Henriksson: SFP ska försvara svenskan i hovrätterna och i vården

Språkklimatet har blivit bistrare i Finland under den här regeringens tid, anser Anna-Maja Henriksson. Hon är orolig för att finlandssvenska unga som väljer att studera utomlands inte kommer tillbaka hem för att jobba. Bild: Leif Weckström

Att vara i opposition har sammansvetsat partiet också om det första året var smärtsamt, säger Svenska folkpartiets ordförande Anna-Maja Henriksson i HBL:s serie med partiledarintervjuer.– Det råder en stor enighet om att företagsamhet är viktigt och om att det är de små och medelstora företagen som skapar arbetstillfällen, säger hon.

Där skon klämmer

I serien “Där skon klämmer” intervjuar HBL partiledare inför riksdagsvalet 2019. Vi fokuserar på frågor som är brännande för just det partiet, och går på djupet. I dagens del av serien svarar Svenska folkpartiets ordförande Anna-Maja Henriksson om frågor kring tvåspråkighet och ekonomi.

Svenska folkpartiet (SFP) har den här riksdagsperioden verkat i opposition, för första gången på 36 år. Det har inneburit en hälsosam diskussion inom partiet och inom riksdagsgruppen, anser partiordförande Anna-Maja Henriksson. Men det har också inneburit domänförluster i många svenska frågor.

Att svenskan inte är någon självklarhet i Finland får SFP:s ordförande bevisat då hon ska köpa en läsk i Musikhusets café i centrum av Helsingfors och gör sin beställning på svenska. "Do you speak English?" blir svaret.

Hur viktigt är det för SFP att sitta med i nästa regering?

– Vi har klarat fyra år i opposition, men SFP behövs i regeringen bland annat för att värna om tvåspråkigheten. Jag har blivit kontaktad av många, också finskspråkiga som är bekymrade över svenskans ställning och tycker att det gått för långt med nedmonteringarna nu. Det är en positiv signal. Vi är inte heller bara ett språkparti, vi har mycket att ge eftersom vi är ett parti som söker lösningar, inte konflikter.

Går det att backa och ta tillbaka förlorade svenska domäner?

– Tingsrätterna i de svenska områdena har gått förlorade den här perioden, men hovrätterna kan vi fortfarande försvara. Jag tänker då på Vasa och Åbo. När det gäller vårdreformen så jobbar vi hårt för fulljouren vid Vasa centralsjukhus och vi kan påverka i den frågan. Men jag är besviken på regeringen som med sin centraliseringsförordning monterar ner mindre, väl fungerande mindre sjukhus till exempel i Borgå och Jakobstad.

– Vi kan också ändra på den nuvarande regeringens beslut när det gäller nedskärningarna i utbildning och skolor. Den subjektiva rätten till dagvård är en jämlikhetsfråga och familjeledigheten måste reformeras. Språket är också en trygghetsfråga, blir man sjuk måste man kunna göra sig förstådd på sitt modersmål och för att ge de äldre en trygg vardag måste man se till att de får tala sitt eget språk.

Anna-Maja Henriksson konstaterar att de krafter som är negativt inställda till svenskan inte är så många, men de syns och är högljudda. Språkklimatet i Finland har försämrats. Men att Blå framtid och Sampo Terho fick nej till sitt språkförsök med slopad skolsvenska tycker hon ändå är ett tecken på en positiv attityd, på kloka föräldrar och kloka kommunala beslutsfattare.

Profil

Startade i lokalpolitiken

Anna-Maja Henriksson är 54 år och hemma i Jakobstad.

Till sin utbildning är Henriksson jurist, hon började sin karriär som bankjurist vid Pedersörenejdens andelsbank.

Till familjen hör make och två döttrar.

Sin politiska karriär inledde Henriksson i Jakobstads kommunfullmäktige 1996.

Till rikspolitiken kom hon 2003 som specialmedarbetare till Ulla-Maj Wideroos, då andra finansminister.

Henriksson blev invald i riksdagen 2007, hon har också varit justitieminister.

Till fritidsintressena hör motion i många olika former.

Hur kan man stärka svenskans ställning?

– Vi behöver uppdatera nationalspråksstrategin. Jag är oroad över språkklimatet, men framför allt är jag oroad över att de tvåspråkiga ungdomar som väljer att flytta till exempel till Sverige för att studera inte kommer tillbaka utan blir kvar där. Vi måste kunna skapa ett samhällsklimat som gör att de unga vill återvända till Finland. Vi måste jobba på att skapa ett intresse för svenskan och det kan vi bara göra genom att försöka påverka attityder och genom aktiv marknadsföring.

Har den Taxellska paradoxen, att tvåspråkiga lösningar blir enspråkiga, levt ut sin tid?

– Definiera tvåspråkiga skolor. För svenskans framtid är skolan viktig, dagvården också. De är centrala för att vi som en minoritet ska överleva. Men det som behövs är en svensk skoladmininistration i kommunerna, en förvaltning som tar hand om de svenska frågorna. Saknas den egna förvaltningen drunknar de svenska frågorna i mängden, då blir det samma soppa som i vården. Det är förvaltningen, inte skolbyggnaden i sig som är lösningen.

– Finlandssvenskarna ska inte isolera sig. De samlokaliserade skolorna fungerar på många håll bra. Till exempel i min hemstad Jakobstad språkbadar finska elever på svenska och svenska elever på finska. Eleverna studerar under samma tak, har samma rektor, delvis samma lärare. Det är en unik lösning som fungerar bra i en stad med två starka språkgrupper. Men tyvärr räcker vi finlandssvenskar inte till för att grunda den här typen av språkbadsskolor i hela landet. Det finska skolväsendet kunde svara mot intresset för det svenska också genom en nordisk skola i Helsingfors.

En het fråga inom SFP i Österbotten just nu är en eventuell kommunsammanslagning mellan Korsholm och Vasa. SFP är starkt i båda kommunerna, men i Korsholm det klart dominerande partiet. Språkfrågan är en av de centrala i fusionsförhandlingarna. Anna-Maja Henriksson konstaterar att fusionen är en fråga för de lokala politikerna.

Behöver partiets ordförande inte ha en åsikt?

– Nej. Det är en lokal fråga som ska avgöras i fullmäktige i respektive kommun, inte i riksdagen. Ansvaret ligger på det lokala planet. Vänder man sig hit för att få en åsikt så är det fel adress.

Riskerar inte den lokala konflikten att spilla över på riksnivå?

– Nej. Vi siktar på att göra ett bra riksdagsval i Österbotten och ta tillbaka ett fjärde mandat. Vad svensk service lokalt betyder i praktiken i en eventuell sammanslagen kommun Vasa-Korsholm måste man reda ut lokalt. Och i den här frågan är det också naturligt att man då man har ett förhandlingsresultat, ordnar en kommunal folkomröstning.

Den ekonomiska politiken har ofta delat SFP. Bland partimedlemmarna finns företagare med en klart företagsvänlig linje, men många medlemmar är också löntagare. Det har lett till en hälsosam diskussion inom partiet och riksdagsgruppen, konstaterar Henriksson.

Bland regeringen Sipiläs beslut finns både sådant SFP håller med om, men också frågor där man skulle ha gjort på annat sätt. Att SFP skulle driva en högerriktad ekonomisk linje håller Henriksson inte med om.

– Som dotter till en ensamstående mor känner jag inte igen mig i den beskrivningen. SFP har både ett socialt tänk och ett hjärta i sin ekonomiska politik, säger hon.

Vilka av regeringens ekonomiska åtgärder har varit bra?

– Det är centralt att stävja Finlands skuldbörda och där är man nu på rätt väg.

– Jag måste riktigt fundera vad regeringen gjort rent konkret. Sysselsättningen har förbättrats, också om det inte är bara regeringens förtjänst. Nu måste vi höja målsättningen för sysselsättningsgraden ytterligare så att vi når samma nivå kring minst 75-80 procent som våra nordiska grannländer och Åland.

– Inkomstbeskattningen måste också ner på sikt. Skattepolitiken ska uppmuntra till att jobba så att den som jobbar mer också får mer i handen, men det behövs en progressivitet i skatteskalorna så att den som tjänar mera också betalar mera skatt. Att höja skatten på inkomster löser inga problem, däremot kan man höja beskattningen på konsumtion och på miljöbelastande verksamhet.

– Det är företagen som skapar arbetstillfällen och regeringen har varit på rätt spår när det gäller att underlätta för företagen.

– Men allt regeringen har gjort har inte varit rätt. Framför allt har den misslyckats med att skapa en dialog med arbetsmarknadsparterna. Finland behöver en större flexibilitet på arbetsmarknaden, men åtgärderna ska tas fram genom en dialog, inte så att de upplevs som diktat. Regeringen har till exempel misslyckats med att förklara varför det behövs lokala avtal. På många företag är man säkert redo för lokala avtal bara det finns en kultur av att kunna lita på varandra.

Hur ser du på regeringens aktiveringsmodell och förslaget att underlätta uppsägningar i mindre företag?

– När det gäller aktiveringsmodellen så är det rätt tänkt, men det landade fel. Det borde finnas mer morot än piska. Du kan inte hjälpa om det inte finns jobb och vi får inte skapa ett system som belönar folk som är bra på att fylla i blanketter, det får inte bli ett självändamål. Det behövs personlig vägledning för den arbetssökande som hjälper att hitta en väg framåt och sysselsättning.

– Då det gäller uppsägningsskyddet i mindre företag är jag lite försiktig eftersom jag sitter i grundlagsutskottet och vi kommer att få frågan på vårt bord. Den juridiska frågeställningen är relevant, kan du behandla arbetstagare på olika sätt beroende på i ett hur stort företag de jobbar?

– Själv är jag tudelad i frågan, vi behöver underlätta de mindre företagens vardag, det ska vara lättare att anställa folk och vi behöver en större flexibilitet. Att sänka gränsen från 20 till 10 arbetstagare är ett steg i rätt riktning.

Tre viktigaste valfrågorna

1. Utbildningen. Sipiläs regering har nedprioriterat utbildningen under den här valperioden. Därför behövs nu tydliga satsningar på utbildning, skola och dagvård. Utbildningen är en viktig framgångsfaktor, barnen ska kunna läsa, skriva och räkna då de går ut grundskolan och ha förutsättningarna för att gå vidare till en utbildning på andra stadiet. Satsningarna på forskning och innovationer ska uppgå till 4 procent av BNP 2025. Satsning på utbildning är ytterst central för att nå en sysselsättningsgrad på 75-80 procent.

2. Barnen. Finland ska bli världens barnvänligaste land. Det betyder bland annat en familjeledighetsreform och avgiftsfri småbarnspedagogik 20 timmar per vecka för alla barn som fyllt 3 år. En flexibel modell som gynnar jämställdheten och ökar familjens valmöjligheter samt sporrar mammorna att gå tillbaka till arbetslivet. Gör vi ingenting fortsätter kvinnornas löner att släpa efter.

3. Vården av de äldre. Det gäller att slå vakt om vården och omsorgen av de äldre och se till att vårdreformen landar i en större trygghet, inte en större otrygghet. Då man blir äldre är det särskilt viktigt att få service på sitt eget modersmål.

SFP:s drömregering: Av tradition vill SFP inte namnge någon drömregering eller utesluta något förhandlingsalternativ, det är regeringsprogrammet som avgör. Men partiordförande har svårt att se sig i samma regering som Sannfinländarna.

– Sedan måste vi ha ett tänk som ser till framtidens arbetsmarknad och inte tänka i för smala banor. Är det verkligen det här som är elementärt på framtidens arbetsmarknad?

På vilka punkter hade SFP drivit en annan ekonomisk linje än regeringen?

– Vi har i vår skuggbudget tre år i rad visat hur vi skulle fördela pengarna på ett annat sätt. Vi hade till exempel inte fryst indexhöjningen för folkpensioner och barnbidrag. I stället har vi ett program för att kompensera de mest utsatta i samhället. Till exempel pensionärer med låg inkomst har under den här regeringen drabbats oskäligt mycket då också självrisken för mediciner, för resor till vårdcentraler och för vården höjts.

– Vi har ett klart program för hur vi kunde undvika att öka inkomstklyftorna.

Borde arvsskatten avskaffas?

– Att slopa arvsskatten i generationsväxlingen i företag och jordbruk tycker jag skulle vara rätt väg att gå. Vi behöver de som tar över och har inte råd låta generationsväxlingen utebli så att företagen läggs ner och arbetstillfällena försvinner. På det här sättet borde vi stödja familjeföretagandet.

– Jag minns när jag i tidernas begynnelse var specialmedarbetare åt Ulla-Maj Wideroos. Det var under Matti Vanhanens (C) andra regering och socialdemokraterna hade finansministerposten. Vi fick ett meddelande från finansdepartementet i Sverige om att den svenska regeringen med socialdemokraten Göran Persson som statsminister hade slopat arvsskatten. Jag fick i uppdrag att ringa till Stockholm och fråga om det verkligen var sant. Det var det.

– Sverige införde i stället en skatt på överlåtelsevinst och det är det systemet jag tror vi måste jobba för att få. Men det är en långsiktig plan, jag har fötterna så mycket på jorden att jag inser att vi inte har råd att göra det nu.

Hur är det med fastighetsskatten?

– Där borde en rimlighetsaspekt tas in. Jag är bekymrad över till exempel ett äldre par i huvudstadsregionen som byggt ett hus för länge sedan. Så har stadsplanen ändrat och tomten har blivit värdefull. Här borde varningsklockor ringa, det är rimligt att de ska kunna bo kvar i sitt hus fast värdet på tomten ökat. Fastighetsskatten är visserligen en inkomstkälla för kommunerna, men man måste se konsekvenserna av beskattningen.

Rättelse 12.01: Anna-Maja Henriksson har tidigare jobbat på Pedersörenejdens andelsbank, inte Pedersöre sparbank som det tidigare felaktigt stod.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning