Helinvinnaren Johanna Wallroth i poddintervju: ”Det jag har fått göra i Wien hade aldrig varit möjligt i Stockholm”

Svenska sopranen Johanna Wallroth sjöng i kör under hela sin uppväxt och skulle bli ballerina innan hon sadlade om. Bild: Emmi Korhonen/Lehtikuva

Vinnarna i Mirjam Helin-tävlingen fick båda musiken med modersmjölken, upptäckte tävlingen av en slump och spände sig oerhört mellan omgångarna. Hör sopranen Johanna Wallroth med egna ord beskriva sig som sångare.

Det blev till slut den svenska sopranen Johanna Wallroth (f. 1993) och ryskfödda, numera tyska barytonen Stefan Astakhov (f. 1997) som segrade i internationella Mirjam Helin-sångtävlingen i Helsingfors på onsdagen.

Ryskfödda Stefan Astakhov stod första gången på scenen som 4-åring. Bild: Emmi Korhonen/Lehtikuva

Astakhov har trots sin unga ålder hunnit delta i fem sångtävlingar sedan 2016. Senast vann han andra pris i Otto Edelmann-tävlingen i Wien 2019 och i fjol belönades han med ett pris för unga förmågor i sångtävlingen i 's-Hertogenbosch i Nederländerna. Nästa säsong debuterar han med Concertgebouworkestern.

Wallroth och Astakhov har i någon mån liknande bakgrunder i och med att båda har vuxit upp hem där ena föräldern var professionell operasångare, i Astakhovs fall pappa och i Wallroths fall mamma.

– Jag hörde hur han övade hemma och kände att jag själv ville börja sjunga, säger Astakhov som första gången stod på scenen som fyraåring i ryska Kurgan.

Som ett barn av 1990-talet är han uppvuxen med Youtube och dess outsinliga brunn av vokala inspirationskällor.

– Det fina med interneteran är att man har tillgång till alla inspelningar så att man kan höra hur folk sjöng förr i tiden. Det är väldigt nyttigt, säger den i dag 21-åriga barytonen som imponerade med en sceniskt fängslande tolkning av Figaros aria ur Rossinis Barberaren i Sevilla i finalen och som nämner Piero Cappuccilli som sin största sångarförebild.

Skulle bli ballerina

Johanna Wallroth var sex år när hon började sjunga i kör. Under skolåren gick hon i Adolf Fredriks musikklasser med siktet inställt på att bli balettdansös. Men när de planerna kom av sig i sena tonåren, riktade hon in sig på att i stället bli sångerska.

Vad är största skillnaden mellan att sjunga i kör eller solo?

– Det roligaste är att man måste göra musiken personlig och låta den strömma genom det egna intellektet och den egna kroppen.

Bär du med dig något från åren då du dansade balett?

– Jag tror jag lärde mig självdisciplin och att det krävs hårt arbete för att nå resultat. Dessutom bär jag med mig en kroppsmedvetenhet, på gott och ont. Det är bra när man gör opera till exempel.

När du har följt din mamma på nära håll, vad är det bästa och värsta som du har sett i operasångarens yrke?

– Det värsta var säkert när hon gick till jobbet på kvällarna. Det bästa är dock att jag alltid har fått stöd hemifrån. Även om man har berättat för mig att det inte är något lätt yrke, har det varit en självklarhet att mammor kan vara operasångerskor.

Att Wallroth kom att delta i Mirjam Helin-tävlingen är något av en slump. Själv hade hon inte ens hört om tävlingen förrän en tidigare lärare tipsade henne.

– Jag tänkte wow, vilken jury! Och vilka fantastiska priser! Och kul att det inte bara är operaarior utan att man ska sjunga mycket lied också. Jag försökte planera repertoaren noga för att visa så många sidor och färger som möjligt av mig.

För tillfället håller Wallroth på att slutföra sina kandidatstudier vid musikhögskolan i Wien.

– Det bästa med skolan är att det, till skillnad från Sverige, alltjämt finns enorma resurser för musikundervisning. Jag har fått otroligt många timmar med kunniga pianister och dirigenter och minst tre sånglektioner i veckan. Och så har vi gjort många operaproduktioner med full orkester. Nyss fick jag sjunga hela Susannas roll i Figaros bröllop, utan förkortningar och på italienska, med språkcoach från Staatsoper – en dröm! – och en suverän regissör. Det vet jag att jag inte hade fått göra på musikhögskolan i Stockholm.

Hur skulle du beskriva resan till och under Mirjam Helin?

– Jättekul, samtidigt som det har varit oerhört nervöst. Jag brukar inte vara nervös för konserter och var inte nervös när jag väl stod på scenen, men har varit nervös annars och sovit dåligt. Det var också roligt att höra så många andra sångare. Jag lär mig av dem om vad jag gillar och vad som funkar. Ibland stöter man på fina röster med bra teknik, som ändå låter tråkiga. Det måste till väldigt mycket för att man som publik skall vilja lyssna intensivt.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning