Helmi Tammenpää bröt med fyllekulturen – "Gör det gladeligen på nytt"

Helmi Tammenpää tände på idén att avstå från alkohol i en månad. "Det var nog det bästa jag gjort för mig själv." Här dricker hon en mocktail, alltså alkoholfri cocktail i sin nya bostad i Berghäll. Bild: Cata Portin

Två vilda festhelger i oktober 2021 blev droppen. Helmi Tammenpää skulle bevisa för sig själv att hon kunde ha kul utan alkohol. Nu är hon stormförtjust i deltidsnykterhet och kommer att avstå från alkohol i januari.

– Men usch, jag låter ju som en alkoholist när jag säger det.

Helmi Tammenpää, 22 år, räknar högt antalet portioner alkohol hon dricker per vecka. Hon gillar inte det hon hör: hon brukar gå ut både fredag och lördag.

Tammenpää studerar allmän vuxenpedagogik och jobbar extra på en salladsrestaurang. Hon lever studieliv, vilket innebär en hel del fester och alkohol.

– Det känns som att allt kopplas ihop med alkohol. Det är en kultur. "Ska vi gå på krog", "ska vi ses över ett glas", det är så man frågar om någon vill ses. Också om vi kollar på film hos en vän så har folk med sig egna drycker. Man knäcker en öl på onsdag, helt i onödan, trots att man egentligen inte har råd med den.

Lusten kommer inte alltid inifrån en själv, utan uppstår i grupp.

– Om alla andra dricker, varför skulle inte jag göra det?

Bröt med fyllehetsen

Men när Tammenpää vaknade en morgon i oktober hade hon fått nog av fyllekulturen.

– Att säga "jag borde dricka mindre", det funkar inte för mig. Något radikalt måste hända innan jag tar mig i kragen.

Vad var det som hände?

– Om jag ska vara helt ärlig, så var de två helgerna innan det lite så där ... åh gud.

Det kändes pinsamt och hemskt i stunden, men nu har Tammenpää viss distans till händelserna och kan skratta åt det.

– Jag hade ramlat och stött mig när vi var ute. Morgonen därpå hade jag ett massivt blåöga och var tvungen att bära solglasögon för att dölja det. Det mådde jag verkligen skit över.

Ålder: 22 år

Bor i: Berghäll

Kommer från: Vasa

Flyttade till Helsingfors 2019 för att plugga vid Helsingfors universitet.

Aktuell med: att inte dricka alkohol i januari.

Gör även: podden Jänta mot lagen, om "fattiga konton och rika liv", tillsammans med sin vän Bella Paasimäki.

För henne varierar baksmällan och ångesten efter blöta utekvällar. Ibland är det riktigt svårt att repa sig. Så var det den här gången.

– Alla skoluppgifter hopar sig just på söndagen. Och fastän jag inte gjort något särskilt kvällen innan skäms jag ofta över något. Jag var trött på att må illa dagen efter, att vara tvungen att jobba och studera när jag mådde som jag gjorde.

Hon skulle spola alkoholen i en vecka, intalade hon sig. Nä okej, en månad. Det var inte så länge.

Tammenpää skulle bli stormförtjust i sitt nya, nyktra liv.

Lägga sig tidigt

– Jag visste att det inte var världens grej. Men jag var ändå nervös för att gå ut. Jag var rädd för att missa något kul.

Redan första fredagen under den vita månaden går Helmi Tammenpää ut med några vänner. På en krog i Sörnäs beställer hon alkoholfri öl och sin nya favoritdryck, ett glas läsk, medan de andra bygger upp sina sedvanliga fyllor.

– Det var ett bra ställe att vara nykter på. Man kunde sitta eller dansa, hur man ville. Betydligt trevligare än en technoklubb.

Klockan 00.30 överraskar Tammenpää både sig själv och sitt sällskap när hon tackar för en kul kväll och beger sig hem.

– Det var verkligen inget problem att gå hem tidigt. Tvärtom, det kändes jättebra. Jag kände mig som en vuxen som tar hand om sig själv.

Den stora skillnaden mot icke nyktra veckoslut upplever Helmi Tammenpää egentligen först dagen efter. Det är natt och dag mellan att lägga sig sent och full eller tidigt och nykter.

– Om jag jobbade en lördag under den vita månaden kunde jag må fucking bra!

Det är helt nytt för henne att känna sig livskraftig dagen efter en utekväll.

"Jag kunde inte tacka nej, det var så fint av honom". Helmi Tammenpää kunde inte tacka nej när hennes rumskamrat ville fira bostaden med ett glas champagne. Bild: Cata Portin

– Jag vaknade vid tio, steg upp och tänkte "okej, nu gör vi något, vi lägger upp en plan för dagen". Ska jag ta en promenad, handla mat, laga lunch, fråga vänner hur de mår? De här tankarna kom automatiskt. Det förstärkte den goda känslan. Jag hade mer energi och blev mer och mer taggad.

Om Tammenpää har baksmälla unnar hon sig sötsaker eller snabbmat, med ursäkten att "hon mår så dåligt" och har tillåtelse att trösta sig. Men plötsligt framstår hälsosam kost som det självklara valet.

Hon har också nyligen flyttat in i en ny lägenhet och har tid och ork att hålla den prydlig. Dessutom lägger hon på sig en ny hobby, virkning, som hon fortsätter med även efter den vita månaden.

Sparade du pengar också?

– Ja, en hel del. Säkert flera hundra euro, om jag känner mig själv. Det händer ju också att jag köper en ask cigarretter och bjuder andra i vanliga fall. Pengarna tog inte slut den månaden, vilket de brukar göra.

Men det var inte smärtfritt hela vägen. Den sista veckan övervägde Tammenpää att avbryta när kompisarna föreslog utgång mitt i veckan. "Hallå, det är bara en vecka kvar, strunt i det", tänkte hon.

– Samtidigt ville jag ta med igenom det med hedern i behåll. Till slut undviker man situationer som involverar mycket alkohol.

En dag kunde hon inte avstå. Hennes rumskamrat kom in med en flaska champagne som han hade med sig från Sverige. Vännerna skulle fira den nya lägenheten i Berghäll.

– Jag kunde inte tacka nej, det var så fint av honom. Men det kändes lite dåligt när vi skålade, som att jag gjorde ett återfall.

När hon nu blickar tillbaka på det där ena glaset är det en parentes. Det var en vit månad och därmed basta.

"Gör det på nytt nu"

Tammenpää är eld och lågor när hon berättar om sin helnyktra period. Hon vill sprida budskapet om fördelarna vitt och brett.

Idén fick hon inte från sociala medier eller vänner. Den växte fram i henne själv: viljan att påbörja ett nytt kapitel i livet och att testa sin självdisciplin.

– Jag ville visa för mig själv att det inte var ett problem att låta bli alkoholen.

Det som gav henne styrka i stunder av frestelse var inre motivation. Efteråt skulle hon kunna klappa sig på axeln.

– Jag ljuger inte när jag säger att jag gladeligen gör det på nytt nu i januari. Det kändes väldigt skönt och jag vill att andra ska få uppleva samma sak.

– Det var nog det bästa jag gjort för mig själv.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning