Hela samhällets problem

Bild: HBL

Black Lives Matter och MeToo-kampanjerna har båda lyckats blotta lidande och förtryck för den breda allmänheten på en skala vi inte är vana vid.

Under den senaste tiden har stora människorättsrörelser uppstått i USA som spridit sig och blivit internationella. Rörelsen Black Lives Matter (BLM) har kraftigt kritiserat polisens användning av maktmedel, och en del av kritiken ser polisvåldet som en fortsättning på ett historiskt kontinuum vars rötter sträcker sig tillbaka till tiderna då svarta hölls som slavar. I fjol valdes Donald Trump till president för USA, trots hans nedsättande uttalanden om kvinnor och minoriteter. MeToo-rörelsen har sitt ursprung i vår tid men öser på samma gång ur historien.

I februari firas Black History Month i USA, alltså den svarta historiens månad. Delvis inspirerad av nämnda faktum tittade jag på Raoul Pecks dokumentär I Am Not Your Negroe. Dokumentären bygger på James Baldwins verk Remember This House, som han aldrig slutförde, där han berättar om sitt förhållande till tre vänner: Medger Eversi, Martin Luther King Jr och Malcolm X. Dokumentären binder på ett intressant sätt ihop de analyser som föddes i 1960-talets USA med vår tid. Jag kommer på mig själv med att fundera över Black Lives Matter och MeToo-rörelserna i relation till den här dokumentären och den tidsbild den förmedlar. Nytt för de här rörelserna är att de tack vare sociala medier inte begränsar sig till att hålla sig inom de nationella gränserna.

Black Lives Matter och MeToo-kampanjerna har båda lyckats blotta lidande och förtryck för den breda allmänheten på en skala vi inte är vana vid. Samhällen är beroende av aktörer som sätter ord på lidande som länge varit förbjudet, för de ger upplevelserna legitimitet och skapar en möjlighet att ingripa i människorättskränkningar. Liksom folkrörelserna under 1960-talet har också BLM- och MeToo-rörelsen kolliderat med den omedvetna massan, med vanliga människor som inte vill tänka på vad priset för deras ställning är. De drar nytta av rådande strukturer, eller åtminstone är de inget hinder för dem. Onda saker händer någon annanstans, inte i deras samhällen. Eller kanske det handlar om det som James Baldwin säger i dokumentären: "De har inte råd att förstå de förtrycktas uppror". Det finns många försök att förminska och bortförklara. Men då dammarna brister är det svårt att hindra vattnet genom att kasta sten mot det. Diskussion behövs så att olika verkligheter kan mötas och så att också de som tänker att saken inte angår dem får möjlighet att begrunda varför det är som det är.

I 1960-talets USA bad Lorraine Hansberry att Robert Kennedy, som då var justitieminister, skulle följa ett litet svart barn till skolan för att visa att han stöder att segregationen i skolorna slopas. Kennedy avböjde en dylik, som han såg det, tom moralisk gest. Då Finland 2018 diskuterar en uppdatering av lagstiftningen om våldtäkt så att den motsvarar verkligheten konstaterar justitieminister Antti Häkkänen att den nya definitionen av våldtäkt som brist på samtycke är "främmande för livet", och därför inte kommer att införas. De här två fallen väcker en fråga: Vilka är det ministrarna skyddar?

Enligt James Baldwin är berättelsen om USA:s svarta befolkning berättelsen om USA. Minna Canth för sin del ansåg att kvinnofrågan är en fråga om mänskligheten. Jag tycker att båda har rätt. Att man begränsar de mänskliga rättigheterna för en grupp utifrån kön eller hudfärg är inte gruppens problem, det är hela samhällets problem.

Maryan Abdulkarim har vuxit upp i Tammerfors och verkar nu i Helsingfors som fri skribent

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning