Hemliga steroidinjektioner – var går gränsen för dopning?

Testosteronplåster. Hemliga läkemedelsleveranser. Förbjudna steroidinjektioner.

Ryssland?

Norge?

Storbritannien.

Den färska parlamentariska dopningsrapporten kastar en mörk skugga över landet, som ofta framställer sig själv som föregångare i kampen mot dopning. Jag finner bara ett ord för att beskriva hela röran.

Dubbelmoral.

Med en frikostig nypa av skenhelighet.

Var ska vi ens börja? Cykling? Friidrott? Sebastian Coe?

Cykling. Ända sedan starten 2010 har Team Sky marknadsfört sig själv som den nya generationens flaggskepp med nolltolerans för dopning och sina marginal gains. Bradley Wiggins blev första brittiska cyklisten som vann Tour de France 2012 och Chris Froome har dominerat i suverän stil sedan dess, med segrar 2013, 2015, 2016 och 2017.

Det har osat katt länge. Men brandvarnaren larmade först när ett gäng ryska hackare publicerade uppgifter om Bradley Wiggins, pardon, sir Bradley Wiggins, hemliga kortisoninjektioner. Triamcinolon har använts hur länge som helst i cykelsporten för att trimma kroppen till matchvikt före ett stort etapplopp. Tillåtet, med dispens, för att behandla allvarliga luftvägsbesvär, allergier, hösnuva. Men den typen av gråzonsfusk som Team Sky lovade att aldrig använda sig av. I sin självbiografi berättar Wiggins att han aldrig fått en injektion, annat än vaccin.

Sen framkom rapporterna om en hemlig läkemedelsleverans till Wiggins under etapploppet Critérium du Dauphiné 2011. Märkliga bortförklaringar. En stulen laptop, med alla nödvändiga dokumentationer. Uppgifter om att Team Skys läkare beställt en stor leverans testosteronplåster. Nya bortförklaringar.

I höstas åkte Chris Froome fast för en för stor dos av astmamedicin. Salbutamol, som är tillåtet inom vissa gränser. Detsamma som gjorde att Norges skidstjärna Martin Johnsrud Sundby råkade i klistret för inte så länge sedan.

Enligt den färska parlamentariska rapporten har Team Sky missbrukat läkemedelsdispenser för att förbättra cyklisternas prestationsförmåga. Inte förvånande i sig, i höstas medgav Wiggins tränare Shane Sutton att läkemedel som kräver dispens var en del av Skys berömda marginal gains.

"På basis av de bevis som utskottet tagit del av, tror vi att den kraftiga kortikosteroiden triamcinolon användes för att förbereda Bradley Wiggins, och eventuellt andra stallmedlemmar som hjälpte honom, för Tour de France. Syftet var inte att behandla ett medicinskt behov, utan att förbättra hans styrke-vikt-förhållande före tävlingen."

Komprometterande för Wiggins, Froome och stallchefen Dave Brailsford, Sir Brailsford, som aldrig varit sen med att kritisera andra. Dags att gå över till friidrotten?

Sebastian Coe, pardon, Lord Coe, hyllades som friidrottens räddning då han tog över det internationella friidrottsförbundet IAAF efter den skandalomsusade Lamine Diack, som tog mutor för att se Rysslands dopningsprogram mellan fingrarna. Coe: en frisk fläkt och en representant för den nya, rena generationen.

Det parlamentariska kulturutskottet anklagar Coe för att ha försökt föra dem bakom ljuset med sitt vittnesmål. Den forne friidrottsstjärnan hävdade att han inte känt till Rysslands dopningsprogram, men blev emotsagd av andra vittnen. David Bedford, före detta tävlingschef för London Marathon, ska ha varnat Coe om Rysslands och IAAF:s försök att utpressa maratonlöparen Lilija Shobuchova, som åkt fast i ett dopningstest. Coe ignorerade honom.

Coe hade också ett finger med i spelet då IAAF försökte mörklägga en dyster rapport, enligt vilken mer än en tredjedel av deltagarna i friidrotts-VM 2011 var dopade. Utskottet anser att det är bekymrande att han uppenbarligen försökt dölja dopningsproblemet i friidrott.

Distanslöparen Mo Farah – Sir Farah – var den stora stjärnan i Friidrotts-VM i London i somras. Farah dominerade 5 000 meter och 10 000 meter under de senaste åren, men han har inte heller lyckats undgå misstankar.

I somras avslöjade de ryska hackarna att han blivit prickad för misstänkta blodvärden, men senare friad från misstanke. För något år sedan missade Farah två dopningstest (tre missade dopningstest räknas som ett dopningsbrott). Han förklarade att han inte hörde dörrklockan under sin tupplur. Bedöm själva.

Den färska parlamentariska rapporten efterlyser en utredning av en injektionsbehandling som Farah fått av Rob Chakraverty, före detta friidrottsförbundets läkare och numera läkare för fotbollslandslaget i England. L-karnitin är ett helt lagligt näringstillskott, men utskottet kritiserar att Chakraverty gett Farah en injektion utan att dokumentera behandlingen. Samtidigt, i USA, undersöker antidopningsbyrån USADA om Farahs ex-tränare Alberto Salazar gett sina adepter olagligt stora injektioner av l-karnitin (Wadas gräns är 50 milliliter).

Dopning är att ta i. Men helt tydligt existerar det samma slags gråzonskultur i Storbritannien som det funnits i, säg, Norges skidförbund. Läkemedel som kräver dispens används för säkerhets skull, eller till och med för att förbättra prestationsförmågan. Osunt. Och det blir inte bättre av att försöka mörklägga sanningen.

Skulle det bli bättre om alla läkemedelsdispenser var offentliga? Missbruket skulle kanske minska – på bekostnad av integriteten hos alla de idrottsutövare som verkligen behöver sin inhalator, sitt insulin eller sin adhd-medicin.

Marcus Lindqvist Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00