HBL-mätning: Regeringsdörren öppnas för SFP

Efter att dörren smått historiskt smällde igen för tre år sedan ser det åter ut att öppnas en möjlighet för Svenska folkpartiet att ingå i nästa regering. Men automatiskt kommer det inte att ske.

Det finns en bred acceptans för allehanda regeringskoalitioner där Svenska folkpartiet ingår. Det visar opinionsmätningen som HBL har beställt tillsammans med Verkkouutiset och Maaseudun Tulevaisuus.

SFP ingår i sex av åtta på förhand konstruerade alternativ som väljarna fick ta ställning till. De två alternativen utan SFP – en regering med enbart "de tre stora" (SDP, Saml och C) och en "högerregering" (Saml, C, Sannf, KD, Blå) får 11 respektive 8 procents väljarstöd i mätningen. Även om det enligt mätningen finns en viss acceptans också för de här alternativen torde det i nuläget finnas rätt lite politisk realism i dem.

Den slutliga koalitionen beror på valresultatet och kan för all del vara någon alldeles annan än de som omfattas av mätningen, men en rimlig tolkning är att det inte finns några större hinder för att SFP medverkar. Eventuella svenskfientliga attityder på det politiska fältet ser inte ut att ha tillräcklig uppbackning, helt enkelt.

– Det ser lovande ut för SFP. Jag tror inte att de har stött sig med något viktigt parti. Man har gjort en oppositionspolitik som inte utesluter medverkan i någon som helst koalition. Men SFP måste klara sig i valet först, säger statsvetarprofessorn Lauri Karvonen.

SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff. Bild: Arkivbild/Leif Weckström

SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff aktar sig för att spekulera kring olika regeringskoalitioner, men säger att allmänhetens till synes positiva eller accepterande attityder gentemot SFP ligger i linje med vad andra opinionsmätningar visar. Då 10 procent av finländarna sade sig kunna rösta på SFP år 2010 är andelen nu uppe i 17 procent, enligt de partibarometrar som partierna låter göra.

– Överlag är attityderna positiva och det hänger ihop med att vi uppfattas som ansvarstagande och samarbetskunniga, säger han.

Trendbrott och chock

Anne Suominen, tidigare politikjournalist vid HBL och Svenska Yle, anser att SFP:s oppositionspolitik har varit väl underbyggd och trovärdig, tack vare partiledningen. Men i motsats till Lauri Karvonen tror hon inte att SFP:s resultat i riksdagsvalet har en avgörande betydelse, förutsatt att det inte blir en total kollaps.

– Jag vågar inte tippa om SFP kommer att vara med i regeringen. SFP brukar gå stabilt i val, resultatet är inte så viktigt. Det handlar om makt, och hur SFP sitter med tanke på maktbalansen när större partier bygger upp en regering, säger hon.

Snarare kan SFP:s medverkan i regeringen bero på hur det går i valet i övrigt.

– Om SDP blir störst går det antagligen lättare för SFP att vara med än om regeringen leds av Samlingspartiet och Centern. Jag har svårt att se att SFP i regeringsförhandlingar med de här partierna kan kräva att vissa element i vårdreformen ska rivas upp, säger Suominen.

Anne Suominen. Bild: Lehtikuva/Markku Ulander

Fredrik Guseff tar inte ställning till sannolikheter för de här alternativen. Han säger att valresultatet påverkar hur många partier som slutligen är intresserade att vara med och hur många partier regeringsbildaren vill ha med. Om SFP tillfrågas är det avgörande vilket slags regeringsprogram som blir aktuellt.

Anne Suominen påpekar att det är ett trendbrott i finländsk politik att SFP stått utanför regeringen för första gången sedan 1970-talet.

– Det var en chock för partiet, men de andra har sett att det är möjligt, säger hon och menar att SFP:s plats i nästa regering inte är given.

Ointresse och okunskap

Ibland försvarades SFP:s "ständiga" position i regeringen med argumentet att ingen beaktar de svenska frågorna om SFP står utanför. Det påståendet har Sipiläregeringen haft en gyllene chans att motbevisa i drygt tre år, utan att lyckas. Tvärtom, säger Anne Suominen, som har utrett frågan för tankesmedjan Agenda, har regeringen inte visat vare sig förståelse eller intresse för svenska aspekter i viktiga politiska frågor.

– När regeringen tillträdde fanns det från första början ingen förståelse för svenskan, för att den alltid kräver särlösningar, säger hon och nämner Vasa centralsjukhus i jourreformen som det främsta exemplet och tingsrättsreformen som ett annat.

Hon pekar på både ointresse och okunskap, såväl från ministerhåll som från tjänstemannahåll, vilket syntes i beredningen av de här frågorna.

– I tidigare regeringar har det alltid funnits en förståelse och ett genuint intresse för svenskan, från Harri Holkeri och Paavo Lipponen till Esko Aho. Men Juha Sipiläs regering har över huvud taget ingen känsla för svenskan. Sipilä säger att han har ett intresse, men i och med att han aldrig har levt nära finlandssvenskar förstår han inte vad det betyder och förutsätter i politiken.

Anne Suominen påpekar att Samlingspartiet traditionellt åtminstone har värnat om tvåspråkigheten.

– Men i den här regeringen har det knappast synts vare sig i ord eller i handling. Det enda undantaget var när (undervisningsminister) Sanni Grahn-Laasonen, illa tvungen av regeringsprogrammet, drev språkförsöket men öppet gjorde vad hon kunde för att urvattna det.

I övrigt, säger Suominen, har SFP i riksdagen, med stöd av andra partier, lyckats rätta till en del brister i regeringens lagförslag som annars skulle ha skadat svenskans ställning. Hon menar att det är prekärt att det ska vara så.

Dags för handlingsprogram

I synnerhet med tanke på engagemanget för de svenska frågorna på sikt, men också med tanke på att SFP inte nödvändigt ingår i nästa regering, anser Anne Suominen att det behövs ett handlingsprogram för svenskan, som ett komplement till tvåspråkighetsstrategin och som ett slags verktyg.

– Jag tänker mig ett rätt konkret program kring smått och stort som så många partier som möjligt förbinder sig till, inte bara för att trygga svenskans ställning utan för att stärka den. Det behövs också för att alla ska bli kvitt känslan att SFP monopoliserar de svenska frågorna, säger hon.

Som exempel nämner hon riksdagsdebatten kring jourreformen, som kom att handla mycket om Vasasjukhuset och svenskans ställning.

– Delvis var det förstås oppositionspolitik, men det fanns en enad partifront uttryckligen för svenskan som visade på stor förståelse. Här var SDP, Vänsterförbundet, Kristdemokraterna och De gröna med fullt ut, säger hon.

Fredrik Guseff välkomnar Suominens förslag och tänker sig att exempelvis Folktinget kunde ta tag i frågan för att få med så många partier som möjligt.

FAKTA

Så gjordes enkäten

Kantar TNS utnyttjade en webbpanel som svarade på frågan "vilken regeringskoalition vore angenämast efter riksdagsvalet 2019?" och tilläggsfrågan "vilken regeringskoalition kunde du leva med efter valet?" Åtta förhandskonstruerade alternativ erbjöds, plus alternativen "någon annan koalition" och "kan inte säga".

Utfrågningen pågick 20–27 juni. Undersökningen omfattar 1 001 svar som sägs vara representativa för fastlandsbefolkningen i åldern 18–74 år. Felmarginalen uppges vara 3,0 procentenheter.

Mätningen beställdes gemensamt av HBL, Verkkouutiset och Maaseudun Tulevaisuus, men tidningshusen rapporterar självständigt om den och ansvarar inte för varandras tolkningar.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00