Helfinsk Ring hägrar i Helsingfors

Götz Friedrichs regi av Ringen visades i Helsingfors senast 2011. Bild: Heikki Tuuli

Medan Götz Friedrichs version lever vidare i Tokyo ses Wagners tetralogi i helfinsk tappning i Helsingfors.

När Nationaloperan förra veckan offentliggjorde programmet för den kommande säsongen höjdes inte direkt så många ögonbryn. Tja, kollegan på Helsingin Sanomat bjöd in Lilli Paasikivi för en halvtimme i HSTV som utmynnade i en helt intressant diskussion om hennes uppdrag och balanserande mellan olika viljor.

Men rätt entusiastisk kunde man bli av uppgiften att Waltraud Meier snart sjunger i Helsingfors, hon som gjort sig känd som en förstklassig Wagnersångare och som senast på palmsöndagen gjorde en fantastisk Kundry i Parsifal på Deutsche Oper med Barenboim som dirigent. Meier sjunger i höst i framlidna Patrice Chéreaus regi av Richard Strauss Elektra med premiär den 2 september.

Också de övriga produktionerna tilltalar: Wagner i form av Den flygande holländaren, Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mtsenskdistriktet som för närvarande rullar i Oslo, Kaija Saariahos nyaste operahelhet som uruppfördes i Amsterdam i mars, gästspel och så vidare.

På tisdagen kom en nyhet som åtminstone fick undertecknad att haja till: Nationaloperan sätter upp en ny produktion av hela Wagners Ring i Helsingfors 2019–2021. Premiärerna på Rhenguldet, Valkyrian, Siegfried och Ragnarök äger rum med ett halvt års mellanrum från hösten 2019 till våren 2021 och därefter kommer tetralogin att visas i ett kör.

I pressmeddelandet omtalas produktionen som helfinsk och det konstnärliga teamet ska helt och hållet bestå av inhemska krafter – börjandes med exilfinländaren Esa-Pekka Salonen som dirigent och Kari Heiskanen som regissör. Tommi Hakala är Wotan och Johanna Rusanen-Kartano sjunger Brünnhilde. Den övriga besättningen offentliggörs senare.

Paasikivi vill förverkliga Ringen med i huvudsak inhemska sångare. Hon har förvisso rätt i att vi i Finland har flera skickliga Wagnersångare på kommande. Men kan man faktiskt tala om en hel generation? Och är den generationen mogen för en hel Ring?

En ny produktion av Ringen är ett jätteprojekt och medan blickarna riktas mot den nya produktionen kan det vara bra att också minnas den gamla (hur kan man glömma?). När Ringtetralogin första gången sågs i sin helhet i Helsingfors 1996 skedde det i regi av Götz Friedrich. Produktionen var en av de första och största i det nya operahuset vid Tölöviken och omtalades som en Nationaloperans tour de force på 1990-talet. Och i motsats till många andra produktioner kom Götz Friedrichs att stå emot tidens tand rätt bra.

Götz Friedrichs version lever nu vidare i Tokyo och det återstår att se i vilken mån Kari Heiskanens version lyckas nå kärnan i Wagners drama, Wotans misär och vägen till undergången – eller om det här bara blir stel finsk teater. Det senaste Heiskanen dirigerade på Nationaloperan var Jukka Linkolas Robin Hood 2011, dessförinnan Leoš Janáčeks Katja Kabanová 2003 och Aulis Sallinens Kung Lear 2000.

Men det här är en risktagning – och just nu lever åtminstone jag i en kittlande blandning av förväntan och bävan inför vad som komma skall.

I varje fall torde man kunna glädja sig åt Salonen som dirigent (hans första Ring!). Och inte behöver man vara överraskad om Matti Salminen dyker upp på ett hörn här, trots att han redan kommer att ha fyllt 75 när sista premiären har ägt rum.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning