Helsingforsandan drivs på i aktiv utrikespolitik

Bild: Markku Ulander - Lehtikuva

President Sauli Niinistö jobbar intensivt för att Helsingfors ska stå värd för ett stort toppmöte under KSSE-konferensens jubileumsår 2025. Helsingforsandan från konferensen 1975 betonas som ett recept för att närma parterna i dagens multilaterala värld.

Det var i mars som president Sauli Niinistö i en kolumn i Helsingin Sanomat första gången antydde att 50-årsjubileet av KSSE-konferensen i Helsingfors borde uppmärksammas med ett toppmöte för statschefer år 2025. Niinistö vill ge världen en ny chans att uppleva Helsingforsandan där värden som frihet, fred och rättvisa har en given plats.

Vid ambassadörsdagarna tidigare i veckan återkom han till frågan och ägnade en central del av sitt anförande åt idén om ett toppmöte 2025 och vikten av en återuppväckt Helsingforsanda. Efter årtionden av osämja och helspänn – med Ungern 1956, Berlinmuren, Kubakrisen och ockupationen av Tjeckoslovakien 1968 – lyckades man starta en konstruktiv dialog med mål att skapa åtminstone ett minimum av förtroende och avspänning,

Nu gäller givetvis att inte bara minnas det förgångna utan att blicka in i framtiden.

I sitt tal under diplomatdagarna byggde han på sin tidigare förhoppning om ett brett toppmöte i Helsingfors om fyra år. Han ser det som naturligt att Finland också skulle axla ordförandeskapet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under jubileumsåret. Niinistö antydde att frågan tas upp senare i veckan då OSSE:s generalsekreterare Helga Maria Schmid besöker Helsingfors.

Enligt presidenten finns det ett stort behov av att bekräfta Helsingforsprinciperna från 1975 och att återställa hela organisationens funktionsförmåga. I slutdeklarationen från Helsingfors finns bland annat formuleringar om suverän jämlikhet, okränkbarhet av gränser, fredlig lösning av meningsskiljaktigheter, samarbete mellan stater och respekt för mänskliga rättigheter.

Behovet av en verklig dialog, även över blockgränserna är nödvändig. Ett visst förtroende bör byggas upp oberoende av hur frostiga vissa relationer just nu verkar vara.

Niinistö säger sig ha sonderat terrängen beträffande ett Helsingforsmöte och fått uppmuntrande reaktioner från olika håll, bland annat från centrala platser som Berlin, Moskva, Washington och Peking. Även utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) har salufört presidentens tankar i sina kontakter med utrikesministerkolleger.

Finland får och har nu också andra synliga roller i internationell politik. I oktober kommer Finland sannolikt att väljas till medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter för de följande tre åren och det är en plattform som bör tas vara på. I höst inleder Finland också ett tvåårigt ordförandeskap i Barents råd samtidigt som de sista månaderna av ordförandeskapet i nordiska ministerrådet sköts.

Den finländska statsledningen vill samtidigt se EU som en större maktfaktor och uttrycker oro över EU:s anonyma och tillbakadragna roll i dagens värld – nu senast i samband med händelserna i Afghanistan. Vid ambassadörsdagarna var det här ett tema i flera inlägg. President Niinistö konstaterade att han redan länge har oroats över hur Europa har tappat mark jämfört med andra maktcentra. Det krävs enligt honom mer kraft, enighet, beslutsamhet och engagemang i en gemensam vald linje. Statsminister Sanna Marin (SDP), på vars bord EU-frågorna egentligen ligger, sade också att vi behöver arbeta konsekvent för ett mer handlingskraftigt Europa oberoende av de politiska konjunkturväxlingarna i andra stater och handlingskraft går hand i hand med ett större europeiskt ansvar.

Ett starkare EU ligger i Finlands intresse och därför är det helt riktigt att vår statsledning aktivt vill visa vägen och kräva mer av unionen.

Det är välkommet att våra ledande politiker framhäver Finlands roll också på den internationella arenan. Ett aktivt Finland får mer uppmärksamhet och kan ge landet en tyngre och synligare roll i europeisk och internationell politik. Det är samtidigt ett fräscht alternativ till andra politikers och vissa partiers inåtvända politik.

En roll som medlare, mötesarrangör och pragmatisk politisk mellanhand passar Finland väl. Agerandet kan ses som aningen naivt eller idealistiskt, men i dagens värld är alla strävanden att föra nationer samman snarare än att splittra dem värda såväl försök som uppmuntran.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning