Tammerforsbiennalen

Ensemble Adapters och Defunensembles konsert på Pakkahuone, Tammerforsfilharmonins konsert på Tammerforshuset, dirigent Ville Matvejeff. 15.4.

Historiens vingslag kändes verkligen av när Tammerforsfilharmonikerna i fredags spelade två trettio år gamla verk och två pinfärska dito av två av våra främsta förmågor. Jarmo Sermiläs Labor! skrevs ursprungligen för en kompositionstävling arrangerad av en fackförening (!) och uruppfördes av RSO för exakt 34 år sedan, medan Usko Meriläinens flöjtkonsert Visions and Whispers (1985) då som nu framfördes av Mikael Helasvuo under öppningskonserten under den allra första biennalen i februari 1986.

Visst är det uppfriskande att höra dessa kompositörer och 80-talsestetiken som numera fallit nästan helt i glömska. Ingetdera stycket är överdrivet melodiöst eller harmoniskt, men likväl finns här linjer, texturer och ljudfenomen som det är lätt att lystra till. Allt låter lite nostalgiskt, och medan Sermiläs stycke växer successivt, präglas Merliäinens verk av kontrasten mellan de starka, sträva klangerna och de pastorala drömmarna, visionerna och landskapen. Solostämman smälter antingen in i orkestern eller för en dialog med den, medan den tickande metronomen tränger igenom i orkesterstämman.

Lotta Wennäkoskis Amor omnia-svit, sammanställd av hennes filmmusik till filmen med samma namn, framstår för mig inte fullt så romantisk som programbladstexten låter förstå, men klart är att stycket slår mig med häpnadsväckande effekt. Det är sensibelt och känsligt med långa linjer. Det är som om musikerna hela tiden skulle tala till en, både bokstavligt och med sina retoriska gester, och medan plågoandarna är närvarande, är det framför allt stillheten och storformen som blir behållningen.

Antti Auvinens Himmel Punk är som från en annan planet. Auvinen prisades så sent som i torsdags med Teostopriset på 20 000 euro för operan Autuus (Salighet) och även om operan hade uppenbara kvaliteter, känns det som om han nått nästa nivå i detta orkesterverk. Stycket inleds med en enorm artillerield i slagverken som får Beethovens Wellingtonsymfoni att blekna, och även om detta sagolika buller och bång förstås låter lite perverst blir det samtidigt humoristiskt, speciellt när tonsättaren börjar spela med megafonernas rundgång. Om punkaspekten betonas i inledningen läggs större tonvikt på det himmelska senare. Resultatet är ett verk som jag är beredd att kalla ett av Antti Auvinens bästa hittills!

Ville Matvejeff och Tammerforsfilharmonin verkade ha nått en rörande enighet om att man ville förverkliga partituren med största exakthet och stringens, och precis så skedde.

Spårvagnar och installationer

När Tammerforsbiennalen i år firar sina 30 år lägger man intressant nog lika stor vikt vid ljudkonst som regelrätt konsertmusik. Konstnärliga ledaren, tonsättaren Sami Klemola, 42, har låtit placera ett tiotal installationer i stadens gallerier och speciellt de med spårvagnsljud har intresserat lokalbefolkningen nu när man storsatsar på spårväg i Tammerfors.

Men visst kan man också när det gäller konsertmusiken associera till ljudinstallationer. Tänk bara på Kimmo Kuokkalas uruppförda Rymdruiner (Avaruusrauniot) som hördes under dansk-isländska Ensemble Adapters och inhemska Defunensembles gemensamma konsert. Kuokkala skapar med en niomanna ensemble ett slags ambiensmusik som låter förvånansvärt avskalad, stilla meditativ, med ekoeffekter och modifierade ljud som kretsar kring sig själva.

Med intresse kommer man också att lyssna på Jarkko Hartikainens Studies on Empathy, som har något fascinerande rytmiskt över sig som blir hängande i luften och ringande i öronen. Polska Mikolaj Laskowskis Atlantis & **** involverar häftig distorsion av ljudet med liveelektronik som delvis styrs av musikerna med brummanden och brölanden som resultat.

Det är recitaler, kammarmusik och symfonikonserter, klubbkvällar och guidade turer som gäller detta veckoslut och åtminstone av de två konserter som undertecknad hörde i fredags har nivån varit tacksamt hög. Konserterna har dessutom föregåtts av aperitifer i form av små performanser på ett par minuter som bara hjälpt till att understryka det speciella i situationen: feststämningen och lyxen av att höra så mycket ny musik på en gång.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00