Heckmans kurva

Den andra slutsatsen är att det är onaturligt att skapa någon slags konflikt mellan vård av barn i hemmet och betydelsen av dagvård och förskola.

I slutet av maj publicerades en rapport om effekterna av vård i hemmet på mammors delaktighet i arbetslivet och barnens utveckling. Rapporten väckte diskussion, eftersom barnens kognitiva färdigheter i förskoleåldern mätt med ett LENE-test var bättre hos de barn vars mammor inte använt sig av hemvårdsstöd. Rapporten finns på nätet för den som är intresserad (Huttunen & Kosonen: Kotihoidon tuen vaikutus lapsiin). Den centrala frågan i undersökningen gällde huruvida ett kommunalt tillägg på hemvårdsstödet hade en effekt på småbarnsmammors val, och det ganska ointressanta resultatet var att mammor i högre grad stannade hemma om ersättningen var högre, men att de flesta som valt att vårda barnet hemma hade gjort det oberoende av stödets storlek.

Den andra forskningsfrågan gällde hur mammornas val påverkade barnets utveckling. LENE-testet är ett av många som utförs av rådgivningsbyråerna för barnavård och återspeglar barnets kognitiva färdigheter, men också vad barnet lärt sig under de tidiga åren. Med andra ord: om barnet tränats att klippa och rita så klarar barnet vissa delar av testet bättre. På lång sikt hade vård i hemmet inga effekter, det vill säga även om barnen klarat sig sämre i LENE-testet syntes det inte på barnens skolframgång senare. Trots avsaknad av långtidseffekter gör forskarna ganska långtgående slutsatser beträffande effekterna av hemvårdsstödet. Själv skulle jag vara lite försiktigare. Resultaten kan, om jag tar ut svängarna lite, jämföras med att om man tränar små barn att spela violin så spelar de bättre än sådana barn som inte tagit violinlektioner.

Så vad kan man egentligen dra för slutsatser? Åtminstone två. Den ena slutsatsen är att det behövs mera kvalitativt god forskning i hur olika utvecklingsmiljöer påverkar barns utveckling, och helst av forskare som är förtrogna med den komplicerade process barns utveckling handlar om. Den andra slutsatsen är att det är onaturligt att skapa någon slags konflikt mellan vård av barn i hemmet och betydelsen av dagvård och förskola. Barn är olika, hemmen är olika, föräldrars kapacitet att stöda sina barns utveckling är olika, daghem och förskolor är av olika kvalitet. Därmed är det av största betydelse att fortsättningsvis utveckla kvaliteten på småbarnspedagogiken samtidigt som det är viktigt att utveckla stödet för föräldraskap.

Kan vi leva med det här? Att både föräldrar och småbarnspedagogik kan utgöra stöd för barns utveckling? Och att både kvalitativt dålig pedagogik, illa organiserad dagvård och destruktivt föräldraskap kan skada barn? En berömd illustration av betydelsen av de tidiga barnaåren kallas för Heckmans kurva. Professor James Heckman har forskat i betydelsen av att investera i stöd under den tidiga barndomen, och hans resultat är entydiga: ju tidigare, desto bättre. Allra bäst är att börja under graviditeten, men därefter gäller kombination av kvalitativt högtstående småbarnspedagogik och stöd för föräldraskap. Samtidigt, inte antingen eller.

Mirjam Kalland professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.