Helsingforsarna in på livet ödesåret 1918

Med hjälp av tiotusentals sidor autentiska brev, dagboksanteckningar och tidningsartiklar har författarna lyckats ge en nyanserad men balanserad helhetsbild av livet och stämningarna i Helsingfors under den omvälvande tiden 1917-18.

Jörn Donner & Samu Nyström: Märklig är nu världens gång

Schildts & Söderströms, 2017, 500 sidor

"Märklig är nu världens gång", skrev skolrådet KA Franssila i sin dagbok i november 1918. Det träffande citatet har fått utgöra titeln för den kollektiva Helsingforsdagbok för åren 1917 och 1918, som har utgivits på Schildts & Söderströms.

Och märklig tedde sig minsann världen under höstmånaderna 1918, när det mäktiga tyska kejsardömet överraskande gick i graven, bara ett halvår efter den spektakulära tyska inmarschen i Helsingfors i det finländska inbördeskrigets blodiga slutfas.

Under de fjorton månaderna från storstrejken i november 1917 till slutet av år 1918 hann Helsingfors dessutom uppleva det ryska storfurstendömets sista tid, vara huvudstad i det röda Finland och beskåda den segrande vita arméns intåg i tyskarnas kölvatten. Därtill kom statusen som den nyvalda finska kungens residensstad – även om den utsedda tyska prinsen aldrig hann hit – innan staden slutade som huvudstad i den självständiga republiken Finland. Det sistnämnda skedde dock först efter den tidsperiod som den kollektiva dagboken skildrar.

Boken är en produkt av ett samarbete mellan FD Samu Nyström, som 2013 skrev en doktorsavhandling om helsingforsarna och livet i staden under tiden för första världskriget, och Jörn Donner, vars långvariga intresse för tidsperioden och decenniers materialinsamling har skapat ramarna för den imponerande källpublikationen.

Författarna, deras avlönade forskningsassistenter och översättaren Mårten Westö har lyckats mycket väl med att utifrån tiotusentals sidor arkivmaterial – autentiska brev, dagboksanteckningar och tidningsartiklar – ge en nyanserad men balanserad helhetsbild av livet och stämningarna i Helsingfors under denna minst sagt omvälvande tid.

Senatstorget i Helsingfors 1918. Bild: XX

Rött material

Tyngdpunkten i det publicerade materialet ligger kanhända på den vita sidan. Ett välkänt problem för alla forskare om 1918 är bristen på samtida skriftliga källor från den röda sidan. I det här fallet har författarna ändå lyckats hitta en hel del intressanta brev och dagböcker, framför allt av tillfångatagna röda, och kompletterar dessa med utdrag ur arbetarpressen från tidpunkter då denna kunde utkomma.

Boken framskrider kronologiskt, och de olika förvaltningsmässiga turerna utgör bara bakgrunden till de ibland mycket personliga texterna. För varje dag får minst en av sammanlagt ett sextiotal helsingforsare av olika bakgrund komma till tals, och med egna ord redogöra för sina upplevelser och känslor – just då i stunden. Däri ligger säkert bokens största värde; att samtliga anteckningar är autentiska, samtida skriftliga vittnesbörd. Inga tillrättalagda efterhandskonstruktioner här, inte!

Så nyanserar boken också den svart-vita bild av händelserna 1918 som speciellt den tidigare etablerade frihetskrigslitteraturen ibland ger. Samskolerektorn, kvinnosaksförbundet Unionens ordförande Lucina Hagman skriver förtvivlad ett brev den 23 februari: "Ve alla Finlands män som gripit till svärdet, ve all dem som först viftade med dem i lönndom och sedan sträckte upp dem", och önskar att hon och hennes väninnor kunnat "föra samman våra stridande bröders händer, inställa hatet och se till att alla finge bröd och lycka."

Eller då professorn, friherren E.G. Palmén, den 31 maj antecknar: "Tråkigt är det att det bland jägarna och de svenska finns många element, vilkas främsta blomstringsperiod endast tycks infalla under krigiska och onormala förhållanden. Dryckenskap och huliganism tycks bara alltför väl gå att anpassa till ett äventyrarliv av det slag som kriget för med sig."

Tiden efter

Om själva krigshändelserna 1918 har skrivits mycket. Den här boken kastar ett därför extra välkommet ljus över tiden efter kriget. Under sommaren 1918 försmäktade runt var tjugofemte finländsk man i fångläger. De utsmugglade breven ger en helt annan bild av den bistra verkligheten där än Uusi suometar, som den 5 juni inte ser någon orsak att oroa sig för de 8 500 fångarna på Sveaborg, där förhållandena var "alltigenom perfekta". De fick lika mycket mat som den övriga befolkningen, 2 000 eller 1 500 kalorier dagligen, de fick bada bastu en gång i veckan och hade tillgång till dubbel uppsättning lakan!

Men vardagen tedde sig minsann inte alltid så ljus för den som var lycklig nog att gå fri. Stadsborna plågades under året av matbrist, svartabörshandel och spanska sjukan, men fick också uppleva högtidsstunder som då den blåvita korsflaggan den 16 juni för första gången vecklades ut i Senatshusets flaggstång eller då de tyska trupperna i december – till mångas stora sorg – tågade genom stadens centrum i sin avskedsparad.

Höstens kungabestyr, som slutade med att en stor del av befolkningen fick se sina drömmar krossade när tyska kejsardömet gick i graven och lämnade Finland vind för våg på krigets segrarmakters politiska spelplan, fick sin avslutning med den nye riksföreståndaren Mannerheims nästan obemärkta återkomst till landet.

Visa slutord

Boken avslutas i osäkerhetens tecken, med hotet om ett krig med Sovjetryssland ständigt överhängande. I vår näromgivning i öster och söder skulle ännu i flera år rasa blodiga strider. Vilka följderna för Finland hade blivit om Lenins bolsjevikvälde i Ryssland – den enda gruppering som erkände Finlands utbrytning från det ryska riket – samtidigt kollapsat och de kejsartrogna återfått makten kan man bara spekulera om.

Boken innehåller också en välgjord och informativ händelsekalender, som är till stor hjälp för den som snabbt behöver söka upplysningar om när någonting speciellt inträffat.

För skolvärlden erbjuder boken en uppsjö av lättillgängligt källmaterial av just den typ som länge saknats. Förvisso krävs en del förhandskunskap för att läsaren till fullo skall tillgodogöra sig bokens innehåll.

I de visa slutorden konstaterar författarna att upplevelser av orättvisa och utanförskap lätt omformas till hatpropaganda, som blir ett tacksamt redskap i kampen om makt. Från hatretorik är steget inte långt till hatbrott, men från hatbrott är det ett långt och smärtsamt steg till försoning.

Den lärdomen av den märkliga tid boken skildrar är extra värd att hålla i minnet i dag.

Sture Lindholm

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42