HBL-serie, del 6: Männen som valde Ryssland

Bild: Cajsa Holgersson

Att man från ryskt håll hotade erövra Finland hörde till krigsretoriken. Men när också ledande officerare, uppvuxna i Finland, började snegla österut och lobba för anslutning till Ryssland blev det allvar. Förrädare eller icke, medlöparna underlättade det ryska beslutet att behålla Finland 1808.

=====

Journalisten och författaren Staffan Bruun har dykt in i Finlands över 800-åriga historia och botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Han har också rangordnat händelserna och skeendena. Tidigare delar i serien "Så formades Finland" hittar du i slutet av texten. Serien pågår under hela året och kulminerar den 6 december, dagen då Finland fyller 100 år. Då avslöjar vi vad som har format hundraåringen mest.

=====

Den första officeren av betydelse som satte sig ner för att skissa upp en författning för det självständiga Finland var Göran Magnus Sprengtporten. Han var officer, född och uppvuxen på Gammelbacka gård i Borgå. Han gjorde karriär som svensk officer och byggde med framgång efter 1775 upp Savolaxbrigaden för försvaret av Finlands östgräns.

Sprengtporten var en man med ett häftigt lynne som hade för vana att hamna i gräl. Han sade också i vredesmod upp sig från svenska armén när Savolaxbrigaden enligt honom inte fick tillräckliga resurser. Avsikten var att göra internationell karriär. Felet var att ingen ville veta av denna hetlevrade man, utom kejsarinnan Katarina II.

Sprengtporten anlände till S:t Petersburg 1786 och presenterade för hovet sin idé för en självständig finsk stat som skulle fungera som buffert mellan Ryssland och Sverige. Kejsarinnan tackade och tog emot – och belönade Sprengtporten med generalmajors grad, kammarherretitel och gods.

Han höll kontakt med forna officerskolleger i sitt gamla hemland och vann förståelse för sin sak. En av dem var överstelöjtnant Johan Anders Jägerhorn.

Anjalamännen

När Gustav III angriper Ryssland 1788 står en så gott som enig officerskår emot honom. Kungen har inte rätt att starta ett anfallskrig utan riksdagens medgivande. Kung Gustav löser problemet med att utnyttja, eller iscensätta, en sammandrabbning i Puumala. Svenskarna har angripits, därmed är kriget ett försvarskrig, förklarar kungen.

Officerarna ser små möjligheter för svenska armén att lyckas med kungens våghalsiga plan att inta S:t Petersburg med hjälp av sin flotta. Sjöslaget i juli 1788 slutar oavgjort vid Hogland och de svenska fartygen måste dra sig tillbaka till Sveaborg för att repareras och invänta ny ammunition. Ryssarna kan nu härja fritt längs den finska kusten.

Attacken på Fredrikshamn med marktrupper gick lika illa. Trots svensk övermakt lyckades man inte avancera utan drog sig tillbaka. Missnöjet med kriget förstärktes nu bland officerarna. Överste Johan Henrik Hästesko meddelar modigt kungen att armén inte längre lyder honom och kräver en omedelbar reträtt och fredsförhandlingar.

Kungen samlar manskapet och håller ett obegripligt tal på dålig finska. Han frågar med hjälp av en finsk tolk om soldaterna är beredda att följa honom i liv och död. "Vi följer i liv och död", svarar fotfolket och kungen svarar "Suuri kiitos, pojat" på begriplig finska.

Officerarna får samma fråga om de är beredda att följa kungen, men till svar hörs bara mummel. I Liikala bildas den 9 augusti det som ska kallas Anjalaförbundet. Under Johan Anders Jägerhorns ledning undertecknar 112 officerare en vädjan till kejsarinnan Katarina om fred. Man hoppas på hjälp av Ryssland för att få tillbaka statsskicket som gällde före Gustav III:s statskupp och föreslår att Finland görs självständigt.

Jägerhorn låter sig tas tillfånga och förs till S:t Petersburg där han överlämnar skrivelsen. Kejsarinnans svar är att en större grupp officerare måste ställa sig bakom skrivelsen innan hon kan agera.

Gustav III för höra talas om myteriet och kräver en trohetsed av officerarna. Till svar upprepar Anjalamännen skrivelsen till kejsarinnan. De kräver fredsförhandlingar och att en riksdag sammankallas eftersom kriget är "olagligt".

För Gustav IIII som befinner sig några kilometer från fronten med en officerskår som vägrar lyda är krisen total. Kungen sover ombord på ett faryg som för säkerhets skull har landgången uppdragen.

Johan Anders Jägerhorn återvänder från Sankt Petersburg och rapporterar för sina upprorskamrater att kejsarinnan uppmanar officerarna att bilda en frikår som bistår den ryska hären om den invaderar Finland. Plötsligt förutsätts Anjalamännen som bara ville ha fred gå i krig för Ryssland, mot Sverige. De blir något skärrade ...

Danmark undsätter

När Danmark förklarar Sverige krig får Gustav III ett svepskäl att snabbt resa hem till Sverige. Göran Magnus Sprengtporten som finns i Kejsarinnan Katarinas hov uppmanar nu finnarna att driva ut svenskarna, gripa självständigheten och samlas till lantdag i Tavastehus.

Anjalamännen avvisar förslaget, men nu är de efterlysta för landsförräderi. Jägerhorn och en del kolleger skyndar sig över östgränsen och sätter sig i säkerhet i Ryssland. Av övriga Anjalamän åker en del självmant till Stockholm för rättegång, andra grips.

Sommaren 1789 återupptas krigshandlingarna. Göran Magnus Sprengtporten leder de ryska trupperna som möter svenskarna vid Porrassalmi. Han skadas svårt och fäller den klassiska repliken "Egna hundar bitas". Bakgrunden är att de försvarande svenskarna använder räfflade gevär som Sprengporten själv introducerade då han ledde Savolaxbrigaden.

Sin konvalecenstid tillbringar Sprengtporten i slottet Dux i Böhmen där han blir god vän med slottets bibliotekarie, den kända italienska kvinnotjusaren Giacomo Casanova. Herrarna blev brevvänner för resten av livet.

Vid Svensksund utanför Kotka drabbar den svenska och ryska flottan samman både sommaren 1789 och 1790. I det senare slaget vinner den svenska flottan sin största seger någonsin. Fred sluts utan gränsjusteringar, men Gustav III utropar sig som segrare då Ryssland erkänner Sveriges suveränitet.

Anjalamännen åtalas och döms. Ledarna för upproret får dödsdomar, men till slut avrättas bara Johan Henrik Hästesko. Övriga Anjalamän benådas eller får sina straff omvandlade till fängelse eller förvisning.

Gustav III upplever att adeln svikit honom och genomdriver en lag som innebär att största delen av privilegierna avskaffas. Alla tjänster som vartit reserverade för adeln öppnas nu för också icke adliga. Bönder får rätt att köpa kronans jord. De tillåts också jaga i sina skogar, något som bara varit förbehållet adeln. Ståndssamhället går mot sin upplösning. Bitterheten hos adeln leder till mordet på kungen tre år senare.

Armfeldt fullföljer

De som bidar sin tid i S:t Petersburg och lobbar för att Ryssland borde erövra Finland och ge landet självständighet eller autonomi är efter 1790 förutom Sprengtporten också Anjalamän i landsflykt. 18 år senare bär deras ansträngningar frukt. När Ryssland går till angrepp 1808 meddelar kejsar Alexander I att målet är att ansluta Finland till Ryssland som ett autonomt storfurstendöme.

Så sker och den första generalguvernören för Finland blir Göran Magnus Sprengtporten. Men som landsförrädare har han opinionen emot sig. Och hans grälsjuka gör att han snabbt är i konflikt med hela sin omgivning.

Efter ett halvt år tvingas Sprengtporten avgå. En annan överlöpare från Sverige ska i stället spela en viktig roll för utvecklandet av det autonoma Finland, Gustaf Mauritz Armfeldt. Han var en gång Sprengtportens adjutant, gjorde strålande karriär i svenska hovet och blev Gustav III:s favorit.

Efter mordet 1892 hamnar han i onåd. Slutgiltigt bestämmer sig Armfeldt för att lämna Sverige och återvända till födelsebygden i Finland 1811. Han svär kejsaren trohet, får finländskt medborgarskap och hittar sig snabbt vid hovet i S:t Petersburg som rådgivare åt Alexander i finska ärenden.

Armfeldt föreslår att en kommitté för finska ärenden inrättas i S:t Petersburg. Alla medlemmar bör vara från Finland. Kejsaren samtycker och utser Armfeldt till generalguvernör och kommitténs ordförande.

Armfeldt lyckas också övertala kejsaren att återansluta den del av Finland som Sverige förlorade i krigen på 1700-talet, Viborgska länet eller "gamla Finland", med storfurstendömet. När tsaren samtycker innebär det att Finland gräns till Ryssland med en gång flyttas österut till Systerbäck på Karelska näset, ett stenkast från den ryska huvudstaden.

Den gränsjusteringen ska ge anledning till svåra prövningar längre fram.

Armfeldt som av Gustav III utnämndes till medlem av Svenska akademin blir i Finland kansler för universitetet i Åbo och flyttar till sitt släktgods Åminne gård som numera bebos av bankiren Björn Wahlroos.

Hur stor roll de Finlandsfödda avhoppade svenska officerarnas lobbande spelade för att kejsar Alexander 1808 valde att ansluta hela Finland till Ryssland vet ingen. Kanske hade han valt att behålla Finland ändå, men klart är att beslutet underlättades av landsflyktiga med Göran Magnus Sprengtporten i spetsen som mot bättre vetande påstod att opinionen i Finland föredrar Ryssland framom Sverige.

Gränsjusteringen på Karelska näset kanske sådde fröet till vinterkriget, eller gav Finland avgörande fördelar när kriget väl bröt ut.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning