Freden kom av sig i Mali – "Det är viktigt att människor inte bara ser gevär"
Konflikten har trappats upp. Under två dagars våldsamma attacker i slutet av april dödades över fyrtio civila i norra Mali av grupper med jihadistanknytning. Två veckor tidigare attackerades ökenstaden Timbuktus flygplats. En FN-soldat dödades och nära tjugo soldater från franska trupper och FN skadades. Mali, som en gång stod ut som en demokratisk och stabil stat i Afrika, har blivit en av de farligaste FN-insatserna i världen.
Mali
En lösning på konflikten verkar mer avlägsen än någonsin. Och nu hotas presidentvalet den 29 juli, och därmed det bräckliga fredsavtal som undertecknades i juni 2015. De lokala och regionala valen har redan skjutits upp två gånger, senast den 1 april. Valdeltagandet omgärdas dessutom av en rad frågetecken. Unga som har fyllt arton under de senaste årens oroligheter saknar ID-kort och är inte registrerade i röstlängden. Många varnar också för att jihadister kommer angripa valen. Ett annat problem är att många malier befinner sig i flyktingläger i grannländer dit de flydde undan oroligheterna 2012. De har inte heller möjlighet att rösta.
Malis nationella försoningsminister Mohamed el Moctar är ändå övertygad om att sommarens val kommer att genomföras. Vi träffades tidigare i våras i huvudstaden Bamakos regeringskvarter. Det är en varm dag och ministerns helvita, svala kaftan matchar de ljusa gardinerna som täcker fönstren i hans kontor. Mali är trots allt demokratiskt, hävdar el Moctar, och ett problematiskt vakuum skulle uppstå om valet ställs in.
– Vi hoppas att många ska ha kommit hem i juli. Om det fortfarande finns flyktingar i Mauretanien, Burkina Faso eller Niger kommer de ges möjlighet att rösta i lägren, förklarar han.
På frågan om oroligheter kommer att bryta ut under valet svarar ministern att man aldrig vet, men att hans förhoppning är att det ska förbi lugnt.
Texten fortsätter efter faktarutan.
Fakta
Konflikten i Mali
Malis konflikt förklaras ofta med gamla motsättningar mellan grupper i landets södra och norra delar. Konflikten startade den 17 januari 2012 då tuareggerillan MNLA i norra Mali gjorde uppror mot regeringsarmén. Gerillan erövrade tre av landets norra provinser och utropade en oberoende nation, Azawad i norr.
Inom den statliga armén var man besviken på att de inte fått vapenkraft nog att bekämpa gerillan, och svarade med att i mars 2012 genomföra en regeringskupp där president Amadou Toumani Touré störtades. Armén lyckades dock inte slå tillbaka MNLA-gerillan i norr, som tvärtom stärkte sin ställning i regionen. Efter hand manövrerades MNLA ut av väpnade islamistgrupper som Ansar al-Din och Aqim vars mål är att göra landet till en stat med sharialagar.
När dessa avancerade söderut mot Bamako ingrep fransk och västafrikansk militär och drev ut islamistgerillan i öknen. I slutet av januari 2013 återtar franskledda styrkor kontrollen över Gao, Timbuktu och Kidal – de tre stora städerna i norr som varit i rebellernas kontroll.
Säkerhetsrådet godkände i april samma år skapandet av FN:s mångdimensionella integrerade stabiliseringsstyrka i Mali (Minusma).
Ett fredsavtal slöts i juni 2013 med tuaregrebellerna och i juli hade läget stabiliserats så att det blev möjligt att arrangera presidentval. Presidentvalet genomförs i två omgångar och sedan september 2013 är den förre premiärministern Ibrahim Boubacar Keïta, ledare för partiet Samling för Mali, landets president.
Under de senaste åren har konflikten mellan tuareggerillan och de väpnade islamistgrupperna eskalerat och resulterat i gisslandramer och självmordsdåd, FN-trupper har också angripits.
Extremislamister anklagas för flera massakrer på civilpersoner i norra Mali. I den senaste dödades 17 personer, många av dem äldre som brändes ihjäl i sina hem. Den 26 och 27 april dödades sammanlagt 43 personer, varav många kvinnor och barn, i två anfall. Attackerna uppges vara hämndaktioner för de anfall mot jihadister som väpnade tuareggrupper ska ha genomfört.
Källor: Utrikespolitiska institutet i Stockholm, Wikipedia.
Det enda presidentval som hållits efter krisens utbrott, år 2013, gick också bra, trots att situationen även då var dålig. Kanske kan Mali överraska omvärlden även i sommar.
I fredsavtalet beskrivs en rad åtgärder som ska genomföras för att skapa bestående fred, bland annat ska staten investera i vård, skolor och brunnar i norr. Det sågs som ett steg i rätt riktning då premiärministern Soumeylou Boubeye Maiga under lugna former besökte Kidhal i mars. Staden har kontrollerats av tuaregrebeller sedan 2012. Men hittills har fredsavtalets åtgärder inte genomförts och läget är fortsatt kritiskt. FN:s säkerhetsråd har uttryckt stark oro över situationen. För att pressa parterna att agera enligt avtalet har FN beslutat om sanktioner. De som inte lever upp till åtagandena ska straffas med reseförbud och frysta ekonomiska tillgångar.
– Det ställer till problem att fredsavtalet inte genomförts, det är oroande, medger Mohamed el Moctar. Problemet är att få representanter från landets alla regioner att komma överens, förklarar han.
Under 2016 genomförde jihadistiska grupper fler än 250 attacker i Mali och den omgivande västafrikanska regionen. Konflikten har spridit sig och en ny, större kris finns i landets centrum, enligt en nyutkommen skrift från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri. Staten saknar i dag kontroll över delar av landets centrala områden. Malis armé har vid flera tillfällen, både i norr och i söder, förväxlat civila med jihadister och dödat oskyldiga, enligt Human Rights Watch. Det har spätt på misstron mot staten och fått fler att ansluta sig till jihadisterna.
Försoningsministern el Moctar besökte nyligen centralt belägna Mopti och han delar bilden av att oroligheterna i landet flyttat söderut, men ger en delvis annan syn på läget.
– Militären arbetar med säkerhet och dialog för att folk inte ska påverkas av jihadisterna. Det är viktigt att människor inte bara ser gevär. De måste höra ord om försoning och sammanhållning. Det pågår arbete med de skäggiga, tillägger han och syftar på kampen mot jihadisterna.
Oron för att grupperna kan spridas till andra länder i regionen och även utgöra hot mot Europa är stark. Sedan årsskiftet har franska trupper i Mali genomfört flera räder mot jihadister. Vid ett par tillfällen har fransmännen samarbetat med före detta tuaregrebeller. Tuaregerna har även under de senaste veckorna genomfört flera egna attacker mot personer de anser har anknytning till jihadisterna. Källor uppger att uppemot 95 personer dödats, förmodligen av tuareggrupperna. FN talar om utomrättsliga avrättningar. Målet är enligt tuaregrebellerna att slå ut jihadisterna, men det hela har urartat i stora konflikter mellan lokala folkgrupper. Den stora massakern på civila i norra Mali i slutet av april riktades mot tuareggrupper. Ingen jihadistgrupp har tagit på sig dådet men det antas ha varit en hämndaktion för tuaregrebellernas angrepp. Att döda civila och sprida osämja och rädsla mellan lokala folkgrupper befaras även vara ett sätt för jihadisterna att gynna sin sak – i utbyte mot beskydd värvar de nya anhängare. Jihadisternas övergripande mål är en islamisk stat i Mali.
En svaghet med fredsavtalet, som redan hunnit föråldras, är att det inte innehåller någon egentlig lösning på extremistproblemen, utan fokuserar på den "traditionella" konflikten mellan staten, tuaregrebeller och andra lokala väpnade grupper utan jihadistanknytning. Trots det ses det som betydande att fredsavtalet implementeras för att ena regionerna. En viktig del är också att avväpna stridande lokala grupper, utan anknytning till jihadisterna och ge dem plats i Malis armé. Tanken är att ge armén lokalkännedom, som de ofta utländska jihadisterna saknar. Det ger även hjälp att skilja på civila och fientliga personer, något som Nadhive Bouchara, representant för en part från norr, CMA (Coordination of Azawad Movements) som deltar i fredsavtalet, lyfter fram som något tuaregrebellerna har att vinna på i fredsavtalet med Malis stat.
Hon beskriver upprört hur några släktingar dödats av Malis armé trots att de inte deltagit i konflikten, förmodligen av misstag. När jag frågar om gruppen kommer att fortsätta tala om Azawad, en egen stat i norr, även efter att avtalet är implementerat vill hon inte svara, men förklarar att det de nu önskar är att det som står i fredsavtalet ska efterlevas. Vad som sker senare återstår att se.
– Vi får inte oberoende, men vi får utveckling och det betyder allt. Norr kommer att ligga i våra händer, regionledning, administration och den regionala polisen kommer att vara från norr, säger hon och en gnista av hopp syns i hennes tillsynes okuvliga, men trötta ögon.
I regeringskvarteren, nära försoningsministerns hemvist, finns turistdepartementet. Före krisen var Mali en turistmagnet. Under 2011 besökte 200 000 utländska turister landet. Året efter hade siffrorna fallit till 10 000 – en enorm ekonomisk förlust för det fattiga landet. Sedan dess har besökarna lyst med sin frånvaro. I november 2015 angreps hotell Radisson, mitt i huvudstaden, av jihadister och tjugo personer dödades. I dag råder rigorös säkerhet runt hotellen, tungt beväpnade vakter patrullerar och allt bagage genomlyses vid ingången till hotellen. Men besökarna är trots hotellens ansträngningar få.
– Vi försöker utveckla den interna turismen och uppmuntra malierna att upptäcka sitt eget land.
Tjänstemannen på turistdepartementet skruvar obekvämt på sig då han beskriver läget för turistindustrin. Ministern har gått hem för dagen förklarar han, men han har själv inget emot att svara på några frågor, bara han får vara anonym.
– Även affärsturism är något vi satsar på. Tanken är att få de som kommer hit i affärsärenden att turista i trakterna kring huvudstaden Bamako.
Men även om det just nu är lugnt runt huvudstaden är det, på grund av säkerhetsläget, svårt att få utlänningar att komma tillbaka till Mali, förklarar han. Det är för tidigt, men lite i taget kommer turisterna att återvända, tror han.
– De afrikanska trupperna gör det som behövs för att reda ut situationen och fransmännen gör också sitt bästa. I sommar har vi presidentval. Sen kommer regeringen att ta tag i säkerhetssituationen på ett bättre vis, det är jag säker på. Om några få månader kommer situationen att vara annorlunda och turisterna kan komma tillbaka.
Han gör en paus och ser ned i golvet innan han möter min blick igen.
– Jag är verkligen säker på det, säger han sedan med eftertryck, som för att övertyga även sig själv.
