Helsingfors festspel inleddes storstilat

Stiligt. Dansarna ur Danceteam International förgyllde sommarnatten med sin sprittande dans. På podiet Dalia Stasevska.Bild: Anu Pynnönen

Två häftiga nya verk, en sprudlande glad koreografi och en stor orkesterfresk förgyllde öppningskonserten.

ORKESTERMUSIK

Otyglad sommarnatt

Helsingfors festspels öppningskonsert på Musikhuset 19.8. Radions symfoniorkester och Helsingfors stadsorkester, dirigent Dalia Stasevska. Danceteam International. Porra, Lindberg, Mendelssohn, Luther Adams.

Släktskapet med Jean Sibelius och karriären i heavymetallbandet Stratovarius har omtalats till lust och leda i anslutning till Lauri Porra (f. 1977), men det väsentliga är att han som musiker vuxit upp någon annanstans än i den klassiska musikens typiska lindor. Vilket märktes i ett av de många mellansnacken, där Porra klargjorde för festspelsbossen Topi Lehtipuu att kvällens verk varken var rap eller klassisk musik, utan helt enkelt ett verk för Paperi T och RSO. Den som i åratal ropat efter "något annat" än den sedvanliga samtida symfoniska musiken, fick nu både svar på tal och valuta för pengarna.

Rapparen Paperi T:s röst lät förvisso tunn, men det torde främst ha berott på utmaningarna med ljudåtergivning i Musikhusets stora konsertsal. Texten – "tää on se kylmä kohta mussa" (det här är min kalla punkt) – var i all sin enkelhet ett spännande tillägg, som gjorde att lyssnarens uppmärksamhet ofta vandrade mellan text och musik. Texten användes dessutom effektivt, genom både liverecitation och inspelade fraser.

Lauri Porra vill helt tydligt göra ett storvulet intryck och tidvis kom både Weberns Passacaglia, Mahlers och Sjostakovitjs symfonier eller varför inte Brittens The Young Person's Guide to the Orchestra i hågen och för den ofta maffiga orkestreringen går tacken delvis till Vili Ollila.

Det pastischartade uttrycket låg nära till hands, speciellt barockpastischerna, och kanske blev intrycket en aning patetiskt och naivt mot slutet, men samtidigt var det befriande att höra, när någon eftersträvar djup och tar ut svängarna med orkestern och använder den som laboratorium!

Porra spelade själv med på ett omniwerk, en kombination av ett lautenwerk och en viola organista efter ritningar av Leonardo da Vinci. Det nybyggda instrumentet, hopsatt av Jukka Ollikka och Jonte Knif, liknade lite en cembalo men lät mest som en dulcimer med sitt nasala ljud.

Den franske Lindberg

Det övriga konsertprogrammet var också synnerligen väl sammansatt. Nyutnämnda konstnärsprofessorn Magnus Lindbergs Two Episodes skrevs som uppvärmare till Beethovens nia och delvis med samma instrumentering. Kopplingen till nionde symfonin är kanske tydligast genom inledningen som börjar från intet. Det intressanta i stycket, som också bygger på ett arrangemang av ett litet pianostycke av Sibelius, är hur fransk Lindberg här låter. Aldrig tidigare har jag lika starkt förknippat honom med Ravel genom de skimrande färger och det kapriciösa uttryck som gör sig gällande här.

När uvertyren till Mendelssohns En midsommarnatts dröm nu framfördes gjordes det till en av de snyggaste koreografierna som setts under en symfonikonsert i Finland. Danceteam International tolkade musiken med sprittande glädje i streetdance-rörelserna och koreografin av Njara Rasolo och Byron Cox tog effektivt hela rummet i användning. Rena festen för ögat!

Avslutningsvis förgyllde John Luther Adams Pulitzerprisbelönade Become Ocean (2013) hela konserten. Efter en så fartfylld fest i tre stycken var tidsperspektivet ett helt annat i detta 42 minuter långa ensatsiga verk, som så träffande liknats vid en orkesterfresk! Sakta flöt floderna i dova mörka färger. Det var en form av amerikansk minimalism som inte egentligen är någon minimalism.

Det var rena lyxen att höra både Radions symfoniorkester och Helsingfors stadsorkester under samma konsert. RSO-musikerna utmärkte sig med sitt exakta spel i Porra och Lindberg, medan HSO:s förfinade klangkultur kom till sin rätt under konsertens senare halva. Och allt under ledning av Dalia Stasevska, som länge var Esa-Pekka Salonens, Leif Segerstams och Paavo Järvis protegé innan hon börjat stå på egna ben. En klar framgång.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33