Havis Amanda väckte raseri – den saftiga kulturskandalen i korthet

Studenterna i Helsingfors fattade genast tycke för Havis Amanda. Andra grupperingar var inte lika pigga på den nakna sjöjungfrun. Bild: HBL-arkiv/Niklas Tallqvist

Hatad av fennomanerna och kvinnorörelsen, älskad av studenterna. Kosmopoliten Ville Vallgrens havsnymf tog Helsingfors på sängen och lämnade ingen oberörd.

Fontänskulpturen Havis Amanda orsakade en av Finlands mustigaste kulturskandaler när den gjorde sin entré i Helsingfors 1908. Den nakna jungfrun som stiger upp ur havet väckte kritik och indignation, bland annat i fennomanska kretsar och inom kvinnosaksrörelsen. Amandas nakenhet låg i fokus, och sjölejonen omkring henne tolkades som kåta handjur som dreglade efter hennes kropp.

Skulpturen var ett beställningsverk av den finlandssvenska konstnären Ville Vallgren, en av många nordiska konstnärer som sökte sig till den dåtida europeiska kulturhuvudstaden Paris för att pröva lyckan.

"Finntrollet" i Paris chica salonger, som den spjuveraktiga Vallgren vänskapligt kallades av bland annat författaren August Strindberg, gjorde en lång karriär i Paris. Vallgrens skulpturer, vars tema ofta var kvinnokroppen, sålde som smör i Frankrike.

Men i Finland, där nationalromantiken stod högt i kurs, rosade Vallgren inte marknaden. Tvärtom uppfattades hans verk som lättsinniga uttryck för "den franska synden".

Vallgren själv hade en närmast föraktfull inställning till sina finländska kritiker. Enligt honom var de obildade oduglingar "som satt på sin höga kolonn och pöste värre."

Parisfarare. Som många andra konstnärer i sin generation reste skulptören Ville Vallgren i 20-årsåldern till Paris för att få nya intryck. I motsats till de flesta av sina nordiska kolleger slog Vallgren rot i Paris där hans skulpturer – med kvinnokroppen som ett återkommande tema – låg i tiden. Bild: Helsingfors stadsmuseum/Eric Sundström

Vallgrens nära väns, målaren Albert Edelfelts inflytande i de finländska konstkretsarna hade avgörande betydelse för att Helsingfors stad anlitade just Vallgren för att skapa monumentet som skulle symbolisera stadens födelse. Bronsfiguren som blev Havis Amanda mejslades fram i Vallgrens ateljé i Paris 1906–1907, med den 19-åriga parisiskan mademoiselle Marcelle Delquini som huvudsaklig modell. Vallgren själv var då i 50-årsåldern och på toppen av sin internationella karriär.

För magstarkt för Hagman

På hemmaplan lät kritiken mot den nakna kvinnogestaltens behagfulla pose inte vänta på sig. En av de fränaste bredsidorna kom från kvinnosaksrörelsen, vars förkämpe Lucina Hagman ansåg att statyn var sexistisk och uppviglade till osedliga tankar om kvinnor.

Det här kunde Vallgren inte förstå. Om jungfrun är nyfödd och precis kliver upp ur vattnet, varför i all världen skulle hon ha kläder på sig? undrade skulptören. Det skulle vara lika befängt som att sätta kläder på sjölejonen, menade Vallgren, och tillade ilsket att endast de okultiverade kunde uppfatta nakenhet som något osedligt.

Men Hagman, Finska kvinnoförbundets grundare, gav sig inte. Hur har skulptören mage att erbjuda vår huvudstad en parisisk hora som förmedlar snusk och skörlevnad? undrade hon, och krävde att fontänen omedelbart skulle avlägsnas.

Vallgrens försvarstrupper fanns till en början i den svenskspråkiga manliga kultureliten. Denna elit var inte sen att omyndigförklara Lucina Hagman och förlöjliga både hennes argument och hennes person i offentligheten.

Hagman blev motivet för otaliga skämtteckningar, och i HBL skrev konstkritiken Gustaf Strengell att motståndarna till statyn visade prov på monumental idioti. Amanda och sjölejonen är tydligen pärlor för svin, menade Strengell.

Tröskeln att nu, över hundra år senare, göra sig ännu mer lustig över Lucina Hagmans hetsigt puritanska reaktion på den nakna figuren kan vara låg. Men det är skäl att minnas källorna till kvinnorörelsens upprördhet.

Kring sekelskiftet var kvinnor i det närmaste utestängda ur kulturdebatten, där männen definierade kvinnoidealet. Att Hagman höll så hårt på sexualmoral och dygd hade mycket konkreta orsaker: oönskade graviditeter, grasserande könssjukdomar, en nästan obefintlig tillgång till preventivmedel i kombination med abortförbud satte tvångströja på tusentals kvinnor, i synnerhet i de sämre lottade samhällsklasserna. Hagman hade kvinnornas hälsa i åtanke.

"Ofinländskt"

Kritiken mot Havis Amanda kom ingalunda bara från kvinnorörelsens håll. Arbetarrörelsen menade att fontänen var ett ansvarslöst kulturelitistiskt projekt. Prislappen låg på 80 000 mark, en summa med vilken samhället hade kunnat hjälpa många av sina olycksbarn, påpekade man.

Den uppretade fennomanska falangen ansåg i sin tur att skulpturen inte var tillräckligt finsknationalistisk. Estetikprofessorn vid Helsingfors universitet, Eliel Aspelin-Haapkylä, tyckte sig veta att den allmänna opinionen var strängt kritisk och att det fosterländska folket planerade ett attentat mot statyn.

Gick hem hos allmänheten

Men det skulle visa sig att Salutorgets Amanda stal Helsingforsbornas hjärtan lika säkert som fiskmåsarna som flaxar omkring henne knycker varje obevakad matbit.

Statyn avtäcktes nattetid i september 1908, nästan i smyg. Under veckorna som följde löpte rasande pennfäktare amok på tidningarnas debattsidor. Men samtidigt flockades nyfikna Helsingforsbor kring statyn, och allt fler gjorde tummen upp.

Stadens studenter såg genast någonting särskilt i Amanda: redan följande sommar lär någon ha kommit på idén att placera sin studentmössa på hennes huvud.

Väckte uppståndelse. Havis Amanda på hösten 1908, kort efter avtäckningen. Bild: Helsingfors stadsmuseum/Signe Brander

Mösstraditionen fortsatte på 1920-talet, och på fotografier från 1930-talet kan man redan se folk som samlats kring fontänen med ballonger för att fira första maj.

Traditionen etablerades formellt 1951. Då fick Amanda vänta på sin mössa ända till midnatt. Men i och med att folksamlingen växte och många valborgsfirare kring midnatt hunnit bälga i sig så mycket sprit att ceremonin blev svårhanterlig för polisen, tidigarelades mösspåläggningen i slutet av 1970-talet till klockan 18.

Ingen tafsar på Amanda

I dag är ceremonin ett megalomaniskt evenemang som brukar bevittnas på plats av tiotusentals ögonpar – i ur och skur. Numera klättrar ingen längre uppför Amandas bronskropp, utan studerandena tar på sig selar och hissas upp med lyftkran.

Ceremonin har under senare år byggts ut till ett två timmar långt jippo med bland annat livemusik, trollkonster och valborgsgympa.

Själva mösspåläggningen sker också i år klockan 18. Man räknar med att omkring 80 000 människor samlas för att begapa ceremonin, men den exakta siffran har ingen koll på.

På 1980-talet hade man inga dubier med att klättra upp längs med Amandas nakna kropp. Finska handelshögskolans studerande står i tur att sätta mössan på Amanda. Året är 1985. Bild: Arkiv/Pressfoto/Lauri Kautia

I dag klättrar studerandena inte längre upp för statyn. I stället hänger man i sele från en lyftkran när Amanda skrubbas och bekläs. Här är Sibeliusakademin i farten på valborgsmässoafton 2012. Bild: HBL-arkiv/Niklas Tallqvist

Havis Amanda har firat valborg i mycket varierande väderlek. 1967 vräkte snön ner över Salutorget. Många av dem som skulle på sillfrukost till Kajsaniemiparken och Brunnsparken grävde fram sina skidor på nytt och stakade sig fram till skumpan och snapsen. Bild: HBL-arkiv

På hösten 1977 utrustade brandmannen Osmo Puukila Havis Amanda med en gasmask. Tilltaget var en protest mot att luftkvaliteten i Helsingfors försämrats. Bild: HBL-arkiv/Bert Carpelan

Havis Amanda skumbadar inför mösspåläggningen 1979. Bild: HBL-arkiv/Bert Carpelan

Det började småskaligt, men numera är mösspåläggningen ett av årets största massevenemang. 2009 badade Havis Amanda i sol. Bild: HBL-arkiv/Niklas Tallqvist

Karnevalsyra i hyfsat väder 2014. Bild: HBL-arkiv/Laura Mendelin

Hos barnen har de vattensprutande sjölejonen alltid gått hem. Bild: HBL-arkiv/Zache Johansson

BAKGRUND

Ville Vallgren och Havis Amanda

Havis Amandas upphovsman Carl Wilhelm "Ville" Vallgren är Finlands internationellt mest framgångsrika skulptör genom tiderna.

Vallgren föddes 1855 i Borgå, son till stadsläkaren Georg Wallgren, och dog 1940 i Helsingfors.

Han tillbringade nästan 40 år i Paris, där han bland annat blev känd för sina expressiva kvinnofigurer i brons.

I Finland är Vallgren mest berömd för fontänskulpturen Havis Amanda.

Enligt Vallgren är Havis Amanda en sjönymf som stigit upp ur havet, hon symboliserar Helsingfors och stadens födelse.

Skulpturen är gjord av brons, medan fontänen är av röd granit. Fontänskulpturen är 5 meter hög.

Namnet Havis Amanda är en kombination av svenskans hav och latinets amanda, som betyder älskvärd. Havis Amanda betyder ungefär havets älskade.

Ville Vallgren var gift tre gånger, men hade inga barn.

Källor: Vallgren, Ville: Guldranden (1920), Helsingfors stads konstmuseum, Suomen Kuvalehti, Biografiskt lexikon för Finland, Hufvudstadsbladets arkiv

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning